Ångestpoddens grundare släpper bok om psykisk ohälsa

Hej Ida! Låt oss först blicka tillbaka, hur kom ni på idén till Ångestpodden?

– Jag var 17 år första gången som jag drabbades av panikångest. Då hade jag ingen aning om vad det var för någonting. Jag sökte akuthjälp flera gånger men blev hemskickad efter att de hade letat efter fysiska orsaker, de kanske röntgade min hjärna eller frågade om jag hade slutat med p-piller. Det var ingen som nämnde att det kunde bero på att jag mådde dåligt psykisk. Jag har i efterhand funderat på var panikångesten kom ifrån, och tror att det handlade om att jag som ung person och framförallt tjej var starkt påverkad av kraven från samhället om att ligga på topp, vara framgångsrik och lyckad. Precis som för många andra blev det för mycket för mig, det kändes orimligt.

Vad hände sedan?

– Hösten 2014 – då jag var 21 år – fick jag börja i KBT-terapi för panikångesten. Det blev räddningen för mig. Jag träffade en psykolog som jag klickade med, fick mer kunskap om panikångest och lärde mig att hantera den bättre. Under den här tiden läste jag på om psykisk ohälsa och insåg att det fanns mycket statistik över hur den har ökat. Då frågade jag min bästa kompis Sofie Hallberg, som verkligen hade följt mig på nära håll under alla år som jag hade mått dåligt, om vi inte skulle starta Ångestpodden för att väcka diskussion om psykisk ohälsa bland unga och bryta tabut runt ämne.

Vad brukar ni prata om i podden?

– Vi har hittills gjort över 200 avsnitt och har egentligen haft tre inriktningar. Dels har vi bjudit in kända personer som har fått berätta om sina erfarenheter av psykisk ohälsa och om att deras liv kanske inte är lika enkla som de verkar på Instagram. Sedan har vi pratat om vardagsångest – till exempel om man känner oro inför sin ekonomi eller över hur man ska hitta kärleken. Vi har också haft program där vi har tagit upp olika diagnoser, till exempel har vi pratat med Georgios Karpathakis, Cissi Wallin och Viktor Frisk om adhd men vi har även gjort avsnitt om bipolär sjukdom och anorexia.

Hur har responsen varit?

– Redan efter ett halvår hade vi 50 000 lyssnare i månaden. Då insåg vi att det inte bara var vi själva som behövde en ångestpodd. Nu har vi runt 150 000-200 000 lyssnare i månaden, en siffra som talar ett tydligt språk om att vi behöver prata mer om psykisk ohälsa. Visst kan livet vara härligt ibland, men det kan också vara jobbigt. Och det viktiga är att förstå att det inte är farligt att prata om detta, tvärtom!

Ni är aktuella med boken Vi borde vara lyckliga. I den berättar ni om att unga idag brottas med psykisk ohälsa i form av depression, självmordstankar och ätstörningar – trots att de lever i ett land där möjligheterna är stora. Varför har ni skrivit boken?

– Vi har intervjuat många gäster och kände att det fanns en del gemensamma nämnare hos alla dessa. Vardagsångest är en sak som har återkommit. Vi kände att vi ville skriva om den där ångesten som det förväntas att vi ska hantera på egen hand bakom stängda dörrar. Det handlar om saker som att ”hitta sig själv”, kärleksbekymmer, hälsohets, träningsjäkt och avundsjuka. Vi ville skriva om varför 90-talisterna som hade förutsättningar att bli ”generation fantastisk” istället blev ”generation ångest”, som Frida Svensson för några år sedan skrev i en text i Svenska Dagbladet.

Varför blev det på det viset?

– 90-talister är den första generation som inte bara hade en skolkatalog att titta i på kvällen. Vi har istället haft ständig uppkoppling, hela världen någon sekund bort. Det innebär också att vi hela tiden kan jämföra oss med alla andra på sociala medier. Och där kan man se människor som har ett lite tryggare och bättre hem än en själv, lite mer kärlek i relationen, gör lite fler resor, har en lite bättre karriär och lite fler vänner. Så sitter vi där framför skärmarna, jämför oss med andra, känner oss misslyckade och mår dåligt. När det första larmet kom in om ökningen av psykisk ohälsa hos ungdomar avfärdades det med att vi var lata och curlade. Det stämmer inte. Men just det, att vår generation har avfärdats som bortskämd, har gjort att ingen har tagit tag i problemen.

Anser du att de sociala medierna är en viktig orsak till den psykiska ohälsan?

– Ämnet är komplext och detta är inte en bok som säger att något är si eller så. Vi vill snarare väcka eftertänksamhet och förståelse. Men helt klart spelar de sociala medierna en stor roll och även övriga medier har ett ansvar att inte bidra till mer ångest kring vikt eller utseende. Sedan ska man komma ihåg att de sociala medierna även innebär positiva saker eftersom de förenar människor. Man har själv ett ansvar att sålla och bara följa sådant som man mår bra av, även om det inte är så enkelt.

Hur tycker du att vuxna borde agera vad gäller unga sociala medier-användande?

– Jag tänker att vuxna måste prata om sociala medier redan när barnen är väldigt små, berätta vad sociala medier är för någonting och hur dessa används. Jag tror också att det är viktigt att förmedla att det som vi ser i sociala medier är långt ifrån hela sanningen, att det finns så mycket mer bakom den lilla bilden som ser perfekt ut. 

Vad hoppas ni att boken ska bidra till?

– Vi hoppas att den ska inspirera till samtal, väcka frågor och förståelse. Och att den ska kunna vara som en bästa kompis att bläddra i när man känner sig olycklig.