"Barn med språkstörning måste jobba hårdare för att hänga med"

Språkstörning är ett samlingsnamn för de problem som uppstår när barn inte följer den normala språkutvecklingen utan hamnar efter. Det kan ta sig uttryck både genom att barnen har svårt att förstå det som sägs och att själva kommunicera.

– Det handlar både om hur man tolkar och förstår, och hur man kan uttrycka sig språkligt. Det kan vara allt från begränsade uttalssvårigheter utan svåra konsekvenser, till att man har svårt att förstå tal överhuvud taget, säger Ida Eriksson, psykolog på Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Det finns ett starkt samband mellan språkstörning och andra svårigheter. Ett exempel är neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det innebär att symtomen för språkstörning ofta överlappar dem för adhd eller autismspektrumtillstånd, och det är svårt att hålla isär de olika tillstånden.

Ida Eriksson menar att det därför är svårt att svara på exakt hur barnen påverkas av språkstörningen. En svårighet skulle kunna bero på någonting annat än själva språkstörningen, till exempel nedsatt arbetsminne som påverkar både språket och uppmärksamheten. Men oavsett vad den exakta orsaken är, så begränsas man kraftigt av att inte ha ett fungerande språk.

– Ofta tycker jag att om man säger att någon har svårt med språket, så tänker man bara på uttalssvårigheter. Men språket är så oerhört genomgripande, det är ju vårt tankeredskap.

Måste jobba extra hårt
Svårigheterna gör att barnen med språkstörning måste jobba väldigt hårt för att hänga med i undervisningen.

–  Många upplever en väldigt stress för att skolan inte klarar av att svara mot deras behov. De måste koncentrera sig extra noga, och blir tröttare efter skoldagen. Och trots alla ansträngningar är det inte säkert att det hjälper.

För barn med språkstörning är det lättare att förstå konkreta begrepp än abstrakta. I de tidiga årskurserna är inlärningen ganska konkret. Därför kan språkstörningen märkas tydligt först när barnen blir äldre. 

– Då blir det mer abstrakt, och större textmängder. Eftersom kunskap bygger på kunskap kan luckor i basen göra att det bli svajigt när man kommer längre upp i åldrarna.

Ida Eriksson exemplifierar hur svår den abstrakta inlärningen kan vara med hjälp av två olika begrepp som barnen lär sig om i skolan.

– Om vi pratar om fotosyntes, går det lätt att visualisera förloppet om man använder bilder på solen, träden och så vidare. Att i stället resonera om ett begrepp som demokrati genom att visualisera och konkretisera, det är svårare. Att alla berörda ska ha möjlighet att påverka beslut, det är ganska abstrakt. Men det är något grundläggande, något man måste kunna. I förlängningen påverkar språkstörningen alltså möjligheten att delta i samhället, säger hon.

Svårt att leka med jämnåriga
Även socialt innebär språkstörningen konsekvenser. När man inte hänger med i de jämnårigas allt snabbare samtal och mer abstrakta resonemang uppstår ett behov av att hitta andra lekkamrater.

– Det är en utmaning att hinna hänga med i samspelet. Vi träffar mest stillsamma barn, de som hamnar vid sidan av. Ofta söker de sig till yngre barn, där lekarna sker på ett mer konkret sätt. Det blir mer matchat då. Det finns en stor risk att de känner sig utanför i sin egen åldersgrupp.

Sammantaget gör svårigheterna att följa med i undervisningen och i det sociala samspelet att barn med språkstörning kan få en tuff tillvaro.

– Allt det här påverkar självbilden. Det är ju viktigt att man känner att man har kompisar, att man är en omtyckt person, att man lyckas med saker, säger Ida Eriksson.

Ojämn kunskap bland lärare
Vad kan man då göra i skolan för att underlätta för eleverna? Ida Eriksson säger att kunskapen i lärarkåren är ojämt fördelad. Vissa lärare är skickliga på att anpassa undervisningen så att alla elever har en chans att ta till sig av den, medan andra är mindre kunniga.

–  Kunskapen är mycket varierande. På sina håll finns duktiga pedagoger som hittar på fantastiskt bra lösningar på eget initiativ, men på många håll har de inte alls någon koll. De hoppar från ett ämne till ett annat, ger vaga instruktioner, skriver och pratar samtidigt. De låter eleverna jobba fritt, utan tydlig början och slut. Många elever med språkstörning blir sittande i ett hörn, bortglömda.

Enligt Ida Eriksson finns det vissa nödvändiga anpassningarna till barn med språkstörning. Dessa är inte helt olika det som brukar lyftas fram som exempel på god pedagogik. Förutom att göra en ordentlig kartläggning av svårigheterna är det viktigt att ha tydlighet  och struktur i undervisningen.

– Man kan kompensera med olika typer av verktyg, vilket är en fördel med dagens teknikmättade samhälle. Det är inte svårt att googla fram en bild eller film för att konkretisera. Sen är det viktigt att dela upp informationen i mindre delar, att vara tydlig, ha en genomtänkt struktur, att visualisera.

Ida Eriksson menar att den här typen av anpassningar kan hjälpa fler än de barn som “bara” har språkstörning.

– Egentligen är det anpassningar som liknar de vid npf. Och det som elever med språkstörning behöver i klassrummet är saker många har glädje av. Alla lär sig bättre om man får använda fler sinnen, säger hon.

Viktigt lyfta fram positiva egenskaper
Och när det gäller självkänslan är det viktigt att lyfta fram andra egenskaper än enbart ämneskunskap i skolan. Lärarna kan på så göra skolgången till en bättre upplevelse för elever med språkstörning.

– Som skolpersonal gäller det att uppmärksamma relativa styrkor hos eleverna. Kanske är någon en schysst kompis, eller omhändertagande, bra på att rita eller klättra i träd. Det är viktigt att uppmuntra de styrkorna samtidigt som man alltid jobbar med att stötta svårigheterna.