Savanter – fascinerande, mytomspunna och sällsynta

Om du säger ”autism” till en mindre insatt person så kommer du snart mötas av associationen ”Rain Man”. Succéfilmen från 1988, har en fascinerande rollfigur som faktiskt baserats på en verklig person: amerikanen Kim Peek, som bland annat kunde redogöra över 12 000 böcker men inte klä på sig själv. Personer med autism är ofta duktiga inom ett visst område, men några få besitter förmågan att exempelvis minnas förundransvärt långa sifferserier eller enorma mängder fakta. Detta kallas savant-fenomenet.

– Det finns inga egentliga internationellt accepterade definitioner. Vanligtvis menar man att det ska vara en avsevärd skillnad mellan generell kognitiv nivå och den specifika kunskap som ska vara exceptionell, ett slags ”geninivå”. Att hitta andra specifika indikatorer är dock svårt, dessutom är det ett extremt ovanligt fenomen, säger SvenOlof Dahlgren, legitimerad psykolog med stor erfarenhet av NPF.

Vanligare hos män
Savantfenomenet kan uppkomma hos människor som drabbats av hjärnskador i vuxen ålder, men vanligen återfinns fenomenet hos personer med AST. Den vanligaste teorin är att brister i den vänstra hjärnhalvans kapacitet leder till kompensationsförsök från den högra hjärnhalvan, som bland annat står för rumsuppfattning, musikalisk talang och detaljuppfattning. Den vänstra hjärnhalvan är extra utsatt för testosteronets hämmande förmåga på hjärnans utveckling under fosterstadiet, vilket anses vara förklaringen till att sex gånger fler män än kvinnor utvecklar savantfenomenet.

– Samma insats gäller som vid autism, det vill säga strukturerad inlärning oavsett vad man väljer att kalla inlärningsmetoden. Försök att tillfredsställa personens intresse, samtidigt som man kan försöka utnyttja intresset för att utveckla andra förmågor, säger SvenOlof Dahlgren.

Gemensamt för savanter är att de inte är intresserade av slutresultatet eller omgivningens häpnad, det är arbetsprocessen som ger tillfredsställelse. De har svårt att se meningen med förmågorna och det finns svårigheter med att utveckla färdigheterna eller kunskaperna till andra områden.

– Jag kan inte direkt se någon större baksida av det mer än att omgivningen kan glömma bort svagheterna eller försöka styra personen bort från specialintresset. Det är mer omgivningen som kan skapa negativa konsekvenser, men det är naturligtvis en balans. Det kan finnas personer som blir så fixerade vid sitt intresse så att vardagen helt snurrar kring det. Då kan det vara bra att hitta metoder att hjälpa personen att styra det, till exempel genom strukturer i form av att tidsbegränsa intresset, avslutar Sven-Olof Dahlgren.