Många barn med autism når inte kunskapsmålen: ”Skrämmande hög andel”

I den aktuella studien har Lotta Andersson, tidigare speciallärare och numera skolforskare vid Malmö universitet, tittat närmare på skolsituationen för barn och ungdomar med autismspektrumdiagnos (ASD) genom att granska statistik över måluppfyllelse och närvaro. Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Autism and Developmental Disorders och är baserad på Autism- och Aspergerförbundets Skolenkät från 2016 där sammanlagt 1800 föräldrar till barn med autism fick svara på olika skolfrågor.

– Malmö universitet köpte loss datamaterialet från enkäten för att kunna göra djupare statistiska analyser av informationen, bland annat med fokus på skillnaden mellan pojkar och flickor. Vi vet att flickor med autism blir belysta mer sällan än pojkar med diagnosen, och det var därför intressant att se om deras skolsituation skiljer sig åt i fråga om exempelvis närvaro, säger Lotta Anderson till Special Nest.

Skollagen 2010 förändrade förutsättningarna
När Lotta Anderson tog sig an materialet hade hon i princip tre frågeställningar. Den första var det om det fanns ett allmänt statistiskt samband mellan närvaro och måluppfyllelse, alltså om lägre närvaro hängde ihop med sämre betyg; den andra frågan handlade om orsakerna till frånvaron för elever med autism; och den tredje frågan var inriktad på eventuella skillnader i skolsituationen mellan flickor och pojkar med diagnosen. Merparten av eleverna i enkäten – omkring 75 procent – gick i den ordinarie grundskolan och gymnasieskolan medan en mindre del gick i grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Denna fördelning, berättar Lotta Anderson, beror på införandet av den nya skollagen under 2010 varefter det inte längre blev möjligt för elever med bara autism att gå i särskolan. Sedan dess är särskolans verksamhet begränsad till elever som har både autism och intellektuell funktionsnedsättning medan barn med ”bara” autism är hänvisade till den ordinarie skolan.

– De senaste tio åren har inkluderingstanken varit stark och många barn som har autism förväntas klara sig inom den reguljära utbildningen, trots att den ofta inte har de resurser som denna elevgrupp behöver. Forskning visar också att föräldrar till barn med autism ofta föredrar en annan lösning än den ordinarie skolformen, exempelvis resursskolor där autismkunskapen är högre, säger hon.

Högre frånvaro än elever utan autism
När Lotta Anderson hade analyserat materialet såg hon ett tydligt statistiskt samband mellan frånvaro och skolform. Föräldrarna vars barn gick i grundskolan och gymnasieskolan uppgav att över hälften (51 respektive 57 procent) av barnens totala frånvaro berodde på annat än sjukdom. Motsvarande siffror – det vill säga frånvaro av andra skäl än sjukdom – för elever med autism i särskolan och gymnasiesärskolan var 16 respektive 36 procent. Föräldrarna fick också svara på frågor om orsakerna till frånvaron, och majoriteten uppgav då som främsta anledningar bristande autismkunskap samt bristande anpassningar och stöd i skolmiljön. Noterbart är att mobbning, i alla fall i denna studie, hamnade längst ner på listan över orsakerna till frånvaron.

– Elever med autism inom den ordinarie skolan har en högre ogiltig frånvaro än elever utan denna diagnos, och frånvaron verkar också öka ju äldre de blir. Två orsaker är naturligtvis de stora klasserna och den bristande autismkompetensen som kan göra det svårt för dessa elever att skapa goda relationer och ta till sig av undervisningen, vilket är viktigt för att trivas och må bra. Om man inte gör det kanske man ser skäl att vara hemma. I särskolan är grupperna mindre och lärarna mer vana att möta elever som fungerar annorlunda, och där är också frånvaron lägre, säger hon.

Hälften klarar inte grundskolans mål
Som väntat fann Lotta Anderson också ett statistiskt samband mellan högre frånvaro och lägre måluppfyllelse. För att kunna kvalificera sig till ett yrkesprogram på gymnasiet behöver grundskoleeleverna ha godkänt i matematik, svenska och engelska plus minst fem andra ämnen; för ett högskoleförberedande program krävs godkänt i åtta andra ämnen utöver matematik, svenska och engelska. Mot denna bakgrund kan det ses som bekymmersamt att nästan hälften (46 procent) av föräldrarna till barnen i grundskolan svarade att deras barn inte är godkända i just svenska, engelska och matematik. Enkäten gav dock inte närmare besked om det icke godkända betyget gällde samtliga dessa ämnen eller bara ett eller två av dem.

– Det är skrämmande att en så hög andel av eleverna med autism inte når godkända betyg i samtliga kärnämnen i grundskolan. Men det är inte konstigt med tanke på de skäl till den höga frånvaron som anges i studien, säger Lotta Anderson.

Situationen är liknande för gymnasieeleverna som har autism. Totalt 43 procent av föräldrarna till barnen på gymnasiet uppgav i studien att deras barn inte är godkända i svenska, engelska och matematik.

På individnivå kan de negativa konsekvenserna bli betydande i form av både psykisk ohälsa och en försvarad övergång till fortsatta studier och till arbetslivet, berättar Lotta Anderson.

– Det är också samhällsekonomiskt sorgligt då många med autism är välfungerande och har en värdefull kompetens som kan tas tillvara med ökad anpassning. Vi ser att det är många med autism som klarar sig bra om de hittar ett spår som passar dem, säger hon.

Högre frånvaro bland flickor med autism
Lotta Anderson undersökte också eventuella skillnader i skolsituationen mellan flickor och pojkar som har autism. Totalt sett hade elevgruppen med autism en hög andel ogiltig frånvaro – men den var tydligt högre hos flickorna (54 procent) än bland pojkarna (44 procent). De kortare frånvaroperioderna stack ut extra hos flickorna med autism, berättar hon.

– Det är svårt att säga vad det beror på – kan det kopplas till välbefinnande och till att flickor med autism beter sig annorlunda i skolan än pojkar med autism? Vi behöver göra andra studier, i denna fick vi föräldrarnas perspektiv, säger hon.

Hon såg däremot ingen skillnad i måluppfyllelsen mellan flickor och pojkar; i båda grupperna var det hälften av eleverna som inte nådde godkänt i kärnämnena matematik, engelska och svenska. Analysen visade dock att det är vanligare att pojkar med autism får stöd i skolan, exempelvis i form av en resursperson (80 procent av pojkarna mot 19 procent av flickorna) eller anpassad undervisning (75 procent av pojkarna jämfört med 25 procent av flickorna).

– Återigen vet vi inte vad detta beror på, men en hypotes är att pojkar med autism kan ha ett mer utagerande beteende vilket väcker uppmärksamhet och därmed ges mer stöd. Vi behöver titta närmare på denna skillnad, säger Lotta Anderson.

Hoppas att frågan tas upp under valet
Autism- och Aspergerförbundet har de senaste åren publicerat ytterligare två Skolenkäter – under 2018 respektive 2020 – och det mesta talar för att skolsituationen inte har förbättrats för denna elevgrupp.

– I grova drag ser vi att frånvaron inte minskar utan ökar och att måluppfyllelsen inte ökar utan minskar för elever med autism. Nu har vi val nästa år och jag hoppas att denna fråga då blir fullt synlig på politikernas bord. Tyvärr kan det vara svårt att nå fram till politikerna. Skolan är ett ständigt aktuellt ämne men det är också en bred politisk fråga som de senaste tiden har handlat mer om fristående skolors vara eller icke vara snarare än om undervisning och lärande, säger Lotta Anderson.

Hon har dock noterat vissa ljuspunkter.

– Inkluderingsbegreppet har debatterats under årtionden där olika uppfattningar om för- och nackdelar har kommit fram. Nu ser vi att fler skolor börjar arbeta med olika lösningar för elever med autism, såsom mindre undervisningsgrupper eller resursskolor, säger hon och fortsätter:

– Jag tror att skolan behöver tänka brett eftersom frågan inte är svart eller vit. Vissa elever med autism kan tillgodogöra sig undervisningen i den ordinarie undervisningsmiljön förutsatt att anpassningar av såväl pedagogisk som social och fysisk art tillgodoses.