Så funkar skolans disciplinära åtgärdstrappa

Föreställ följande: En elev kan av olika anledningar inte anpassa sig till den ordinarie klassrumssituationen utan uppvisar ett problematiskt beteende under lektionerna. Personen går omkring, kastar suddgummin, pratar högt och kan inte alls koncentrera sig på uppgifterna. Klasskamraternas studiero blir allt sämre och eleven riskerar att inte uppnå kunskapskraven. Läraren har försökt tillrättavisa eleven, men deras relation är dålig och problemen förvärras. I en sådan här situation kan det bli aktuellt antingen med extra anpassningar inom ramarna för den ordinarie undervisningen, eller att skolan beslutar om en utredning beträffande särskilt stöd. Men skolan kan också – med stöd i skollagen från 2010 – vidta så kallade disciplineringsåtgärder om en elev bryter mot ordningsreglerna. Tanken är inte att åtgärderna ska användas som bestraffning utan (tillsammans med exempelvis extra anpassningar eller särskilt stöd) leda till ett ändrat beteende hos eleven och skapa en god studiemiljö, enligt Skolverket. Men vilka är då dessa åtgärder och hur funkar de? Utvisning från klassrummet är en av beståndsdelarna i åtgärdstrappan, berättar skoljuristen Mikael Hellstadius. Det innebär helt enkelt att en elev som stör studieron får lämna klassrummet och återvända nästa lektion.

–  Det är viktigt att skolan har inarbetade rutiner när en elev utvisas från klassrummet. Eleven ska inte lämnas vind för våg utan måste ha någonstans att gå, säger han.

Hur ofta används detta?

–  Min erfarenhet är att det används relativt ofta. Men jag vill poängtera att utvisning från klassrummet handlar om att säkerställa undervisningsförutsättningarna för andra elever. Om eleven har svåra problem kommer inte utvisningar att förändra situationen. Om beteendet kvarstår är skolan skyldig att göra en utredning om särskilt stöd.

Kvarsittning anses förlegat
En närliggande disciplineringsåtgärd handlar om sedvanlig kvarsittning, det vill säga att en elev som har stört under lektionen får stanna kvar efteråt och ta igen undervisningen som denne har missat. Mikael Hellstadius berättar att kvarsittning används allt mer sällan.

–  Jag tror att den här typen av åtgärd anses vara en form av bestraffning, någonting som är föråldrat och otidsenligt. Och samma sak gäller här. Kvarsittning blir knappast verkningsfullt för eleven om inte skolan samtidigt gör en utredning, säger han.

Nästa steg i åtgärdstrappan är skriftlig varning. Skolan informerar då föräldrarna/vårdnadshavarna om situationen och vilka mer ingripande åtgärder som kan bli aktuella om eleven inte ändrar sitt beteende.  Men om problemen kvarstår kan skolan antingen göra en tillfällig omplacering av eleven i en annan del av skolan/ i en annan skola eller (i problematiska fall) använda avstängning som en disciplinär åtgärd. Omplaceringen kan sträcka sig i två till fyra veckor, antingen i samma eller i en annan skola. Avstängningen i grundskolan får ske max en vecka vid två tillfällen per termin, enligt skollagen.

–  Dessa åtgärder är sällsynta och används restriktivt. Och så ska det också vara. Avstängning kan det bli tal om i en akut och ohållbar situation när alla tidigare disciplineringsåtgärder bedömts som otillräckliga, säger Mikael Hellstadius.

”Viktigt att skolan inte väntar för länge”
Han betonar vikten av att skolan tar ett helhetsgrepp om en elev stör undervisningen och har problem att nå kunskapsmålen. Det räcker inte bara med disciplinära åtgärder, utan särskilt stöd måste också tillhandahållas. Ofta kan det vara så att återkommande utvisningar från klassrummet eller kvarsittningar ger de första indikationerna på att skolan behöver göra en särskilt stöd-utredning. Samtidigt, berättar han, behöver de disciplinära åtgärderna inte uteslutas när en elev har fått särskilt stöd. Även då kan det bli aktuellt med exempelvis utvisning från klassrummet. Han ger ett hypotetiskt exempel: Efter en utredning får eleven olika stöd, till exempel möjlighet att delta i mindre undervisningsgrupper. Trots detta uppstår problematiska situationer där lärarna måste använda åtgärder som utvisning och kvarsittning. Detta kan i sin tur tyda på att skolan behöver hitta andra stöd och hjälpmedel för eleven.

–  På så sätt påverkar de disciplinära åtgärderna och särskilt stöd varandra. Det viktiga är att skolan inte väntar för länge. Om en elev har problem och återkommande blir utvisad eller får kvarsittning ska skolan göra en särskilt stöd-utredning snarast.

Risk för att eleven pekas ut som bråkig
Linda Hallberg, specialpedagog och beteendeanalytiker (samt tidigare medarbetare på Special Nest) berättar att det kan finnas en risk att de disciplinära åtgärderna bara riktar fokus mot elevernas beteenden istället för mot undervisningen, pedagogiken och klassrumsmiljöerna. Skolan har mycket att vinna på att göra korrigeringar i undervisningen – till exempel när det gäller att tydliggöra instruktioner och uppgifter - för att bemöta elevers olikheter, menar hon.

–  Det finns en risk för att skolan arbetar med akuta åtgärder för att stävja kaos utan att fundera över orsaken till kaoset. En akut åtgärd är nästan alltid individuell och handlar ofta om att ta tillbaka makten som vuxen. Men jag ställer mig frågande till om dessa insatser har den stora effekt av beteendeförändring som skolan önskar, säger hon.

”Avsätt reflektionstid”
Disciplinära åtgärder utan helhetsinsatser kan göra så att eleven exkluderas och pekas ut som bråkig. Det viktiga är att skolan förstår att kaoset som en elev skapar handlar om att något har sprungit läck. För att kunna lokalisera källan måste skolan se på situationen i ett bredare perspektiv och ta reda på vad som är orsaken till att eleven agerar som den gör, berättar Linda Hallberg.  Hon rekommenderar att skolorna avsätter reflektionstid kring dessa frågor.

–  Det är svårt att veta vad man ska göra och hur man ska agera när elever inte följer klassrumsreglerna. Det bästa är när lärare samlas och diskuterar gemensamma strategier för hur de skulle kunna arbeta för att förebygga att utmanande situationer uppstår. Ibland behöver man också befolka problemet om man kör fast och kanske ta hjälp av elevhälsan eller annan expertis, säger hon.  

Vad har du för erfarenheter av att arbeta med åtgärdstrappan?

–  Jag har inte erfarenhet av att arbeta med åtgärdstrappor som en uttalad modell. Varje elev och situation är unik och därför anser jag att åtgärder kräver eftertanke. Den viktigaste frågan att ställa sig är ”Vad kan vi göra så att det här inte behöver hända igen?” Sedan är det viktigt att få eleven med sig på tåget.  Det i sin tur kräver relation och reflektion ihop med eleven. Elevens delaktighet är viktig för att skapa goda förutsättningar för förändring.