”Man bedöms efter hur man spelar, inte vem man är”

– Antingen förgiftar du den eller så flyr du!

Rösten kommer från en engagerad rollspelare. Vi har kommit till Dragon´s Lair, en spelhåla med myllrande gångar i en labyrint av källarvalv och små hörnor. För en förstagångsbesökare är det som att kliva in i en garderob och hamna i Narnia. I källarlokalen på Kungsholmen i Stockholm är man långt borta från den vanliga världen. Glöm krigen i Mellanöstern eller bråket om försvarsbudgeten. Tänk i stället Game of Thrones, drakar, alver, supersvärd och magi.

Fritidsgård för alla
Brädspel är inne igen och tar marknadsandelar från onlinespelen. För några år sedan lirade alla World of Warcraft men nu sker en gradvis förskjutning tillbaka mot sällskapspel. Klientelet här är speleliten, ofta mycket skickliga och med ett språkbruk som kanske upplevs exkluderande för de som inte är invigda. Personalen på Dragon’s Lair har satsat på sociala inspiratörer, som vägleder nybörjare och rör sig i lokalen för att besökare ska känna sig välkomna.

Delägaren Johan Nilsson beskriver Dragon´s Lair som en fritidsgård för alla, där det går att träffas oavsett funktionsnedsättning, kön, ålder eller andra barriärer.
 – Jag tror att brädspel är väldigt bra för personer med Asperger eftersom det är en social hobby där det inte förekommer samma press som i till exempel fotboll, säger han.

Johan Nilsson menar att miljön är tolerant och lätt att komma in i även för den som annars kan betraktas som lite udda.
 – Som spelare hittar man alltid andra att spela med här, och man bedöms efter hur man spelar, inte vem man är.

Johan Nilsson tycker att det sitter en schysst atmosfär i väggarna. Konflikter på Dragon´s Lair är ovanligt.
– Spelen styr sig själva, man följer reglerna.

Social gemenskap
Vid ett av borden nästan längst in i lokalen sitter Marcus Eriksson. Gängets spelbord är typiskt för Dragon´s Lair. Fem till sex killar som koncentrerat spelar rollspel tillsammans. De flesta i lokalen är tonårskillar, några är unga tjejer och så några äldre män i skjorta, kanske går de direkt hit efter jobbet.

Vid Marcus bord spelar de Descent: Journeys in the dark. Ett populärt spel som går ut på att samarbeta för att klara olika uppdrag. En av spelarna agerar Overlord med uppdraget att försöka ha ihjäl resten. Marcus har spelat rollspel sedan tidiga tonåren. Han tror inte att hans Asperger har något med intresset att göra.
– Men vissa med Asperger har svårt med det sociala samspelet och då kanske rollspel blir ett bra sätt att umgås. Jag tror dock att det är mycket individuellt.

Han beskriver det sociala sammanhanget som nyckelfaktorn i rollspelens attraktionskraft. Han gillar att spela online också, men menar de inte går att jämföra.
– Onlinespel ger inte samma känsla av spänning som när du sitter runt ett bord och ser dina motståndare i ögonen. Du kan skämta om en spelsituation på ett helt annat sätt.

Som spelare är han avvaktande, inte feg, men strategisk. Han lyckas ofta ligga steget före sina motståndare.
– Har man Asperger har man ofta lätt att minnas saker. Det gör nog vissa irriterade att jag har så lätt för att minnas alla detaljer.