Diagnos eller tonårshjärna?

– En tonåring kan bli upprörd gång på gång och saknar ofta förmågan att bromsa sina känslor. Beteendet kan vara ganska likt exempelvis adhd. Även överaktivitet och svårigheter med kognitiv förmåga, som att planera och dra slutsatser, är typiskt för tonåringen, säger Åke Pålshammar, neuropsykolog och senioruniversitetslektor vid Uppsala universitet.

Men hur kan man veta om tonåringens beteende beror på normal utveckling eller om tonåringen har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning? Och vad händer egentligen i hjärnan under denna omvälvande tid i livet?

Långtidsperspektivet viktigt
Vid diagnostisering av NPF går är det beteendet man går efter, enligt kriterierna i diagnosmanualen DSM-5.

– Det som är typiskt beteende för en tonåring kan överensstämma med många kriterier, men för att eliminera att det blir fel tittar man på beteendet i ett längre perspektiv. Överaktivitet och problem med koncentrationen, till exempel, ska ha funnits länge och förekomma både hemma och bland kompisarna. Man tittar också på kombinationen av olika kriterier. Gemene man kan kanske tro att tonåringen har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, men så är det oftast inte, säger Åke Pålshammar.

En viktig skillnad är att tonårshjärnan är i en tillfällig fas, medan hjärnans tillstånd vid adhd är permanent. Tidigare trodde man att adhd växer bort med tiden, vilket har visat sig vara felaktigt. Enligt forskaren Susanne Bejerot vid Karolinska Institutet är adhd något man är, inte något man har.

Tonåringens obalanserade hjärna
Adhd tar sig uttryck i bland annat problem med impulskontroll, uppmärksamhetsförmåga, planeringsförmåga och arbetsminne. Detta beror bland annat på hur signalöverföringen med signalsubstansen dopamin sker i den främre delen av hjärnan. Hjärnans belöningssystem fungerar också annorlunda än hos andra.

När det gäller tonåringens hjärna är den i obalans. Många stora utvecklingsförändringar äger rum i hjärnan under tonårsperioden.

– Inom forskningen är det inte utrett i detalj exakt vad som händer i tonårshjärnan, men man vet att frontalloben inte är färdigutvecklad förrän i 20-25-årsåldern. Denna del är extra viktig vid uppmärksamhet, beslutsfattande, förutseende och beteende- och känsloreglering, säger Åke Pålshammar.

Hästkrafter i känslosystemet
Hjärnans ”kontrollerande funktioner” mognar alltså sent, ofta först i 25-årsåldern. Däremot mognar ”drift- och känslohjärnan”, det limbiska systemet, tidigt. Det tros vara orsaken till att de sociala och emotionella drivkrafterna tar över under tonårsperioden.

– Motorn i känslosystemet har fantastiska hästkrafter, medan hjärnans bromsar och styrkraft inte riktigt kan hantera det ännu. Så skulle man kunna uttrycka den här obalansen i tonårshjärnan, säger Åke Pålshammar.

I psykologiska termer menar han att man kan se obalansen som en ojämn kamp mellan drift och kontroll.

– Det är en kamp som varje ny ungdomsgeneration måste igenom, en evolutionärt viktig och gynnad strid som skördar sina offer, men som också skapar mogna och kapabla vuxna, säger han.

Han pekar på en högre risk att råka illa ut i olyckor, kriminalitet, missbruk och skador, och hänvisar till amerikansk statistik som visar att tre fjärdedelar av dödsfallen bland tonåringar kan förebyggas. Den ökade benägenheten att ta risker beror sannolikt på obalansen i hjärnan.

– Forskning visar också nätverksförändringar i bland annat hjärnans belöningscentra, och att tonåringen under ett antal år är extra känslig för signalsubstansen dopamin i belöningsområdena. Man blir mer lockad att söka spänning och kickar. Samtidigt ökar risken för att hamna i ett beroende.

Klumpighet och abstrakta idéer
I puberteten sker de biologiska förändringarna i en rasande takt. Det påverkar också hjärnan, enligt Åke Pålshammar.

– Hormonerna flödar och man växer snabbt och blir oproportionerlig. Inte minst perifera delar som händer och fötter växer. Detta är också en del som tonårshjärnan måste hantera. Eftersom det går så fort och den inte hinner vänja sig, förändras motoriken och man slår kanske omkull saker och känner sig klumpig och lite osäker på sig själv, säger han.

Det sker också kognitiva förändringar i hjärnan hos en tonåring, som plötsligt får nya sätt att tänka. Abstrakta idéer, eller klassiskt vetenskapligt tänkande, blir möjligt.

– Att bli kapabel att tänka abstrakt gör att man lätt fastnar för idéer och teorier man tidigare inte riktigt kunnat förstå. Det blir lätt att starka känslor väcks och man strider kraftigt för de nya idéer man hört och börjat tro på. Åter står sig förnuftet blekt för de stormiga känslor som teorierna har väckt!