En annorlunda blick

Vi använder vår blick hela tiden. Med blicken scannar vi av viktig information och sorterar bort sådant som inte är så viktigt. Den största delen människor tittar framförallt på ansikten när de följer en konversation fram och tillbaka. Ofta ligger man lite före med blicken och ser exempelvis subtila ansiktsuttryck och tolkar dem eftersom man i en social interaktion behöver kunna förutsäga vad som kommer att hända i nästa sekund.

Barn lär sig förmågor genom att härma andra, och där har blicken en betydande roll.

Barn med autism har svårt att följa med blicken och se och förstå informationen i det sociala samspelet. De fokuserar inte på ansikten och hänger därmed inte med på bytet av initiativ i en konversation. Det har man sett genom att man studerat barns blick med så kallad eyetracking, ögonrörelsekamera, där man mäter ögats rörelser.

Kan vara funktionellt
Terje Falck-Ytter är forskare på KIND (Karolinska insititutet) och Uppsala Barn- och babylab (Uppsala universitet), där forskningen gjorts. På frågan om man ska träna upp hur dessa barn riktar sin blick, är han tveksam.

– Det finns säkert barn som skulle må bra av att titta mer på andra. Men man ska vara väldigt försiktig att gå för snabbt från att man vet att en grupp barn tittar på ett annat sätt, till det att man ska börja träna dem i att använda blicken som den stora massan använder sin. Blicken kan också ha som funktion att reglera hur uppe i varv man är. En viktig aspekt med blicken är att titta bort. Man vet inte vilket effekt träning skulle ha för barn som är känsliga för intryck.

Han menar att det skulle kunna leda till en motsatt effekt. Att man får överstimulans av intryck man inte kan hantera och att det är funktionellt för de här barnen att väja bort blicken.

– Jag säger inte att träning är dåligt, men man får vara försiktig att placera alla barn i samma fack. Jag är säker på att det finns olika barn inom autismspektrumet, som passar in i båda de här beskrivningarna.

Hittills har forskarna kommit fram till att barn med autism använder blicken på ett annat sätt än barn utan autism, men de vet inte vad som ligger bakom skillnaden.

– Tittar man mindre på människor för att man upplever det som obehagligt, att man liksom inte kan kontrollera sin respons, eller är det bara för att man har allmänt svårt att kontrollera blicken och skulle det i så fall vara bättre om man tittade mer på människor? Det vet vi inte än. Men den här upptäckten ger oss ledtrådar till ytterligare forskning, säger han.