Forskning kring psykisk ohälsa prioriteras ner

Psykisk ohälsa kostar enorma summor. Enligt olika beräkningar landar summan på cirka 60-70 miljarder kronor per år. Där ligger en mängd olika tillstånd inbakade, allt från depression och schizofreni till medfödda funktionsnedsättningar som autism och ADHD.
Forskningen kring psykisk ohälsa har i många fall varit framgångsrik. Till exempel har antalet självmord halverats sedan 1980-talet, delvis på grund av att kunskapsläget förändrats och bättre metoder används.

Men trots det stora behovet och nyttan av mer kunskap halkar forskningen kring psykisk ohälsa efter. Det handlar om pengar. Medan de ekonomiska bidragen till sjukdomar som cancer och hjärtsjukdom ökar står forskningen kring psykisk ohälsa kvar och stampar på samma punkt.

– Det finns en rangordning. Inom vården är det onkologi och kardiologi, de kommer alltid räknas som de stora forskningsområdena, säger Adam Helles, psykolog och doktorand på Gillbergcentrum i Göteborg.

Tvingas ändra inriktning
Adam Helles menar att det finns ett stort fokus på biologiska studier. Det är där pengarna finns. En följd av detta är att studier som handlar om psyket måste vinklas om för att bättre passa mallen.

– Det är lättare att få forskningspengar om man lägger till en biologisk komponent. Just nu är genetik och magnetröntgen det nya svarta, säger Adam Helles.

Det projekt som Adam Helles och hans kollegor arbetar med handlar om att följa män med aspergerdiagnos genom livet, och undersöka bland annat deras livskvalitet. Forskningsfinansieringen har ordnat sig. Delvis för att gruppen ändrade studien till att innehålla en genetisk analys av deltagarna. Men det finns flera problem med att anpassa studierna på det här sättet.

Det blir svårare att genomföra studierna eftersom fler moment gör det troligare att deltagarna hoppar av. Dessutom är det långt ifrån alla forskargrupper som har så stor frihet som gruppen Adam Helles ingår i.

– Vi har bra samarbetspartners i form av andra labb. Vi kan lägga till saker som genetik eller en hjärnröntgen, men för andra grupper går inte det. Följden är att de då har väldigt svårt att få finansiering, säger Adam Helles.

Bråkdel till psykiatrisk forskning
Vetenskapsrådet är en av de största offentliga forskningsfinansiärerna i Sverige. Förra året delade myndigheten ut ungefär sex och en halv miljard kronor i forskningsanslag. Men bara en bråkdel går till projekt som handlar om psykiatri. Mats Ulfendahl på Vetenskapsrådet håller med om att forskning om psykiatriska tillstånd får för lite pengar om man ser till hur mycket tillstånden kostar.

– Det är förstås så att stödet till forskning inom psykiatri är litet med hänsyn till sjukdomsbördan, säger han.

Anledningen till att psykiatrisk forskning får så lite pengar är enligt Mats Ulfendahl att ansökningarna helt enkelt inte håller måttet.

– Inom områden som får väldigt lite pengar, eller mindre än vad man tycker att de borde få, så bygger det på att man under en längre tid inte har haft tillräcklig kvalitet i ansökningarna, säger han.

Enligt Mats Ulfendahl kan just Vetenskapsrådet inte göra så mycket för att förändra bilden. När man ansöker om forskningsstöd hos vetenskapsrådet jämförs de planerade studierna med varandra. De “prioriteras efter vetenskaplig kvalitet och de sökandes kompetens”. De som gör bedömningen har själva stor erfarenhet av forskning. Och däri ligger kanske ett problem.

– De som anlitas som experter är meriterade, högt ansedda forskare som själva fått mycket pengar från vetenskapsrådet. En sådan person är benägen att ge pengar till någon som gör liknande saker. Man upprätthåller en tradition, menar Adam Helles.