Ungdomar ensamma i sin sorg när förälder begår självmord

Varje år är det omkring 1500 personer som tar livet av sig i Sverige och i medierna konstateras allt oftare att självmordet omgärdas av ett tabu. Anneli Silvén Hagströms doktorsavhandling bekräftar bilden.

Hon har undersökt, genom bland annat forskningsintervjuer och chattar, hur ungdomar hanterar en förälders självmord. Resultatet visar att ungdomarna ofta blir upptagna med att ställa sig frågan om varför föräldern dog och vem man själv är, eftersom man är barn till en person som valde att ta sitt liv. Resultaten visar även att stigmat och tabut kring självmord gör det svårare att bearbeta förlusten. Ungdomarna berättar i intervjuerna att de har svårt att beskriva förlusten även för sina närmaste inom familjen och därför vänder sig till exempelvis nätet.

–  Drabbas du av inbrott i sommarstugan ringer en organisation upp dig och frågar hur du mår. Men inte många frågar hur du mår när din förälder tar livet av sig. Inte heller vården, som borde göra det. Faktum är att vården oftast inte vet vad ungdomarna behöver, säger Anneli Silvén Hagström i en artikel på Linköpings universitets webbplats.

– Att vi inte pratar om självmord är ett kulturellt problem. Vad jag märkte i intervjuerna var att ungdomarna efter ett tag kom fram till att föräldern inte aktivt hade valt självmordet eller haft förmåga att förutse de långsiktiga konsekvenserna. Ungdomarna kunde genom samtal med andra, i ickedömande sammanhang, börja förstå självmordet på ett alternativt sätt. På så vis försonas de med den döda föräldern, säger Anneli Silvén Hagström.