Självinsikt skapar självständighet

– Det är viktigt att man som funktionsnedsatt har god koll på sin funktionsnedsättning. Ofta har människor runt omkring – lärare, föräldrar, anhöriga och professionella – mer kunskap än bäraren själv. För att kunna vara delaktig och i största möjliga utsträckning vara med och bestämma över sitt liv behöver man självinsikt. Har man det så kan gemensamt med andra i sin närhet bestämma vad man ska träna på och vilka anpassningar som man behöver.

Cecilia Olsson är pedagogisk handledare på Häggviks gymnasium i Sollentuna och har utvecklat materialet Ninjakoll som består av  filmer som är gjorda för ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning och handledningsböcker för pedagoger  

Cecilia Olsson menar att en ungdom med intellektuell funktionsnedsättning som är trygg och stark i sin självbild, som lärt sig vilka anpassningar och stöd som är till hjälp och hur hen ska be om hjälp på ett bra sätt lyckas bättre. Därför måste lärare skapa utrymme för att träna det. Hennes första material Ninjakoll är utformat för just det.

– Kan vi tillrättalägga och anpassa miljön kommer kompetensen hos eleven att bli mycket större. Pedagoger behöver ställa sig frågan, vad kan vi göra för att individens förmåga att lära och agera självständigt ska öka? Det måste eleven sedan träna på.

Cecilias andra material Ninjakoll 2 förbereder eleverna för vuxenlivet genom att ta upp frågeställningar om arbete, utbildning, bostad och fritid. Genom att titta på filmen och diskutera olika avsnitt kan eleverna förberedas för praktiska göromål som att laga mat, betala räkningar, söka bostad, söka arbete. De får också veta vilket stöd i vuxenlivet de kan få.

– Genom att avsätta tid för förberedelserna kommer eleverna att klara sig allt bättre efter gymnasiestudierna.

Kunskapskrav överskuggar
Häggviks gymnasium, där Cecilia Olsson arbetar, är en gymnasiesärskola för elever med en intellektuell funktionsnedsättning. Här finns också ett gymnasium för elever med autism.

Höstterminen 2013 infördes en ny läroplan för gymnasiesärskola i Sverige. Skillnaderna mellan den gamla gymnasiesärskolan och den nya är bland annat tydligare ämnes- och ämnesområdesplaner samt tydligare betygssteg. En strävan har också varit att närma sig den vanliga skolan när det gäller ämnen och kurser.

Cecilia Olsson anser att tid till att prata om och diskutera funktionsnedsättningen med individen lätt glöms bort bland alla kunskapskrav. Och att vikten av att satsa på den adaptiva förmågan, dvs den praktiska och sociala anpassningen, är något som glömts bort i särskolereformen.

– Jag anser att vi i större utsträckning behöver fundera över vad ungdomen ska sträva emot i livet. Vem är ungdomen och vart är hen på väg? Målet behöver bli tydligt. Idag frågar man på arbetsplatser mer efter den adaptiva förmågan. Det är det som värderas. Ingen frågar om en elev har läst årskurs 3 eller årskurs 6 matematik. Utan det är den adaptiva förmågan som gör våra elever anställningsbara, men det har man helt och hållet missat i den nya gymnasiesärskolereformen, säger Cecilia Olsson.

Enkla arbeten försvinner
Idag är det inte många av eleverna som kommer ut på arbetsmarknaden efter gymnasiesärskolan menar Cecilia Olsson. Det är slimmade organisationer som gör att arbeten som dessa elever klarar av försvinner.

– Idag går mellanchefen och brygger kaffet och bär fram stolar till mötet. Idag ska lagerarbetaren inte bara kunna plocka fram rätt sak från lagret utan också kunna fatta beslut och svara på frågor om varorna. Så var det inte förr. De enklare arbetena har blivit färre.

Hon menar att risken blir att dessa elever har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och ytterst få studerar vidare. Och att de i stället lever på bidrag och så småningom blir förtidspensionerade.

– Skulle vi satsa mer på adaptiva färdigheter istället för att enbart snegla mot den vanliga skolans kunskapsområden så kanske de skulle vara mindre i behov av stöd då de flyttar hemifrån också. Vi satsar helt enkelt på fel saker! Jag frågade en gång en man med ett företag som anställde individer med funktionsnedsättning en naiv fråga om hur mina elever ska ha någon som helst chans mot alla ungdomar i vanliga gymnasieskolan som söker lättare arbeten för att spara pengar till en resa. Han förklarade då att det är mycket värt om en person stannar kvar i företaget. Så satsar vi på att utveckla de adaptiva förmågorna och att individer kan be om hjälp då de kör fast så tror jag att de har en större chans till anställning.