Hör du röster?

Personer som hör röster har historiskt sett ganska omedelbart betecknats som galna eller vansinniga. Men i dag är läget annorlunda. En av anledningarna till detta är den nederländske psykiatrikern Marius Rommes intresse för så kallade rösthörare, alltså personer som hör röster fastän de inte har en psykisk åkomma eller behöver behandling. Han sägs vara upphovsmannen till en internationell rösthörarrörelse som består av olika lokala föreningar för rösthörande personer i en uppsjö länder. Också i Sverige finns en sådan mötesplats, Rösträtt - nätverket för rösthörare, en del av Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH). Rösthallucinationer är en del av symtombilden för exempelvis psykos och schizofreni, men samtidigt finns det alltså personer som hör röster (antingen tillfälligt eller ihållande) även om de i övrigt är psykiskt välmående. Uppskattningsvis är det allt mellan 3-10 procent av den svenska befolkningen som någon gång i livet har rösthörarupplevelser i någon form, berättar Anders Thorgren, utbildningshandläggare på Psykiatri Södra Stockholm. Även om ovanstående siffra inte är bekräftad verkar det alltså finnas en stor mängd personer som hör röster utan att offentliggöra detta för omgivningen. Detta kan också vara en av anledningarna till att fenomenet med rösthörare inte är särskilt omskrivet.

– De flesta som hör röster är inte sjuka. Det kan till exempel vara någon som är i sorg efter att ens partner har gått bort, säger Anders Thorgren.

Hur kan en rösthörare veta att rösterna i själva verket inte är vanliga tankar?

– Jag har faktiskt inte träffat någon rösthörare som inte gjort en klar definition mellan röster och egna tankar. Alla har haft en tydlig uppfattning om att det inte är egna tankar de hör.

Olika rösthörare
Att höra röster är ingen diagnos i sig själv, utan ett fenomen. Om man ”bara” hör röster, och om de inte är en del av en större symptombild, handlar det inte om en sjukdom, berättar han. Fenomenet är dessutom ganska komplicerat att definiera och beskriva, inte minst för att det lär finnas lika många röster som det finns rösthörare. Rösten kan vara momentan eller beständig, högljudd eller lågmäld, nedvärderande eller uppmuntrande, vägledande eller förvirrande. Ofta kan den komma vid sorg efter en förlust av en närstående och det finns också teorier som hävdar att rösterna kan hänga samman med obearbetade trauman från förr, exempelvis övergrepp av olika slag. Anders Thorgren berättar att psykiatrin ofta får kontakt med personer som hör röster och då ställer han frågan: Tycker du att det är ett problem? Vanligen blir svaret nej. Denna korta kontakt med psykiatrin räcker för att personerna ska uppfatta rösterna som ”normala”. Ibland kan det dock vara så att rösterna skapar större svårigheter och obehag. Personen kan bli så störd av rösterna att denne inte kan leva sitt liv på ett önskvärt sätt. Det kan också handla om negativa röster som exempelvis uppmuntrar till självskadebeteenden. När rösterna innebär sådana svårigheter kan de oftast – men inte alltid – kopplas till någon annan problematik, till exempel psykos- eller neurodiagnoser.

– Kunskapen om det här fältet växer, men inom psykiatrin har vi tidigare varit lite rädda. Det är ungefär som med suicid. Man har inte velat ställa frågor till personerna av rädsla för att väcka en björn, säger han.

Hur hjälper psykiatrin en person som är psykiskt frisk i övrigt men hör röster så pass mycket att denne inte kan delta i samhället, till exempel jobba?

– Den som har problem med att höra röster och söker vår hjälp är alltid välkommen och har rätt till en bedömning. Utifrån det görs en planering. Vilken hjälp man får beror på behandlarens intresse och kunskap. I bästa fall erbjuder man att på olika sätt fördjupa sig i rösterna med exempelvis samtal.

Bara att höra röster – även om de inte är negativa eller ger upphov till stora vardagsproblem – kan vara besvärande för bäraren, om inte annat för att det finns ett tabu kring fenomenet. Medierna har troligen bidragit till en negativ bild och många fördomar, men långt ifrån alla som hör röster är alltså patienter inom psykiatrin.

– De flesta berättar inte om rösterna för andra på grund av att det finns ett stigma. Samtidigt är det många som pratar med folk om andra saker just för att distrahera bort rösterna. Eller så sysselsätter man sig på annat sätt, exempelvis genom att göra vardagssysslor.

Hur tror du att rösthörare kommer att bemötas inom psykiatrin i framtiden?

– Jag tror att man kommer att intressera sig mer än vad vi gör idag. Kanske i högre grad koppla röstupplevelsen till händelser i personens livshistoria. Och med det som utgångspunkt erbjuda fler möjligheter till terapi och pedagogiska insatser som syftar till att ta bort eller i alla fall göra rösterna mer hanterbara.

Pysventil
Psykiatri Södra Stockholm har i dag ett samarbete med nätverket Rösträtt. Personer som tar kontakt med psykiatrin får därigenom möjlighet att besöka de träffar som nätverket arrangerar. Upp till tre gånger i månaden hålls möten på olika platser i Stockholms län och dessa besöks av allt från fem till femton personer, berättar Christer Jerström, föreningssamordnare på RSMH och involverad som samtalsledare i Rösträtt.

– De som kommer till mötena är väldigt stressade. De som hör röster vet ofta inte hur de ska agera och undertrycker dem oftast. Våra möten fungerar som en pysventil. Här kan de få lufta sina tankar och berätta om rösterna, kanske för första gången. Men det är inget krav, man kan också bara sitta med och lyssna.