Krönika: "Jag förstår min adhd bättre nu"

Jag är nämligen inte så intresserad av medicin då jag har funnits i psykiatrin ett tag och haft en annan diagnos och annan medicinering. Den medicineringen har inte tillfört något gott alls i mitt liv, utan försämrat livsförmågan, funktionen och därav ökat det psykiska och fysiska lidandet. Men jag låter “70 procent” bero i hjärnan, googlar det och hamnar på Läkemedelsboken som brukar anta medicinska frågeställningar utifrån flera perspektiv. Mycket riktigt läser jag att 70 procent svarar bra på adhd-medicinering, men detta förutsätter att det är en renodlad adhd.

Tänker igenom vilka svårigheter jag har i vardagen, förväntad effekt av eventuell medicinering och tar till slut upp frågan med min läkare. Vi enas om ett preparat. Jag hämtar ut och ska påbörja medicinering, men kommer inte längre. Farhågorna har satt sig i huvudet igen och får styra mitt beslut som är av mer emotionell, snarare än kallt intellektuell, karaktär. I samband med detta ser jag att Anders Hansens ”Fördel Adhd” ska släppas och bestämmer mig för att läsa boken innan jag fattar ett slutgiltigt beslut. Jag börjar att läsa med frågeställningen: Finns det andra sätt att se på min adhd och andra sätt att leva med den så att medicinering inte är nödvändig?

Läser om koncentrationsvariationer, svårigheter att koncentrera sig, förmågan att hyperfokusera. Rastlöshet och kreativitet. Biologiska förklaringar som känns rimliga, och hur dessa yttrar sig i mötet med miljön. Medan jag läser så undrar jag varför ingen har presenterat adhd på detta sätt för mig tidigare. Jag har faktiskt tvivlat på min diagnos för i mitt Twitterflöde återkommer forskningsresultat kring ökad risk för kriminalitet, våldsbrott, trafikolyckor, missbruk, dåliga skolresultat och social utslagning. Jag frågar Hansen på Twitter: varför bestämde du dig för att skriva "Fördel Adhd"? Han svarar kort och gott: Därför att den behövs. Och det skulle jag också vilja säga att den gör för att balansera upp bilden av adhd. Hansen presenterar mycket förtjänstfullt hur adhd kan bli en fördel och hur man kan använda sig av den. Han presenterar flera tips från en verktygslåda; hur man kan öka koncentrationsförmågan och minska risken för psykisk ohälsa som ångest och depression med främst konditionsträning.

Jag kommer till slutsatsen att det inte blir någon medicinering för mig. Tycker att jag förstår min adhd bättre nu och hur den påverkar min funktion, men också hur jag kan göra för att minska svårigheterna. Hansen diskuterar mycket klokt om medicinering i slutet av boken, om när vi ska medicinera och inte. Men jag tycker också att vi ska ha i åtanke att både fördelar med adhd och negativa konsekvenser av diagnosen kan finnas hos en och samma person. Det är inte antingen eller. Det är extra viktigt att uppmärksamma när medicinering faktiskt gör nytta och skillnad för vissa enskilda människor.