Med rätt att leva som alla andra

1993 beslutade riksdagen om en speciell lag som skulle erbjuda stöd och service till barn och vuxna med vissa funktionsnedsättningar. Tanken var att lagen skulle främja jämlikhet och erbjuda ett så pass gott stöd till dessa personer att de skulle kunna leva ett självständigt liv. Lagen innebar också ett aktivt ställningstagande för att mota bort den institutionalisering, stigmatisering och isolering som tidigare rått för personer med funktionsnedsättningar. En process för att förändra synsätt i grunden påbörjades.

Handläggaren vägleder och informerar
Jennie Nordheden är LSS-handläggare på Solna kommun, och hon har de senaste fyra åren dagligen mött människor med bestående funktionsnedsättningar som inte klarar av allt det som vardagen kräver och därför behöver extra hjälp.
– För att söka stöd måste du själv ta kontakt med LSS-handläggaren i din kommun. Många vänder sig till oss efter inrådan från den läkare eller psykolog som gett diagnosen, säger Jennie Nordheden.

Handläggaren vägleder dig och informerar om vilken hjälp du kankan ha nytta av. Du har dock rätt att ansöka om all typ av hjälp, även om det är LSS-handläggaren som i slutändan bedömer vilket behov du har. När din ansökan har nått LSS-handläggaren bokar denne ett möte med dig.

– Vi är flexibla och kan besöka personer i hemmet, i skolan eller på arbetsplatsen, om de inte vill eller kan komma till oss på vårt kontor. På mötet samlar vi in så mycket information som möjligt, och sedan gör vi en utredning. Det är viktigt att handläggaren här får ta del av ett läkarutlåtande eller liknande som bekräftar personens funktionsnedsättning. I utredningen kommenterar handläggaren sedan personens situation och behov, och avgör huruvida personen har rätt till ansökta insatser eller ej, och i så fall i vilken omfattning, säger Jennie Nordheden.

Utredningsperioden är upp till 3 månader lång, men ofta går det fortare än så. Mycket beror på vilken hjälp du ansökt om – till exempel är det enklare för en handläggare att besluta om tillgång till en kontaktperson ett par timmar i veckan, än tillgång till en personlig assistent som innebär en större hjälpinsats.

Tumregeln är att alla personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar där nedsättningen är bestående och inte går att medicinera bort, får någon typ av hjälp genom lagen. Det innebär dock att delar av den neuropsykiatriska gruppen bort.

– Regeln om att funktionsnedsättningen inte ska gå att medicinera bort innebär att personer med Asperger och autism får hjälp, men däremot inte personer med ADHD. Personer med ADHD kan få hjälp genom annat bistånd, men inte genom LSS-insatser, säger Jennie Nordheden.

Över 67 000 personer får hjälp
Den 1 oktober 2014 var det enligt Socialstyrelsen 67 400 personer som någon gång utnyttjat den hjälp som lagen möjliggör.

Den vanligaste hjälpinsatsen för vuxna är daglig verksamhet, det vill säga sysselsättning för personer som står utanför arbetsmarknaden. Då krävs det att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har utrett och beslutat att personen inte har den förmåga som krävs för ett vanligt arbete. För barn och ungdomar är det avlösarservice och korttidsvistelser utanför hemmet som är vanligast. Några andra större skillnader mellan ansökan, process och hjälp för barn respektive vuxna finns inte. Dock kan föräldrar till barn med olika typer av funktionsnedsättningar stundom uppleva sin situation som mycket svår, och ibland kan beviljandet av en LSS-insats ge just den avlastning som behövs för att man ska mäkta med. Men det är inte alltid enbart LSS-insatser som är lösningen på en familjs problem.

– Ibland kan det vara svårt och otydligt att veta vad man kan ansöka om. Om man som förälder har svårt att få ihop livspusslet är det viktigt att utreda vad som beror på barnets funktionsnedsättning och vad som beror på andra saker. Men om man anser att LSS-handläggaren tagit fel beslut bör man absolut överklaga, säger Jennie Nordheden.

Överklaga inom tre veckor
En överklagan måste göras inom tre veckor efter att beslutet har tagits, och innebär att Förvaltningsrätten prövar ärendet och sedan ger sin slutgiltiga dom. Den vanligaste orsaken till att beslut ses som orättvisa och felaktiga är det faktum att lagen innehåller en del gråzoner.

– LSS innehåller en del otydliga formuleringar som kan leda till att handläggare tolkar saker på olika sätt. Till exempel står det att barn kan ha rätt till hjälp om det har en förvärvsarbetande förälder. Men vad är egentligen förvärvsarbete? Det är en tolkningsfråga, säger Jennie Nordheden.

I sådana lägen lutar sig handläggarna på rättspraxis och tittar på hur Högsta förvaltningsdomstolen, eller i vissa fall Kammarrätten, har hanterat liknande fall tidigare.

– Allt för att uppnå en så jämlik och rättvis behandling som möjligt, säger Jennie Nordheden.