"Utan mångfalden krymper perspektivet"

Autismspektrumstörning är ett samlingsnamn för flera mer eller mindre allvarliga diagnoser med kopplingar till autism. Förutom Aspergers syndrom ingår bland annat klassisk autism och andra autismliknande tillstånd, även kallade ”atypisk” autism.
  Klassisk autism, autistiskt syndrom, infantil autism eller Kanners syndrom, är det vi normalt tänker på när vi hör ordet autism. Alltså ”barnet i glaskupan”, avskärmad från omgivningen, innesluten i sig själv. Den bilden är tack och lov inte sann numera. Forskningen har gjort framsteg och pedagogiken har utvecklats. Med rätt träning kan barn med klassisk autism lockas ut ur sin glaskupa.
  Aspergers syndrom är till en början mindre uppenbart än klassisk autism. Symtomen på klassisk autism kommer tidigt, före tre års ålder. Barn med autism har sen tal- och språkutveckling och grava språksvårigheter. Dessutom är majoriteten av barnen med klassisk autism även drabbade av utvecklingsstörning.
  Symtomen på AS uppträder alltså senare, eller är mer subtila. Om språkutvecklingen avviker så är det ofta åt andra hållet. Barnet talar tidigt, det hoppar över babyspråket och har redan från början ett ordförråd som är osedvanligt moget. ”Lilla professorn” är ett vanligt smeknamn, alternativt skällsord.
  Atypisk autism innebär att alla kriterier för klassisk autism eller AS inte är uppfyllda. Trots det kan konsekvenserna av atypisk autism bli väl så svåra.
  Ett annat begrepp som används är högfungerande autism, vilket är en semantisk felkonstruktion. Det borde heta högfungerande personer med autism, eftersom det inte är autismen som är högfungerande. Istället är det de berörda personerna som har en hög begåvningsnivå. I mångt och mycket sammanfaller diagnosen med Aspergers syndrom. Främsta skillnaderna är att barn med högfungerande autism har avvikande tal- och språkutveckling under de första levnadsåren.

Det bör också påpekas att diagnoserna kan förändras med tiden. Ett lågstadiebarn med klassisk autism som utvecklas positivt kanske uppfyller kriterierna för AS när det är dags att börja högstadiet.

Begreppet autismspektrum myntades av Lorna Wing, en av autismforskningens pionjärer. Tanken var att skapa en bild av hur mångfasetterad autism är. I ett spektrum finns många färger. Alla är olika, men förbundna med varandra. På samma sätt tar sig autism många olika uttryck, men alla varianter har tre centrala problemområden gemensamt: svårigheter med socialt samspel, kommunikation och föreställningsförmåga.

Ett prisma som bryter det vita ljuset till regnbågens alla färger. Alla är unika, men ändå en del av helheten. Visst är det en vacker bild?
  Den kan med fördel användas på folk i allmänhet, handikappade och ännu ej handikappade, heterosexuella och homosexuella, kvinnor och män, unga och gamla, västerlänningar och österlänningar, kristna och muslimer.
  Alla är olika, men alla behövs. Utan mångfalden krymper perspektivet och livet blir fattigare.
  Här uppstod ännu en fråga om vad man ska kalla saker och ting. Heter det handikapp eller heter det funktionshinder? Själv föredrar jag handikapp, tror jag. Funktionshinder låter som om man är hindrad att göra saker på grund av att ett eller annat inte fungerar som det ska. Och så vitt jag kan bedöma finns det väl inget som hindrar människor med AS från att göra vad de vill. Om de får rätt förutsättningar.
  Å andra sidan känns ordet handikapp inte särskilt bekvämt det heller. Om man inte associerar till idrotten, där handikapp är en fördel som ges till svagare medtävlare för att utjämna segerchanserna.