“Barn beter sig inte slumpmässigt. Det finns alltid en anledning”

– Kommunikation, samspel, lek och imitation är de färdigheter vi måste arbeta med hos barn i förskoleåldern. Har ett barn de färdigheterna finns möjligheten att kunna göra val och på så sätt utvecklas, säger Johanna Ellström.

Hon har tillsammans med Susanne Agorander skapat Träningslek. En slags verktygslåda av olika tekniker som riktar sig till barn som är 2–6 år som har fått en autismdiagnos och som väntar på Habiliteringsstöd, eller barn som inte har en diagnos men som har särskilda behov i hem- eller förskolemiljön.

– Om barn som har svårigheter i samspel och lek tidigt får möjlighet att träna på det, så ökar chansen att glappet till de jämnåriga inte blir så stort. Vi tar med oss tekniker från TBA/IBT för att kunna planera framsteg, utvärdera och vägleda barnet, föräldrarna och förskolepersonalen. Träningslek är alltså en mix av dessa evidensbaserade tekniker.

Vuxna bör stimulera till lärande
Johanna Ellström och Susanne Agorander har båda lång erfarenhet av arbete med barn och ungdomar inom autismområdet och har under flera år arbetat med tidiga intensiva insatser i hem- och förskolemiljö. De är övertygade om att alla barn kan lära sig nya saker bara det finns vuxna som stimulerar till lärande. Bland annat handlar det om att vuxna stimulerar till utvecklandet av imitationsförmågan. Det är en av nycklarna till att även barn med särskilda behov lär sig, alltså genom att härma andra barn, menar Johanna Ellström och Susanne Agorander.

– Det är viktigt att fånga upp ett barn som inte leker, står ensam utanför gruppen, agerar utåt eller drar sig undan. Det har färdighetsbrister som måste tas på allvar. Det växer inte bort. Det är viktigt att kliva in tidigt med insatser innan problemen blir så stora att barnet kommer efter från start, säger Johanna Ellström.

– Ett barn får så mycket gratis om det förstår lekens struktur och regler, kan kommunicera och fungera i barngruppen. Det blir begränsande om de färdigheterna inte finns, säger Susanne Agorander.

Kartläggning är viktigt
Susanne Agorander menar att det är viktigt att kartlägga den situation som barnet befinner sig i för att kunna ställa rätt krav. Det är viktigt även ur en etisk synpunkt.

– Vi kan inte bara chansa på lösningar, vi behöver välja metoder som lyckas för barnets skull. Vi erbjuder handledning och stöd kring detta så att barnet snabbt får hjälp att utvecklas.

En kartläggning behöver inte vara så stor och svår menar Johanna Ellström. Men det är viktigt att förskolepersonalen kring ett barn funderar över vad som sker runt barnet.

– Man behöver vara som en detektiv och se helheten. Vad gör barnet? När? Vad hände innan, efter och hur reagerar människor runt omkring? Barn beter sig inte slumpmässigt, det finns alltid en anledning!

Men, ett barn som till exempel kör sitt tåg fram och tillbaka på en räls, eller ser samma film om och om igen, är det ett problem? Kan barnet inte bara få göra det?
– Det blir begränsat om ett barn inte kan välja. Då handlar det om en bristande färdighet. Om barnet däremot kan välja, men ändå väljer att se samma film om och om igen så handlar det troligen om motivation. Vad är det som är så roligt med just den filmen? När vi vet det kan vi försöka vidga intresset. Det är viktigt. Barn behöver en repertoar, det utvecklar dem och skapar nya inlärningsmöjligheter att bygga vidare på, säger Johanna Ellström.