Faran med belöningar

Den gren av psykologin som kallas behaviorismen hade sin storhetstid i mitten av 1900-talet. Genom forskning ledd av namn som B.F. Skinner och John B. Watson blev det tydligt att både djurs och människors beteenden kan påverkas genom den process som kallas operant betingning. Principen bygger på det finns saker som vi naturligt undviker och andra vi strävar efter. Medan vi i någon mån är ute efter föda och sex, undviker vi situationer som leder till exempelvis fysisk smärta, eller obehagliga ljud. Genom att aktivt laborera med de konsekvenser som följer ett visst beteende går det att påverka hur ofta det förekommer för en varelse. Verktygen man då använder kallas förstärkning och bestraffning, där det förstnämna innefattar allting som får beteendet att ske oftare, och det senare allt som får beteendet att minska. En hund som får godis varje gång den skäller kommer skälla oftare än en som i stället får stryk. I exemplet är godis en förstärkare för skällandet, medan slagen är en bestraffare. Ett ganska enkelt samband. Men forskningen var mer avancerad än så. Den visade på vilket sätt och hur ofta man bör dela ut förstärkningar respektive bestraffningar för att påverka beteendet på ett så effektivt sätt som möjligt.

Teckenekonomi
Flera behandlingsmetoder utvecklades i kölvattnet av de nya kunskaperna. En av dem kallades för teckenekonomi. Metoden innefattar enbart förstärkare, och principen är enkel: när personen i fråga utför ett i förväg bestämt beteende får hen en belöning i form av en symbol som saknar värde i andra sammanhang. Det kan handla om en guldstjärna, ett klistermärke eller något annat. Det viktiga är att personen som får belöningen vet om att den symboliska belöningen senare går att byta mot någonting som hen i själva verket vill ha: En kvart vid TV:n, en näve godis, vad som helst som av individen upplevs som eftersträvansvärt. Systemet har i stor omfattning använts för att motivera dem med beteendeproblem, inte minst barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd.

Det finns flera fördelar av att använda teckenekonomi i stället för att direkt ge belöningen barnet vill ha. Till exempel låter det barnet och personalen vara kvar i inlärningssituationen under en längre tid. Dessutom kommer alltid tecknen vara värdefulla för barnet så länge det finns lockande saker att byta till sig för dem. Värdet av en direkt belöning, exempelvis en promenad, påverkas av hur lockande en promenad råkar vara just vid belöningstillfället.

Motivationen kan minska
När systemet med teckenekonomi började användas i stor utsträckning under 70-talet var det ganska framgångsrikt. Men det hördes också kritiska röster. En av de vanligaste invändningarna mot metoden var risken att fokus skulle flyttas från det naturligt positiva i en aktivitet till själva belöningen. Denna kritik finns kvar även idag.

– Att göra barnet beroende av belöningar utvecklar inte barnets egen, inre motivation, säger Anne Lönnermark, förbundsordförande för Autism- och Aspergerförbundet.

Under 1970-talet fick kritikerna av teckenekonomi vatten på sin kvarn då en grupp forskare lyckades påvisa hur belöningar kan göra att den inre motivationen att göra en aktivitet minskar.  Forskarlaget, ledda av psykologen Mark Lepper, besökte en förskola, där de lade ut en samling spännande, färggranna tuschpennor på ett bord. Vissa barn började självmant att rita så fort de fått syn på pennorna. Varför? Sannolikt tyckte de att aktiviteten var intressant, utmanande, rolig eller något annat.

Nästa steg i studien var att pröva hur de motiverade barnen påverkades av att få en belöning för att de ritade. De blev ombedda att rita en teckning. En tredjedel av barnen fick i förväg veta att de skulle få en belöning när de var klara, medan en tredjedel fick belöningen utan att känna till det. Resten fick ingen belöning alls.

När forskarlaget två veckor senare kom tillbaka till förskolan märkte de att deras förra besök lämnat ett avtryck. De barn som känt till att de skulle få en belöning för att rita, ritade mindre än sina kamrater. Upptäckten tolkades som att vi människor alltid försöker förklara orsaken till våra beteenden för oss själva. När barnen fick en belöning för att rita ökade sannolikheten för att belöningen blev en del av deras egen förklaring till varför de ritat. Och om de ritat för att få en belöning, varför skulle de då rita när de inte längre hoppades få någon?

Maktmedel
Anne Lönnermark är kritisk mot teckenekonomi, och menar att systemet har fler problem än att det kan minska motivationen. Ett av dem är att det är ett kraftigt verktyg för att få någon att göra som man vill. Om man är obetänksam kan det slå fel.

– Ett barn som brukar sticka ifrån skolmatsalen skulle kunna får en guldstjärna de gånger det sitter kvar. Men vi vet inte anledningen till att barnet sticker. Belöningen gör att man kanske tvingar barnet att vara kvar i en miljö som det egentligen inte klarar utan att bli väldigt stressad, säger hon.

Ett annat problem med teckenekonomi, menar Anne Lönnermark, är att det lätt kan användas för att få barnet att utföra beteenden som vuxenvärlden tycker verkar bra, utan att ta hänsyn till barnets egna behov och önskemål.

– Om man bara tittar på ytan och inte funderar på för vems skull man påverkar ett beteende, då blir det problem. Är det för att få barnet att må bättre eller är det ett beteende vi vill locka fram som passar in i vår “normala värld”, säger hon.

Används ofta fel
Adam Helles är klinisk psykolog. Förutom sitt arbete på barn- och ungdomspsykiatrin i Gävle forskar han om autism. Han håller med Anne Lönnermark om att det är lätt att falla i fällor när man använder teckenekonomi. Själv rekommenderar han väldigt sällan metoden till föräldrar och skolor där det förekommer beteendeproblem. Anledningen är dock inte att metoden i sig nödvändigtvis är dålig.

– Ett stort problem är det finns så många som använder metoden på ett felaktigt eller märkligt sätt, menar han.

Adam Helles har stött på mängder av tillfällen där metoden missuppfattats och används både ineffektivt och i förlängningen negativt för barnet.

– Jag träffade en elev som fick som belöning att sitta vid datorn. Det fick han om han haft en bra dag. Men han fick aldrig veta vad som var en bra dag. Det var helt upp till läraren, berättar Adam Helles.

För att teckenekonomi ska fungera måste det vara solkart vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att en belöning ska delas ut. Det ska också gå att nå dem; mål som är ouppnåeliga skapar bara frustration. Sammantaget menar Adam Helles att en stor del av de invändningar man kan ha mot metoden grundar sig i att den används med för dålig kunskap. En anledning till att det blivit så kan vara ett teckenekonomi framstår som avsevärt enklare än den faktiskt är. Men för att med gott samvete använda verktyget måste man få noggrann handledning av psykolog. Då, menar Adam Helles, är det en vettig metod.

– Jag tycker teckenekonomi fungerar bäst om man gör en överenskommelse med barnet, så att det inte bara är något som kommer från ovan. Vissa barn inser att de behöver hjälp, och då kan man tillsammans upprätta ett kontrakt om hur belöningarna ska se ut. Metoden i sig är inte ond eller god, det handlar om hur man använder den.