Sensorisk känslighet försvårar inlärning

– Det är ett område som undersökts dåligt. Det vi vet om sensorisk överkänslighet kommer från barnens lärare och föräldrar. Det är egentligen ingen som faktiskt pratar med barnen. Vi ville få informationen om barnens erfarenheter från dem själva, säger Steven Stagg, psykolog och en av forskarna bakom studien vid Anglia Ruskin-universitet i England.

Idén till studien kom från Steven Staggs medförfattare, doktoranden Fiona Howe, som själv har autism. Hon har många gånger upplevt att sinnesintryck som är helt normala för är obehagliga för henne. Det var också hon som kom med idén att forskarna skulle prata med barnen på ett sätt som varanpassat för dem.

– Hon sa “de är barn med autism, de kommer inte vilja prata med mig”. Alla frågor ställdes i stället via mellanhänder, barnens hjälppersonal eller föräldrar. Jag tror att vi faktiskt fick mycket mer data än vad vi hade fått annars. Hon hade rätt, de öppnade sig mer inför folk de kände, säger Steven Stagg.

Oerhört vanligt
Studien visade att alla deltagare upplevde sensoriska obehag inom något av områdena hörsel, syn, beröring och lukt. Vanligast var hörsel, där var 88 procent av barnen påverkade. Både höga ljud och låga brummanden kunde upplevas som obehagliga av olika individer. Ett intressant fynd var att obehaget inte alltid handlade om själva ljudet, utan om oförutsägbarheten.

– Ett barn jag pratade med kunde drabbas av en hemskt rädsla, och få ilskeutbrott. Inte på grund av ljudet utan föraningen om att det skulle komma. Han kunde se en linjal balansera på ett bord, och visste att om linjalen trillade ner skulle ljudet orsaka fysisk smärta för honom.

De obehag som deltagarna uppgav i studien sträckte sig från “det skrapande ljudet ger mig en konstig känsla i magen” till kraftig fysisk smärta. Nästan alla deltagare ansåg att obehaget påverkade deras möjlighet att lära sig saker i klassrummet. Offtast påverkades de på så sätt att de var tvungna att koncentrera sig för att inte distraheras.

– Ett problem är distraktion. Det kan vara små, små ljud som ingen annan lägger märke till, men barnet måste ständigt säga till sig själv “lyssna inte på det”.

Metoderna som barnen måste ta till för att skärma av ljuden är ofta oförenliga med att koncentrera sig på inlärningen, menar Steven Stagg.

– Vi kan ta ett exempel med flickan som alltid behöver stoppa fingrarna i öronen när ljudnivån går upp. Då går det inte att höra läraren särskilt bra, säger han.

Dessutom har personer med autism redan problem med att sätta ihop information från olika källor till en helhet. Ett vanligt problem för den som har diagnosen är svårigheter att samtidigt lyssna till rösten och titta på läpparna på den som pratar, och kombinera det till ett budskap.

– Ju fler distraktorer som hindrar dig från att sätta samman information från olika källor, desto värre inlärningssituation får du.

Början på ond spiral
En skolsituation med sensoriskt obehag kan innebära början på en ond spiral för de drabbade barnen.

– Något som ofta händer när personer med autism blir stressade eller oroliga är att de sluter sig, vilket hindrar dem från att interagera med dem runtomkring. Att ha en fungerande skolgång, med sympatiska klasskamrater är en oerhört positiv erfarenhet, och det kommer hjälpa dem att utveckla sociala färdigheter. Om det positiva uteblir finns risk att barnet inte pratar med någon utan flyr in i sin egen värld när stressnivån blir för hög, säger Steven Stagg.

Bör göra individuella bedömningar
Vad kan man då göra för att motverka sensoriskt obehag i skolan? Steven Stagg menar att många skolor felaktigt ägnar sig åt att generella åtgärder, som att minska ljudnivån över lag. Detta kan vara fel väg eftersom obehaget inte nödvändigtvis behöver hänga samman med den faktiska ljudnivån. I stället bör man bli duktigare på att göra individuella bedömningar av vad som är obehagligt för varje enskilt barn.

Det är också detta som forskarlaget på Anglia Ruskin-universitet kommer att inrikta sin framtida forskning på. Nästa steg är att utveckla bättre metoder för att bedöma vad som väcker obehag hos barnen, kan lärarna lättare åtgärda problemen.

– Vi vill utveckla metoder för att göra unika sensoriska profiler för varje barn. Verktyg som elever och lärare kan använda.

Ett förslag är att låta barnen ha på sig smarta klockor med pulsmätare, och låta lärarna använda en app för att följa med när hjärtfrekvensen går upp och ner.

–  Om hjärtfrekvensen plöstligt går upp så vet man att något är fel. Då kan man undersöka vilken sensorisk problematik som orsakat det, genom att fråga barnet direkt. Det skulle kunna vara ett billigt och enkelt sätt att avhjälpa problemet i framtiden.