Självförtroendet stärks på unikt NPF-gymnasium

– Här får jag mycket mer hjälp med det jag behöver. Lärarna är tydliga med vad vi ska göra och vad som krävs för att få betygen. I grundskolan skrev lärarna bara upp uppgifterna på tavlan, sedan gick de och drack kaffe, säger 17-åriga Douglas Monsen från Staffanstorp.

Han och klasskamraten Elin Larsson går båda i årskurs två. De har precis kommit från verkstan, där de bland annat tillverkat röda träskyltar med sprayad humoristisk text som ska säljas på den årliga och välkända julmarknaden på Fogdaröd, som ligger inom skolans område.
I det intilliggande växthuset håller andra på att binda kransar och rosetter.

Douglas Monsen berättar att han bor på skolans elevhem. Han trivs bra och känner att det är som att ha ”en liten familj”.

– Vi äter frukost ihop och samtalar om allt möjligt. Efter skolan gör vi roliga aktiviteter ihop. Jag har valt bad, men det finns också bowling och massa annat man kan göra, säger han.

Hemkommunen vill inte betala
För Elin Larsson från Lund är situationen en annan. Hon säger hej då till klasskamraterna när dagen är slut och pendlar med tåg och buss tillbaka till föräldrahemmet i Lund.

– Jag vill bo här, men kommunen vill inte betala, säger hon.

Rektor Åse Ljungdahl vittnar om att kommunerna har blivit mer restriktiva med att bekosta boende. Många elever har en komplex problembild inom NPF. ”Blanddiagnoser” inom autismspektrat samt adhd, Tourette, OCD och ODD är vanligt.

– Vi bjuder alltid hit eleverna två år efter studenten för att se hur de har det. De berättar att utbildningen var ’fine’, att den lett till sommarjobb och extrajobb. Men något som precis alla tar upp är hur mycket boendet har betytt för dem. De säger att de inte hade klarat sig utan det, säger Åse Ljungdahl.

Mentorer hjälper eleverna – dygnet runt
På elevhemmet har varje elev mentor, precis som i skolan. Medveten pedagogisk träning i att klara vardagslivet är grunden i boendet.

– Helhetsperspektivet är grunden i vårt arbete. För oss handlar det inte bara om att ge eleverna utbildning, utan vi vill att de ska lära känna sig själva, få redskap för ett eget liv med eget boende, en aktiv fritid och möjligheter att delta i samhället efter studenten. Vi har i dag flera elever som inte bor på skolan, just för att deras hemkommuner sagt nej. Kommunerna kan inte föreställa sig vad det ger ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, att ge en ung människa redskapen att få ett arbete i stället för att hamna i bidragssystem eller missbruk, säger Åse Ljungdahl.

”Många är knäckta av den vanliga skolan”
Rektor Åse Ljungdahl och hennes företrädare Mia Honeth, som var den som var med och grundade Karolinaskolan, säger att många elever kommer hit sargade av den vanliga skolan.

– De är knäckta av skolsystemet och har ofta väldigt dåligt självförtroende. De tror inte på sin egen förmåga och är vana vid att bli bedömda efter vad de inte klarar av, säger Mia Honeth.

Sedan starten 1996 har ämnet Trädgård stått på schemat.

– Det var ett val vi gjorde från början. Dels för att ungdomar med adhd har ett stort behov av att röra på sig, dels för att det inte är ett ämne som man kan misslyckas med. Våra elever kan säga: ’Jag är duktig på trädgård, jag kan det här’, och det ger dem både ökad självkänsla och bättre möjligheter till jobb, säger Mia Honeth.

Men Douglas Monsen är inte helt säker på att trädgård är något för honom.

– Nej, jag tar det som det kommer, säger han och skrattar. Jag vill mest få ett jobb och tjäna pengar så att jag kan bygga mitt eget lilla palats hemma.

”Om man har spring i benen får man gå ut”
Elin Larsson berättar att hon har gått på många andra skolor innan hon kom till Karolinaskolan. Och hon tycker att skillnaden är stor.

– Det är färre elever och fler lärare här, så man behöver inte vänta så länge på att få hjälp när man behöver det. De tar mer hänsyn till diagnoser och det är mer praktiskt. Och om man har spring i benen så får man pausa och gå ut, så att man orkar göra det man ska, säger hon.

Undervisningsgrupperna på Karolinaskolan är små – max tre personer. Schemat är mer inrutat och har en tydligare struktur än i en vanlig skola.

Stort behov av tydliga rutiner
Personalen hjälper eleverna att hålla koll på vad som ska hända härnäst på ett sätt som passar varje elev; skrivna lappar, bilder, muntlig information eller checklistor. Behovet av rutiner och förståelse för vad som ska hända härnäst är stort hos eleverna. Därför är schemat alltid exakt likadant, och lektionerna alltid lika långa.

– Oavsett diagnos eller skolbakgrund så vet vi att om vi kan skapa en så stressfri miljö som möjligt där eleverna slipper oroa sig, så kommer deras förmågor fram. Det går inte att trycka in våra elever i de där fyrkantiga rutorna som det är tänkt i det vanliga skolsystemet, säger Åse Ljungdahl.