"Personalen är verkligen top notch"

Brageskolan i Sollentuna är en resursskola för barn med diagnosen generell språkstörning.* Den har funnits sedan 1992, men var på väg att läggas ner när Skolinspektionen, 2013, menade att de kommunala resursskolornas existens stred mot skollagen. Men i juni 2017, avgjordes en långdragen rättsprocess mellan Linköpings kommun och Skolinspektionen, vilken Linköping gick segrande ur. Ärendet avgjordes i Högsta förvaltningsdomstolen, som är den högsta instansen, blev domen prejudicerande, vilket betyder att domstolen har avgjort hur lagen ska tolkas i framtiden. Sedan dess är är det fritt fram att driva resursskolor i kommunal regi. Och Brageskolan kunde fortsätta sin verksamhet. Mia Bungsmuhr Cox är nytillträdd rektor på Brageskolan, sedan april 2019.

– Det finns en tanke om att alla elever, oavsett funktionsvariation, ska inkluderas i den typiska skolan. Och det är en jätteviktig tanke i teorin, men innan man når dit måste både kunskap och engagemang finnas, säger hon.

Mia Bungsmuhr Cox har arbetat på såväl privata som kommunala skolor tidigare, och har lång erfarenhet av arbete med barn i behov av särskilt stöd.

– Under mina år som lärare och rektor har jag sett att den typen av inkludering är svårt. Många lärare har inte blivit lärare för att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Och de pedagogerna vill inte “uppfostra” eller “anpassa”. Det leder till att eleverna med störst problem misslyckas, eleverna runt omkring de eleverna misslyckas och att lärarna misslyckas för att förutsättningarna är fel. Till en resursskola däremot, söker sig pedagoger som har ett stort intresse och engagemang för den här typen av svårigheter.

"Möter en del ifrågasättande kommentarer"
En resursskola får begränsa sin utbildning till att avse elever som är i behov av särskilt stöd. Det regleras i 10 kap. 35 § skollagen.

På Brageskolan går ungefär 85 elever med diagnostiserad generell språkstörning* i grundskolan, och läser efter grundskolans ordinarie läroplan och kursplaner. Trots att skolan ligger i Sollentuna kommun sker intaget även från andra, närliggande, kommuner. All undervisning på Brageskolan sker i små grupper om 5–9 elever med en lärare och en resurspedagog och till skolan hör flera logopeder som arbetar med barnens språkutveckling. Här används mycket stödtecken, bildstöd och tydliggörande pedagogiska hjälpmedel.

– Man möter en hel del ifrågasättande kommentarer från människor som jobbar i typiska skolor som säger ‘ni har ju så mycket resurser, det kan väl inte vara så svårt med så få elever och så mycket personal’ och att vi ‘anpassar för mycket, och hur ska eleverna då klara sig ute i livet’. Men det handlar ju om individerna. De behöver få vara i ett sammanhang där de kan bygga upp sin självkänsla. När självkänslan finns kommer lusten att lära och då kan man lättare arbeta mot kunskapsmålen.

"Mycket kunskap som ger synergieffekt"
Mia Bungsmuhr Cox menar att just generell språkstörning är en lite lurig diagnos, eftersom den kanske inte alltid syns, hörs eller ens märks i en större grupp.

– En elev med språkstörning kan ha ett perfekt uttal. Svårigheten kan snarare visa sig i att det tar tid att bearbeta fakta. En elev med språkstörning i en stor klass tappas lätt bort. Vi jobbar mycket med förberedelse, att ge eleverna tid att hantera information, och tid att svara. På skolavslutningen i juni uppträdde skolkören, solosångare och en elev var konferencier. Den platsen hade de aldrig vågat ta i en typisk skola, säger Mia Bungsmuhr Cox.

Dessutom saknas kunskap om språkstörning generellt inom skolvärlden. Det visar en kartläggning som Specialpedagogiska skolmyndigheten genomförde våren 2018. Det saknas både personella och ekonomiska resurser för att möta elever med språkstörning. Bristen på specialpedagoger, speciallärare och även den generella lärarbristen påverkar möjligheten att ge nödvändigt stöd, enligt kartläggningen.

Styrkan hos Brageskolan, enligt Mia Bungsmuhr Cox, är att det inom verksamheten finns så mycket kunskaper om språkstörning.

– Personalen är verkligen top notch, och alla triggas till att vilja bli bättre för man vill utvecklas i sin pedagogik. Det finns så mycket kunskap som ger en synergieffekt, ju fler som kan om språkstörning desto bättre blir man, säger hon.

Att samla kunskapen inom en funktionsvariation är en framgångsfaktor enligt henne.

– Kommunerna tänker ofta att man vill behålla eleverna inom kommunen… troligen av både ekonomiska skäl och att eleven ska få vara i sitt sammanhang i hemkommunen eftersom det påverkar livskvaliteten att vara från kompisar man växt upp med och så vidare. Jag förstår den tanken, men det kan finnas en fördel med att olika skolor är inriktade på olika behov, och täcka ett större geografiskt område än en kommun. En resursskola med alla olika funktionsvariationer, blir inte lika kunnig som vi är inom språkstörning.

Kontinuerlig utslussning
Ett problem Mia Bungsmuhr Cox ser i att en skola har så pass brett geografiskt intag som Brageskolan har är just integrationsaspekten.

– I den bästa av världar skulle varje resursskola ligga nära en typisk skola, så man kan ha ett nära samarbete och integrera i de ämnen och vid de tillfällen det fungerar. Men det blir ju svårt då, när eleverna kommer från så många olika kommuner. Det finns ingen enkel lösning, för då hade man gjort det redan. Men engagemanget finns och det är vad det handlar om.

I alla årskurser, från förskola till årskurs nio, sker kontinuerlig intagning och även utslussning till typiska skolor igen.

– Flera elever tränas upp och får verktyg för att kunna klara en typisk skolgång. Bara i vår har vi slussat ut fyra elever till typiska skolor, säger Mia Bungsmuhr Cox.