Nästa artikel
      
    
  Premium Susan Contreras Cordovas vardag vändes upp och ner när hon fick dottern Abby, 8, som har autism och som saknar verbalt språk. Som npf-förälder har Susan kämpat med sömnlöshet, oförståelse och bristande ork – men har också känt stor samhörighet med andra funkismammor. ”När det var som mörkast önskar jag att jag hade vetat att det skulle bli så här bra”, säger hon till Special Nest. Här är några av hennes viktigaste lärdomar från livet som npf-förälder.
      1. ”När vi förstod kunde vi börja prata med varandra” ”Ett halvår efter att Abby hade börjat förskolan blev jag och min man kallade på ett möte med rektor och förskolepedagog. Väl där sa pedagogen direkt att det kunde vara så att Abby hade autism. Jag och min man bröt ihop, vi köpte direkt att det kunde röra sig om autism. Fast vi inte pratat med varandra hade känslan att det var något funnits i bakhuvudet på oss båda. För att inte besvära den andre med ens egna oro
Liknande innehåll
          Annons
          
    
          
        
          Populärt innehåll idag
- Behandling med bumetanid kan vara fördelaktig för vissa barn med autism – enligt unik svensk studie: "Ett värdefullt framsteg"
 - Nytt vårdstöd ska korta adhd-kön till vuxenpsykiatrin
 - Imvi Labs vill förbättra ögonens läsförmåga med VR-teknik
 - Så här funkar WISC-testet
 - Intryckskänslighet vid autism – 7 intressanta lästips
 - Så tänker personer med autism om kärleksrelationer
 - När motorn saknas - om ADD