Nästa artikel
-
Genrebild. I frågan om vem som drabbas av ansiktsblindhet finns en stark ärftlig komponent.
Premium Ansiktsblindhet, eller prosopagnosi, är ett relativt okänt tillstånd som kan bidra till missförstånd och krångel i vardagen. Det är välkänt att personer med autism ofta har svårt att tolka minspel, mindre känt är att uppemot en tredjedel av alla med autism har utmaningar med att minnas ansikten. Detta kan hänga ihop med att många autister lägger större vikt vid enskilda detaljer än helheten. ”Det är en fördel i vissa sammanhang, exempelvis felsökning av datorkod, men en nackdel vid ansiktsigenkänning”, säger Christian Gerlach, professor i neurovetenskap.
”Det krävs många upprepade möten för att börja känna igen människor. Jag har heller inget visuellt minne av ansikten. Till exempel kan jag inte föreställa mig min frus ansikte i mitt sinne, men jag känner ändå igen henne. Det tog mig 30 år innan jag upptäckte att folk kan föreställa sig människors ansikten i sitt sinne.” ”Jag känner igen folk på rösten och andra sekundära egenskaper (gångstil, tatueringar, etcetera) men det är fortfarande jobbigt och skrämmande ibla
Liknande innehåll
Annons
Populärt innehåll idag
- Behandling med bumetanid kan vara fördelaktig för vissa barn med autism – enligt unik svensk studie: "Ett värdefullt framsteg"
- Ny forskning om svårbedömda grupparbeten – kan blyghet tolkas som okunskap?
- Nytt vårdstöd ska korta adhd-kön till vuxenpsykiatrin
- Hon löste gåtan "Sveriges farligaste kvinna"
- Lista: 10 npf-vänliga julklappstips
- Mentalisering – att se sig själv utifrån och andra inifrån
- Så här funkar WISC-testet