De ger hjälp till barn i sorg

Monica Nanni blev änka när hennes dotter var sex år. Catharina Richters bror omkom i en olycka när hon var 18 år. Monicas och Catharinas erfarenheter är att det stöd som ges från samhället brister då det till största delen riktar in sig på den vuxnes behov. Barn i sorg kommer i kläm och det försöker Randiga huset ändra på.

– Det här är en problematik som samhället och politikerna måste ta på allvar. Enligt lag har barn som anhöriga i Sverige rätt till information, råd och stöd men Socialstyrelsens rapport visar att detta är ett ansvar som inte alltid uppfylls. Och föräldern känner sig ofta otillräcklig. Det här måste vi ändra på. Vi arbetar med hela familjen, säger Monica Nanni.

Sorg som drivkraft
Med sina egna erfarenheter av sorg som drivkraft, och med ekonomiskt stöd från stiftelsen Reach for Change, har Monica och Catharina byggt upp Randiga huset. Kunskaperna om hur man bäst bemöter människor i sorg är i Sverige mycket bristfälliga, menar Monica. Enligt henne reagerar omgivningen ofta med rädsla och den drabbade skickas i regel till psykolog, vilket inte alltid är nödvändigt och dessutom dyrt och för en del förenat med långa resor.

– Du behöver även ha kraft att ta dig till en psykolog. 75 procent av dem som drabbas av sorg kan med ganska små hjälpmedel komma över den, säger Monica Nanni.

Randiga huset arbetar med en metod som togs fram av Rädda barnen 2006–2009. Utifrån det materialet har Randiga huset utvecklat en metod för familjestöd som Catharina och Monica tror på. Föräldern eller annan närstående till barnet, får lära sig metoder för att bearbeta sorgen och ge plats för minnen. Barnen är med, men sitter för sig i annat rum.

– En forskningsrapport från USA kom fram till ungefär samma slutsatser som vi i vår projektgrupp har gjort. Vi träffas två terminer varannan vecka. I USA-projektet träffades de 14 gånger. Vi håller kvar dem lite längre, säger Monica Nanni.

NPF-expertis
Grundläggande kunskaper om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är en förutsättning för att att kunna hjälpa barn och vuxna i kris utan att exkludera. Randiga huset säger att de ger stöd till var och en efter ens behov och tar hänsyn till att familjerna ser olika ut.

– Jag har varit på utbildning i England för att lära mig mer om de grupperna. Vi funderar på hur vi ska få i dem i vår verksamhet. Vi har även kontakt med andra på Reach for change som jobbar med NPF-frågor, säger Monica Nanni.

Hon nämner bland andra Anton Håkanson som utvecklat appen Daycape, för planering av aktiviteter. En annan är Georgios Karpathakis, grundare av Underbara ADHD.

– Även om Underbara ADHD inte har några officiella samarbeten med övriga sociala entreprenörer som får stöd av Reach for Change är jag glad över att vi har ett bra och viktigt kunskapsutbyte organisationerna emellan. Jag har gett Randiga huset råd vid ett par tillfällen och vice versa, säger Georgios Karpathakis.

Georgios erfarenhet är att ett bra stöd från familj och omgivning är mycket viktigt för barn med adhd och add. Han tycker att Randiga huset är på rätt spår, men flaggar också för att det i vissa fall kan vara bättre för barnet att få hjälp av en annan vuxen, om det inte fungerar med familjen. Men att som barn få vara med, ser han som positivt.

– Att som barn känna sig utsatt, missförstådd och ensam med ett problem är aldrig bra, säger Georgios Karpathakis.

Fler städer på gång
2013 gick Randiga huset med i Reach for change inkubatorprogram och utökade då sin stödverksamhet i Stockholm. 2014 startade Randiga huset även upp verksamhet i Sundsvall och i år finns det planer på att starta upp i Göteborg.

– Syftet med Reach for Changes inkubatorprogram är just att möjliggöra för personer som Catharina och Monica att kunna fokusera fullt ut på sin idé, få den att växa, utvecklas och hjälpa så många barn som möjligt, säger Natalie Engdahl, Sverigechef på Reach for Change.