Konferens för bättre skola för elever med NPF

Bättre skola är ett självklart gemensamt mål för Friends och Underbara ADHD. Konferensen som hölls 3 december i Solna var den tredje i ordningen på ett år. Drygt 60 personer deltog. Rubriken var: Hur skapar vi en fungerande och trygg skola för barn med ADHD och andra NPF? – Och får en bättre skola för alla.

– Ett syfte med konferensen är att höja kunskapen kring frågor om inkludering och tillgänglighet i skolan. Skolan ska vara trygg för alla barn. Forskning visar att barn med adhd löper tio gånger större risk än andra barn att utsättas för mobbning i skolan. Risken är också tre gånger större att barn med adhd själva blir mobbare, säger Georgios Karpathakis, grundare av Underbara ADHD.

Han tillägger att det ofta blir ett skuldbeläggande av gruppen med adhd, som är negativt och skadligt.

– Och Friends blir ofta kontaktad av skolor som vill få hjälp med att minska mobbning. När något går snett vill man göra något, särskilt när forskning visar att barn med NPF blir så mycket mer utsatta än andra, säger Åsa Gustafsson, från Friends rådgivning.

Friends och Underbara ADHD brinner för att sprida kunskap till dem som verkligen kan göra skillnad, som skolpersonal med chefer.

– Konferenserna blev därför ett sätt att samla ihop kompetens för att nå ut till en större målgrupp, säger Åsa Gustafsson.

Olika synsätt
Konferensen präglas av positivism och att problem är till för att övervinnas. Goda exempel som forskningsprojektet ”Inkluderande läromiljöer” presenteras. Från Falkbergsskolan, Botkyrka kommun, berättar bland andra före detta rektorn Susanne Englund om deras val att låta personalen arbeta mer tillsammans för att hitta former för inkludering, utveckla klassrummen och lära mer av varandra.

Maria Persson, textillärare på Skytteholmsskolan, Solna, är intresserad men håller inte med om allt som sagts.

– Ska det bli ett inkluderande arbetssätt ska det finnas tid till det. Jag ifrågasätter varför rektorn på Falkbergsskolan inte inkluderade även barnen i arbetet.

Hennes kollega Åsa Thomander, bildlärare, håller delvis med.

– Att skapa tillsammans lärare emellan, som att filma, ger sammanhållning och skapar en bra stämning. Men det ger också ett seriöst intryck om rektorn känner eleverna.

Susanne Englund anser att eleverna är delaktiga i skolans utveckling men att det i inledningsskedet för tre år sedan handlade mycket om att få lärarna att arbeta mer tillsammans.

– Målsättningen med arbetet var hela tiden inkluderingen av eleverna. I starten av arbetet började vi med lärarna, de var vårt fokus. Eleverna involverades i starten via elevrådet och sedan via de förändrade arbetssätt som vi införde. Som rektor fick jag mycket god och nära kontakt med eleverna, både i det formella elevrådet men också i många andra sammanhang, säger hon.

Skolan måste få rätt förutsättningar
Engagemanget hos lärarna finns. Georgios Karpathakis, på Underbara ADHD, är dock medveten om att inkludering är en process som tar tid.

– Det finns ambitioner men den stora kuggfrågan för mig är att skolpersonal inte får rätt förutsättningar. Lärarna måste hinna med att göra mer för barnen. Det är politikernas och huvudmännens ansvar att ordna det, säger han.