Ätstörningar kopplas till autismspektrumtillstånd

Sedan 2012 har Louise Karjalainen varit doktorand på Gillbergcentrum vid Sahlgrenska akademin i Göteborg och i november 2016 disputerade hon med avhandlingen "Eating disorders, eating pathology and ESSENCE". Begreppet ESSENCE, Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations, myntades 2010 av Christopher Gillberg, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet. Det står för tidiga avvikelser hos barn som senare diagnostiseras med autismspektrumtillstånd, exempelvis bristande ögonkontakt och försenad språkutveckling.

Louise Karjalianen har både arbetat vid enheten för barnneuropsykiatri på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg och på specialistkliniker som behandlar ätstörningar. Erfarenheter hon hade nytta av under arbetet med avhandlingen som just undersöker sambandet mellan dessa två grupper.

– Redan under 1980-talet föreslog Christopher Gillberg att det kunde finnas ett samband mellan ätstörningsområdet och npf-området. Jag är intresserad av hur hjärnan fungerar, och när jag arbetade med neuropsykiatri och utredningar blev det tydligt att det ofta handlar om överlappande tillstånd.

Utvecklade nytt mätinstrument
Många som arbetar med patienter inom npf-området får rapporter från familj och anhöriga om att det är besvärligt kring mat och ätande i vardagen, något även Louise Karjalainen har erfarenhet av från sin tid som kliniker. 

– Det är en av de saker som bekymrar familjer. Det kan exempelvis handla om att man är selektiv i sitt ätande, som att man bara äter mat som har en viss färg, att man äter väldigt få maträtter eller att man upplever sociala svårigheter kring måltiden.

Louise Karjalainen fick kontakt med Maria Råstam, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet och gästprofessor vid Gillbergcentrum, och Elisabet Wentz, docent i barn- och ungdomspsykiatri och föreståndare för Gillbergcentrum. De var intresserade av samma område som hon själv och hade utformat ett självskattningsformulär för ätbeteende vid ast: The Swedish Eating Assessment for Autism spectrum disorders (SWEAA).

– Man vet att det är vanligt med svårigheter kring maten hos personer med ast och en intellektuell funktionsnedsättning. Däremot har det saknats ett instrument för att systematiskt kunna undersöka hur det ser ut med de här svårigheterna för normalbegåvade med ast.

Louise Karjalainen blev involverad i arbetet med SWEAA när det var dags att undersöka validiteten för mätinstrumentet. Resultatet av den processen visade att det är pålitiligt för att mäta ätbeteende hos personer med ast. Nu går SWEAA att använda på kliniker eller inom forskningen för att på ett organiserat sätt få mer information om gruppen. Formuläret är utprovat från 15 år och uppåt, tanken är att man ska kunna besvara frågorna själv.

– Instrument som bygger på rapporter från föräldrar har funnits sedan tidigare. Men framöver finns planer på att anpassa SWEAA för fler grupper, som exempelvis yngre åldrar och även de med ast i kombination med intellektuella funktionsnedsättningar.

Samband mellan patientgrupperna
I en av avhandlingens studier undersöks förändringar av den grå hjärnsubstansen i områden kopplade till social kognition – det vill säga hur man tar in sin sociala omgivning och hur det påverkar ens beteende – hos flickor med anorexia nervosa och flickor med autismspektrumtillstånd.

– Vi kunde se att både tjejerna med ast och tjejerna med anorexi hade mindre volym i dessa områden i förhållande till jämförelsegrupperna.

Både flickorna med anorexi och de med ast, hade alltså en liknande förtunning, förminskad hjärnvolym, på de områden som analyserades.

– Det har gjorts en del forskning på att det kan finnas likheter i personlighet, som att man kan vara lite fyrkantig, strikt och tvångsmässig. Man har också undersökt olika funktioner i hjärnan och kunnat se likheter mellan anorexi och ast, som exempelvis en bristande förmåga att vara flexibel i sitt tänkande och en benägenhet att se detaljer snarare än större helheter, säger Louise Karjalainen, och fortsätter:  

– Vi vet också att traditionella ätstörningar, det vill säga anorexia och bulimia nervosa samt hetsätningsstörning, är lite mer än dubbelt så vanligt hos vuxna med ast jämfört med vad man ser i befolkningen i stort.

Vad hoppas du att resultatet ska leda till?

– Målet är att kunna hjälpa patienter och familjer, när vi vet mer kan vi hjälpa till mer med problem kring måltider. Genom att bli medveten om att det finns samband mellan dessa grupper kan man förhoppningsvis ta hjälp av varandra mer inom vården, bli mer öppna kring metoder och behandling, samarbeta och lära sig av varandra. Behandlingen kommer att bli bättre om man kan använda sig av metoder både från ätstörnings- och autismområdet.