"Det viktigaste är att jobba med känslor"

På behandlingshemmet Egehem, ett HVB-hem i Västervik, bor 17 flickor, mellan 13 och 22 år med självskadeproblematik. De flesta flickorna har en NPF-diagnos, ofta inom autismspektrat.

Ett av behandlingshemmets sätt att arbeta terapeutiskt med flickorna är att vara i stallet, som hör till hemmet.

– Tillsammans med hästen kan vi träna eleverna i att lära känna sig själva, vi kan hjälpa dem att hitta känslighet och styrka, säger Maria Dahlqvist, föreståndare och terapeut.

På Egehem arbetar fyra ridterapeuter som är utbildade i rehabiliteringskunskap. I stallet arbetar de en och en, precis som i samtalsterapi. Det har god inverkan på både psykiskt, fysiskt och socialt välbefinnande, menar de.

– Det är en tillrättalagd miljö, det är vackert och lugnt och man får vara ostörd, säger Maria Dahlqvist.

Skapar självmedvetenhet
Trots att de kallar det ridterapi innebär det inte att man behöver rida.

– Det kan medföra att sitta upp i sadeln, men man kan lika gärna bara befinna sig nära hästen. Det viktigaste är att jobba med känslor – vem är jag? Att lära känna sig själv, att förstå.

Hon beskriver hästunderstött arbete, ridterapi, som ett effektivt sätt att arbeta med självmedvetande.

– Är man högljudd och viftar mycket och så kanske katten försvinner ut, hästen backar undan och så vidare… man får omedelbar feedback på sitt beteende, det synliggörs. För oss är det ett superstarkt instrument som är lika viktig som de andra terapiformerna vi erbjuder.

På Egehem upplever de att eleverna har stor hjälp av ridterapin vid depressioner, ångest, trauma, ätstörningar, känslomässig-instabil personlighetsstörning, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och tvångstankar.

Forskar om häst och människa
Men ridterapi är ännu ingen evidensbaserad metod. Catharina Carlsson är doktorand i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, och först ut i Sverige med att forska om hästarnas potential för den här målgruppen. Hittills har ämnet bara forskning utanför Skandinaviens gränser. Och resultaten har varit spretiga: vissa studier visar noll effekt, andra visar positiv effekt.

Just nu arbetar Catharina Carlsson med projektet ”Hästunderstött socialt arbete – dess roll för ungdomar med behov av särskild omsorg och personal i en institutionell miljö”.

– Vad vi hittills vet är att de som tenderar att ha störst behållning av hästar är faktiskt de patienter och klienter som har det absolut svårast. Alltså den grupp som vi proportionellt misslyckas mest med, säger Catharina Carlsson.

Hjälper att verbalisera känslor
Det finns en felaktig bild av att hästunderstött arbete passar bäst för de som redan gillar hästar – men läget är tvärtom. Arbetet passar faktiskt rätt dåligt för personer med hästintresse.

– Det hästunderstödda arbetet kommer till sin rätt när hästen betraktas som ett subjekt, med egen vilja, eget väsen och egen tanke. Hästintresserade personer ser ofta hästen mer som objekt: ett verktyg för att hoppa höga hinder eller bli mästare i dressyr. Så fort hästen blir ett objekt så försvinner terapin ut genom dörren, säger Catharina Carlsson.

Hon har själv fyra hästar. Hennes forskning har hittills kretsat kring hästunderstött arbete med ungdomar som har ätstörnings- eller självskadeproblematik. Det hon har sett är att hästarna hjälper personer att få kontakt med känslor och att verbalisera dem. Eftersom hästarna varken värderar eller recenserar, så får personerna också ta en behaglig paus från diagnosen.

– Hästen struntar i vad du gjorde igår eller för ett år sedan. Så fort vi justerar oss så responderar hästen. Hästar är inte så långsinta, till skillnad från den fördröjning som vi människor har. Hästen försätter oss i ett ”här och nu”, den är potentiellt farlig och vi måste hålla kontakt med våra känslor. Hästen lyssnar på emotioner och intentioner, säger Catharina Carlsson.

Skapar bättre relationer
Vad som står klart är att hästens närvaro gör att ungdomarna upplever sin relation till personalen som bättre, jämfört med situationen i typiska institutionsmiljöer. En bra relation till personalen gör att ungdomarna uppvisar mindre problem, samt bättre skolresultat och vänskapsrelationer.

– Försvarsmekanismerna går inte igång på samma sätt när en häst finns med i mötet. Det är samtidigt min personliga kritik mot hästunderstött arbete: vi reflekterar sällan över vad som fattas i terapin, eftersom vi väljer att ta in en häst eller exempelvis en hund. Vad är det som djuret bidrar med? Jag hoppas att vi kan vända upp- och ner på kakan och fråga oss vad hästen kan lära oss, snarare än vad vi kan få ut av hästen för vårt välmående, säger Catharina Carlsson.

Beräknad tid för Catharina Carlssons disputation är februari 2017.