Roboten Furhat ska lära barn med autism att tyda ansiktsmimik

Det började 2011. Tre forskare på institutionen för tal, musik och hörsel på KTH i Stockholm gav form åt den sociala robot som två år senare kom att döpas till Furhat (pälsmössa). När Disney och Microsoft visade intresse för att köpa uppfinningen insåg forskarna att det var dags att bilda ett bolag. Sedan 2014 har Furhat Robotics sålt sina pälsmösserobotar till flera privata och offentliga forskningscentrum runt om i världen.

– Dagens robotar är generellt sett zombielika och känns lite halvdöda. Det unika med Furhat är att vi har utvecklat ett billigare och bättre system för att få roboten att kännas mindre stel. Furhats mjukvara gör att den kan uttrycka en människas fulla känslospektra genom ansiktsmimik, säger Preben Wik, vd för Furhat Robotics och doktor i datorstödd språkinlärning.  

Furhat är 50 centimeter lång, utformad som ett anatomiskt korrekt människohuvud iklätt en pälsmössa och kan bland annat uppfatta gester, prata engelska och svenska och delta i en konversation med två andra parter. Det är en så kallad social robot som, till skillnad från robotar som klipper gräs, dammsuger eller bygger bilar, har som syfte att interagera med människor.

– Vi är på väg in i en ny era där det inte är så svårt att tänka sig människoliknande robotar – sådana som vi har sett i science fiction-filmer – i vår direkta närhet. Visionen är att Furhat ska ge oss möjlighet att interagera med teknologi på samma sätt som vi interagerar med andra människor, säger Preben Wik.

Furhat kan bli stöd för barn med autism
De potentiella användningsområdena för en robot som Furhat är många – från äldrevården och hälsosektorn till underhållningsbranschen och pedagogik. I det senare fallet har Furhat Robotics redan kommit en bit på vägen. Nästa år inleder de två nya projekt för barn med inlärningssvårigheter. Det ena är ett treårigt EU-projekt där Furhat är ett av tre robotsystem som ska testas för att bli mer socialt kompetenta och människolika. Tanken är att utveckla sensorer, ett slags kognitiva verktyg för att robotarna bättre ska kunna läsa av situationer och människors intentioner. Robotarna ska på så sätt till exempel kunna göra gemensamma aktiviteter – som att bygga Lego – med barn med autismspektrumtillstånd.

– Det rör sig om barn och ungdomar som ofta är väldigt intelligenta, men som kan ha det jobbigt i interaktionen med andra människor eftersom de är oförutsägbara. För de här barnen kan det vara mycket skönare att umgås och utvecklas med hjälp av en robot som är mer förutsägbar, säger Preben Wik.

Robot som extralärare
Det andra projektet som sätts i rullning i januari handlar om ett samarbete med två skolor i Stockholmsområdet: Fryshusets gymnasium och Kunskapsskolans resursskola i Hägersten, där en del av barnen har NPF. Båda skolorna kommer att få en Furhat med olika program installerade för att sedan vara med och utveckla roboten tillsammans med företaget. Ihop med Furhat ska barnen kunna spela quiz och diskutera, sortera och kategorisera olika frågor såsom ordningen på bokstäverna i alfabetet (svenska), storleken på planeterna (fysik), befolkningsmängden i länder (geografi) och kokpunkten för grundämnen (kemi). Robotansiktet är programmerat för att med hjälp av grimaser kunna ge barnen hintar om vilket svar som är rätt. Målet är att barnen ska uppmuntras att studera Furhats ansikte för att få ledtrådar och därmed lära sig att tolka ansiktsmimik.

– Vi har haft några barn med Aspergers syndrom på besök i labbet på KTH och då har deras föräldrar uttryckt att de upplever att deras barn interagerar mer med roboten än med en vanlig människa. Lärare som jobbar med barn med autismspektrumtillstånd har också hört av sig och sagt att de tror att barnen skulle gynnas av att ha Furhat som extralärare.

– Vad har Furhat som en vanlig lärare saknar?
– En robot har ett oändligt tålamod och kan sitta och traggla saker på ett sätt som en människa inte orkar. Det kan hjälpa både nyanlända som vill lära sig svenska och personer med till exempel autism som måste träna på samma saker upprepade gånger.

Preben Wik menar att Furhat inte är tänkt som ett alternativ till lärarna, snarare ett komplement och en avlastning som samtidigt är berikande och kul för ungdomarna. Ett slags study buddy. 

– I dagsläget är en Furhat dyr, eftersom tekniken är under utveckling. Men meningen är inte att det ska vara dyrt utan att en robot i framtiden ska kunna finnas i var mans hem – inte bara i alla skolor.

– Ser du några risker med att låta en robot agera hjälplärare?
– Det har jag inte kunskap för att svara på. Vi tillhandahåller bara möjligheterna men kommer att utveckla Furhat i tätt samarbete med välutbildad personal. Personligen är jag teknikoptimist; jag tror att vi kan göra världen till en bättre plats med hjälp av teknologi. Sedan är det upp till oss att styra tekniken på rätt sätt.