10 märkliga saker neurotypiker gör

1. Neurotypiker pratar även om de inte har någonting att säga
Det verkar inte spela särskilt stor roll för dem vad man pratar om. Det viktiga verkar vara att de har kontakt med andra. Ibland skulle det kunna uppfattas som rena korsförhör, men det är det inte. Personen framför dig vill bara prata, ämnet i sig har ingen större betydelse. Vill du göra neurotypikern bekväm? Ställ frågor tillbaka inom väder, semesterplaner eller fråga vad de jobbar med!

2. Neurotypiker tycker om beröring, trängsel och sorl
Ska du rekommendera ett lunchställe för en neurotypiker? Välj då ett med mycket folk och hög ljudnivå. Då kan neurotypikern känna sig trygg med att det kommer att vara uppskattat bland andra neurotypiker och dessutom riskerar de inte att utsättas för tystnad som de ofta kan uppleva som obekväm.

3. Neurotypiker säger en sak men menar en annan
Ibland kan neurotypikern säga att någonting är fint eller smakar gott, fast de egentligen inte tycker det. De kan också säga att de ”aldrig mer” ska göra en sak och sedan göra just den saken vid återkommande tillfällen.

Trots att informationen ofta är vilseledande betyder det för det mesta inte att neurotypikern menar någonting illa. Men var vaksam på om neurotypikern säger att någonting smakar ”annorlunda”(!), för det betyder inte att smaken bara avviker från vad de är vana vid, det betyder att de inte gillar det.

Bildliga uttryck och ironi är också paradgrenar hos neurotypikern. Om neurotypiker efterfrågar ens åsikt om någonting som rör deras privatliv, klädsel, vikt eller deras barns utseende, så är detta i allmänhet inte menat som en fråga, utan som en vädjan om beröm för fin klädsel, god vikt, söta barn och så vidare. Om man i stället ger ett ärligt svar som inte innebär beröm blir de ledsna eller sura.

4. Neurotypiker är slarviga med skol- och arbetsuppgifter, men har en särskild förmåga att veta precis hur mycket de kan slarva för att ändå lyckas ”nätt och jämnt”
Vanligt hos neurotypiker är att de har svårt med detaljer och att vara precisa, och eftersom det råder neurotypiska krav i skolan och arbetslivet på detaljrikedomen förväntar de sig att det ska vara okej. Att exempelvis göra en skoluppgift ordentligt men inte hinna lämna in den i tid är värre och sämre än att vara diffus eller handha statistik på ett slarvigt sätt och lämna in den i tid, tycker neurotypikern.

5. Neurotypiker är känsliga för vad andra tycker om dem
Utgångspunkten att man ska göra saker för att man själv tycker att de är viktiga och intressanta är eftersträvansvärt om man frågar neurotypiker. Samtidigt väljer många neurotypiker att avstå från att göra saker som de vill, eftersom de är rädda att de ska uppfattas som socialt avvikande. De verkar oroa sig över vad ”folk” ska tycka. Utan att någonsin precisera vilka som är ”folk”.

6. Neurotypiker kan bli gräsliga besserwissrar när de inte har att göra med neurotypiker
Oavsett vad som diskuteras kan neurotypikern alltid slänga fram att det är diagnosen som gör att man tycker som man gör, förutsatt att de vet att du har en diagnos. Det förekommer även att neurotypikern tar sig friheter att tycka saker om hur man borde sköta sitt hem. Något som de sällan verkar göra när de träffar andra neurotypiker.

7. Neurotypiker tycker om förändringar och blir uttråkade av fasta rutiner
Det kan vara lite svårt att förstå, men variation verkar vara ett självändamål. De kan säga sig sträva efter att ha vanor men ändå bryter de dem så snart de blir uttråkade. Trots att det kan röra sig om saker de säger sig tycka om.

8. Neurotypiker blir sällan eller aldrig riktigt intresserade av någonting
Visst, det förekommer neurotypiker som lägger en hel del tid och energi på att lära sig saker. Men de allra flesta du träffar på säger sig vara intresserade av något trots att de inte lägger ned särskilt mycket tid på det. Därför blir de också allt som oftast inte särskilt bra på det de håller på med heller. Däremot marknadsför sig gärna neurotypikern som kunnig och intresserade.

9. Neurotypiker tycker det är viktigt att man ser dem i ögonen när man pratar med dem, men samtidigt vill de inte att man ”stirrar” på dem
I vissa sammanhang beskylls man för att inte se neurotypikern i ögonen, något de kan ta illa vid sig av. Samtidigt finns alltid risken att du får reaktionen ”Vad glor du på?” om du anstränger dig för att möta den andres blick.

10. Neurotypiker är sällskapssjuka och tycker att det är viktigare att vara tillsammans med andra än att det de gör faktiskt ska vara roligt/intressant för dem.
Det viktiga är att träffas och det spelar inte så stor roll vad man då gör. Det viktiga är att vistas på samma plats och ha kontakt med varandra. Det här kan få vissa att låtsas vara intresserade av något bara för att vara på samma plats som andra.