Adhd vanligt på svenska fängelser

Det är lätt att generalisera när man skriver om en koppling mellan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och kriminalitet. För trots de samband som beskrivs i den här texten, kommer de allra flesta personer med adhd aldrig att utföra något brott. De personer med som ändå gör det är en försvinnande liten del av hela gruppen. Men rent statistiskt finns en mångdubbelt högre risk att hamna i fängelse för den som uppfyller kriterierna för adhd jämfört med den som inte gör det.

Överrepresentationen av adhd bland personer som sitter i fängelse är väldigt tydlig, men varierar mellan olika studier. Siffran brukar hamna någonstans mellan 10 och 40 procent. Enligt Martin Lardén, chef för enheten för behandlingsprogram inom kriminalvården, säger att det delvis handlar om hur man räknar.

– Ungefär 25 procent uppfyller kriterierna för adhd när man gör formella utredningar. Men de som faktiskt har en diagnos, det är bara 10 procent. Bara där har vi en kraftig överrepresentation, och då finns det sannolikt minst lika många till som uppfyller kriterierna för en diagnosen men inte har fått den än, förklarar han.

Bristande impulskontroll viktig förklaring
Maria Bauer är beteendevetare och expert på komplexa psykiatriska diagnoser. Hon handleder personal inom psykiatrin, skolan och kriminalvården för att bland annat lära dem hantera våldsamt och hotfullt beteende. Maria Bauer menar att det finns en uppsjö förklaringar till den starka kopplingen mellan kriminalitet och adhd. Hur dessa olika faktorer hänger ihop är ingen enkel fråga. Som exempel nämner Maria Bauer droganvändning. Olaglig användning av droger hänger samman med kriminalitet, och är dessutom vanligare bland dem som har adhd. En av förklaringarna till det är självmedicinering.

– Centralstimulerande preparat fungerar annorlunda i en adhd-hjärna än det gör hos andra. Vissa med adhd blir lugnare och mer sammanhållna när de använder sig av exempelvis amfetamin eller cannabis. Bara att inneha droger är ju ett brott, och självmedicineringen gör att man lever på gränsen till kriminalitet hela tiden, berättar hon.

Självmedicinering är ett av flera sätt att förklara varför personer med adhd oftare begår brott. En annan är att prata om miljöfaktorer. Bland dem som har adhd är det vanligare att växa upp i stökiga miljöer, med fler konflikter, lägre utbildningsnivå och hög risk att utsättas för brott. Då är vägen till kriminalitet kortare. Med adhd är det också svårare att klara skolgången, och en misslyckad skolgång kan leda till en ond spiral av utanförskap, dålig självkänsla och fler misslyckanden. Allt detta ökar sannolikheten att så småningom hamna i kriminalitet. Men enligt Maria Bauer går det inte att förklara hela överrepresentationen genom att titta på omgivningen. En stark orsak till att personer med adhd utför fler brott än andra är nämligen symtomen i sig.

– Själva adhd:n är en stark prediktor, inte minst impulskontrollen, säger hon.

Ett av de tydligaste och vanligast förekommande beteendena bland dem med adhd är svårigheter att behärska sina impulser. Den som agerar på impulser kommer av naturliga skäl oftare att utföra kriminella handlingar.

– Man känner något och så gör man det. Man blir förbannad och slår, eller vill ha den här grejen och tar den. Det är välbelagt att personer med adhd har svårare med konsekvenstänkande, säger Maria Bauer.

Kriminalvården satsar på adhd
Den starka kopplingen mellan adhd och kriminalitet har enligt Martin Lardén inte varit uppmärksammad under särskilt lång tid. Det är först under de senaste åren som kriminalvården lagt fokus där. Det sena uppvaknandet är en anledning till att bemötandet inte är fullt utbyggt. Enligt kriminalvårdens egna siffror borde drygt 1 100 intagna ha adhd, men idag får endast 60 personer tillgång till ett behandlingsprogram som ska hindra klienter med adhd från att återfalla i brottslighet.

– 60 stycken, det låter som ganska få?
– Ja, men man måste komma ihåg att den här tydliga kopplingen mellan adhd och brott, och att insatser faktiskt kan vara framgångsrika, uppmärksammats först på senare år, Det finns mycket mer att göra, men det är ett väldigt viktigt och prioriterat område för oss, säger Martin Lardén.

Vid sidan av det särskilda behandlingsprogrammet erbjuds andra interventioner till gruppen med adhd: bland annat medicinering, psykoterapi och kontakt med arbetsterapeut. Redan idag är det möjligt att utredas för adhd, och få medicinsk behandling, oavsett var i landet man befinner sig.

Martin Lardén vill att insatserna ska komma fler till gagn. En av de viktigaste delarna är att identifiera alla dem som saknar diagnos. På så sätt kan man i ett första läge erbjuda medicinsk behandling, vilket i sin tur ökar sannolikheten att de kan medverka i andra delar av behandlingen. Inom kriminalvården finns utredningsteam bestående av psykologer och psykiater, som kan göra NPF-utredningar.

– Vi behöver en egen organisation för att hitta personer med adhd-problem och utreda dem ordentligt. Sen kan vi erbjuda dem behandling, vilket minskar risken för återfall. Vi kan också se till att de får fortsatt hjälp av sjukvården efter frigivning, säger han.

Under 2016 ska antalet deltagare i adhd-programmet fördubblas, och en utvärderingsstudie ska genomföras. Än så länge är adhd-programmet koncentrerat till vissa anstalter i närheten av Stockholm, Norrtälje och Göteborg. Men tanken är att det på sikt ska finnas väl utbyggda adhd-program över hela landet.

Behandling minskar risken för återfall
Forskning har visat att risken att återfalla i brott minskar för den som får ordentlig utredning och behandling. På så sätt fyller kriminalvårdens behandlingsarbete en viktig roll. Men det är också viktigt att hindra personer med adhd från att över huvud taget hamna i kriminalitet. Där framhåller både Martin Lardén och Maria Bauer att det är viktigt med tidig diagnostisering.

– Sannolikt gör en korrekt satt adhd-diagnos sedan innan att färre hamnar i kriminalitet. Dock kommer det fortfarande vara en del som ändå hamnar i kriminalitet, men andelen skulle definitivt minska, säger Martin Lardén.

Maria Bauer menar att en bättre stöttning av barn med adhd skulle kunna bryta den onda cirkel som i värsta fall kan leda till kriminalitet.

– Ja absolut. Jag tror att man kan träna upp väldigt många förmågor, om någon tar sig tid. Då kanske man klarar sin skolgång och kan vara kvar i ett socialt sammanhang i stället för att hamna i det här utanförskapet när cirkeln sakta börjar snurra. Inom skolan vet man om det här. Kunskapen finns, men man har inte resurser till att hjälpa de här barnen.