Nästa artikel

  • "Jag är jätteorolig för hur det ska gå för Erik när jag inte längre finns. Det är så många hinder på vägen", säger Kajsa Råhlander.

  • Erik och Kajsa.

”Jag grubblar mycket över framtiden”

Premium När Kajsa Råhlanders son slutade äta på gruppboendet såg hon ingen annan utväg än att ta saken i egna händer. Hon sade upp sig från jobbet som lärare och startade ett assistansbolag. Idag har hon både skrivit böcker och föreläser om livet som förälder till barn med kognitiva funktionsnedsättningar.

Det var hösten 2006 som ”det gick åt skogen”. Orden är Kajsa Råhlanders och situationen hon beskriver handlar om hennes son Erik. Vid tidpunkten var han 21 år och pendlade mellan ett gruppboende och vuxenpsykiatrin. Hans mående hade försämrats till den grad att han slutat äta och tillbringade dagarna i sängen i fosterställning. Kajsa Råhlander och hennes man kom fram till att det bara fanns ett sätt att rädda Erik på: att starta ett assistansbolag i egen regi för att kunna ge

Premium - tillgängligt för prenumeranter

Teckna prenumeration
2020-01-22 03:00
Text: 
Louise Fauvelle
Bild: 
Privat
Kategorier: 
Liv & Hem
Liv & Hem

Liknande innehåll

  1. "Jag upplever en sorg över att jag inte fick diagnos tidigare"
  2. Öka din förståelse genom andras berättelser
  3. "Det jobbigaste är att vänta på besked om stöd"
  4. Erik, 43, om adhd-diagnosen: "Det blev en lättnad"
  5. "Mina intressen har gjort att jag har fått uppleva mycket"
  6. Äldre med adhd: "Nu börjar jag få ihop mig själv"
  7. Urholkningen av LSS: "Fokus på detaljer kring vårdbehov"
Annons

Populärt innehåll idag

  1. "Vi behöver samordna oss, vi ska kontakta varandra"
  2. Värt att veta om dyskalkyli – 5 lästips om en relativt okänd diagnos
  3. Så här funkar WISC-testet
  4. När motorn saknas - om ADD
  5. Ny förening för pappor till barn med npf: "Viktigt med kontaktnät"
  6. Så kommer skolan förändras – hela listan med förslag
  7. Savanter – fascinerande, mytomspunna och sällsynta