KRÖNIKA: Sommarlovet – en överlevnadsguide

För ett par veckor sedan fick jag frågan hur vi gör för att få sommaren att gå ihop när barnen inte längre har den struktur som skolans rutiner erbjuder.

Jag svarade att jag vet att det är många med barn med npf som har det riktigt tufft på somrarna, men att vi är lyckligt lottade som inte behöver göra så många anpassningar under loven. Vår dotter mår nämligen alltid mycket bättre när hon slipper bli intvingad i rutiner och krav som hon inte tycker om.

Av någon anledning dröjde sig frågan ”vad gör ni för att överleva sommaren?” ändå kvar hos mig. Det var som att jag ifrågasatte varför vi inte behöver göra några anpassningar för att få sommarens alla veckor att fungera. Tills jag en eftermiddag såg min dotter sitta i soffan på altanen, utan insektsnätet framme. Jag har blivit så van vid alla små saker vi gör för att parera intryck, utbrott, stress, oro och avvikande rutiner så jag tänker inte på att det faktiskt är anpassningar och uppoffringar vi har gjort just för att överleva de långa sommarloven.

Här är min överlevnadsguide för en lång sommar tillsammans med barn med npf:

1. Gör så lite som möjligt och aldrig mer än ni föräldrar själva orkar med.
   Det lilla vi ändå gör måste fungera och det gör det bara om vi själva har ork.
    
2. Anpassa antalet nätter borta utifrån vad barnet med npf mår bra av.
   Vi är aldrig hemifrån mer än fyra eller fem nätter i rad. Sedan behöver hon hem och landa i tryggheten i flera dagar innan vi kan göra något annat.
    
3. Portionera ut utflykter med vilodagar emellan.
   Våra barn måste få vila från intrycken för att också nästkommande äventyr ska fungera. Att bo på hotell och gå på en nöjespark den ena dagen och en djurpark dagen efter skulle vara dömt att misslyckas. Vi planerar alltid in vilodagar.
    
4. Låt barnet eller barnen få vila och återhämta sig ordentligt. Både från skolan men också efter resor och utflykter.
   Vi låter våra barn få skrota i pyjamas och sitta med sin iPad hela förmiddagarna om de så önskar. Det ger oss föräldrar en möjlighet att dela upp oss och göra vad som är viktigt också för oss i några timmar. Sedan kan vi göra något tillsammans på eftermiddagarna, om det är möjligt.
    
5. Studsmatta och hemmapool kan vara räddningen.
   När insekter är otäcka och bada i sjöar är farligt kan en pool på tomten vara det som räddar badbehovet och skapar vattenvanan. Barnen får bada när de vill, nästan, och vi slipper tjafs och stress bara över att komma iväg utanför dörren. Dessutom har nätet runt studsmattan skyddat mot kringstrykande katter som annars har fått henne att stanna inne.
    
6. Skydd mot insekter.
   Det är inte ovanligt att barn med exempelvis autism är så pass rädda för insekter så att de under sommaren helst inte alls går ut. Eftersom vårt barn heller inte har kunnat vara inomhus själv tidigare har vi föräldrar inte heller kommit ut. Ett stort insektsnät i taket på altanen har räddat oss många soliga dagar.
    
7. Schema, struktur och förberedelser är A och O.
   Vi gör alltid detaljerade scheman så att barnen vet hur lång resan är, var och vad vi ska äta på vägen, hur länge vi ska vara borta och vad vi ska göra. Vi kan inte ”vänta och se.” De behöver veta. Att inte veta skapar oro, som blir till tjat som gör oss föräldrar irriterade.
   Vi förbereder utflykter genom att titta på hemsidor, fråga barnen vad som är viktigast att se eller göra. Vi gör ett schema som visar vad som kommer först, vad vi ska göra innan det är lunchpaus och vad den sista aktiviteten är innan det är dags att gå tillbaka till bilen (vid sådana här tillfällen har vi digitalt schema där också tiden syns). Vi åker inte kommunalt.
    
8. Skapa rutiner vid start och stopp.
   Har vi köpt tidning i början av en resa en gång, så är det smart om vi fortsätter med det. Det gör att barnen vet vad som ska hända och har en hållpunkt att se fram emot. Detsamma gäller vid avslut. Vår rutin har blivit att vi avslutar med att köpa glass innan vi går tillbaka till bilen. Det gäller bara att vi i förväg har koll på att det går och att rätt glass finns. Annars måste barnet få veta det i förväg så det ställa om sig. Detsamma gäller matstopp som inte serverar det barnet är van vid. Vi ringer innan och kollar att det barnet vill och kan äta finns. Det är annars vad som kan stjälpa hela utflykten.
    
9. Särskilt viktigt, låt hela familjen få varva ner innan ni gör några stora utsvävningar.
   Vi håller oss alltid hemma i huset och på tomten i minst en vecka innan vi planerar någonting alls. På så vis hinner vi alla komma ikapp efter de hektiska och stressande veckorna i slutet av terminen.

Ovanstående är vad som fungerar för oss med de kombinationer av svårigheter och behov som våra barn har. Vi brukar landa på två vistelser då vi är borta över natten. Resten håller vi oss på hemmaplan och hoppas på mycket sol och bad, på tomten. De stora upplevelserna är inte alltid de längsta resorna.

Lotten Grape, mamma till två barn, varav ett med autism och adhd.