Sömncoachen: "Ju mindre sömn för barnen, desto mer symptom"

Otaliga superlativ kan sägas om småbarnsåren, men solklart är att de sällan är nådiga mot sömnbehovet. En enkät från 2018 med brittiska småbarnsföräldrar visade att genomsnittsnatten det första året efter födseln enbart erbjöd fyra timmar och 44 minuters sömn per natt, dessutom tog nattningen av spädbarnet i snitt en timma. Vissa forskare jämför föräldrarnas sömnbrist med tortyr. Och timma efter timma av oro, gråt, ilska, trötthet och ständiga uppvaknanden ensam i mörkret är förstås inte ett dugg kul heller för barnet ifråga. När den hålögda småbarnsföräldern ber barnavårdscentralen om hjälp får hen ofta höra ”håll ut, det går över”.

– För många föräldrar stämmer det, att det går över av sig själv. Men långt ifrån alla – runt en tredjedel av alla småbarnsföräldrar upplever återkommande och ihållande sömnproblem, säger Hanna Bergenkull, sömncoach specialiserad på yngre barns sömn, till Special Nest.

Smit inte efter insomning
Hanna Bergenkull är aktuell med boken Visst kan Lillis räv sova! som är en godnattsaga illustrerad av Maria Trolle. Sagan beskriver lättsamt för barnet hur en nattning går till, bokens sista tredjedel är sömnfakta riktad mot föräldern.

– Jag är jättenöjd med boken. Förlaget ger bara ut barnböcker och uttryckte att den gått ”magiskt bra”. Den har fått ett varmt mottagande och feedback från så många föräldrar som fått hjälp trots många år av problem med nattning och sömn, säger Hanna Bergenkull.

Så, vad är hemligheten? När metoden införs är fysisk beröring viktigt för att barnet ska varva ner och bli sömnigt. Innan barnet somnar ska föräldern berätta att hen nu lämnar rummet.

– Man ska alltid tala om för barnet när man går. Det ger barnet kontroll, och ur den kontrollen växer känslan av trygghet. De första dygnen kommer man troligen behöva vara generös med att upprepade gånger gå tillbaka in i barnets rum efter en kort stund, kanske ett par minuter, och hjälpa barnet att slappna av igen. Efterhand, när barnet känner igen de nya rutinerna, så minskar man målmedvetet på hur mycket man hjälper sitt barn, säger hon.

Från spädbarnstiden har många föräldrar utvecklat en vana att tassa på tå när barnet somnat, i rädsla för att väcka barnet och behöva börja om hela nattningsproceduren. Tystnaden i hushållet kan ha en motsatt effekt, menar Hanna Bergenkull.

– Barnet känner trygghet av att höra att föräldern är utanför sovrumsdörren och grejar med allt det vanliga: pratar med sin partner, hänger upp tvätt, dammsuger, tittar på teve. Det här är viktigt oavsett ålder, det spelar ingen roll om det är en bäbis eller tioåring, säger Hanna Bergenkull.

Npf + sömn = svårt
Hanna Bergenkulls erfarenhet av barn med tidiga adhd-symptom är att sömnbristen skapar en ond cirkel. Men eftersom hon främst jobbar med barn upp till tre år samt enstaka barn i förskole- och lågstadieåldern, så har sällan någon npf-diagnos ställts.

– Barnen är hyperaktiva, har svårt att varva ner och ju mindre de sover, desto mer symptom får barnen, dessutom med en stark känslomässig berg- och dalbana. Jag jobbar likadant med barnen oavsett om de har symptom eller inte. Många föräldrar till barn med npf-symptom upplever enorm skillnad även under barnets vakna tid, när de väl har hittat rutinerna och tillvägagångssätten som får sömnen att funka.

Sömnbrist biter sig fast i allt fler målgrupper. Att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar rubbar sömnen är ett välkänt faktum, och många ungdomar behöver hjälp av vården. Under 2017 medicinerades över 13 000 unga pojkar med adhd-läkemedel och sömnhormonet melatonin samtidigt, och antalet utskrivna recept på melatonin har ökat lavinartat. Hanna Bergenkull hoppas att grundläggande kunskap om sömn snart får ett bredare genomslag i det allmänna medvetandet, det är ingen tillfällighet att sömn ingår på nedersta steget i Maslows berömda behovstrappa. 

– Vi pratar ofta om mat, motion och andra grundläggande behov, men tyvärr pratar vi väldigt lite om sömnens betydelse för barn i alla åldrar. För fem år sedan började vi se en liten förändring, där fler sömnforskare fick globalt genomslag. Jag hoppas att det innebär att vårdpersonal får utökad kunskap om sömn under sina utbildningar, jag har upplevt att det finns en efterfrågan på detta.

Skärmar ställer till det
Forskare vid Karlstads universitet konstaterade 2017 att svenska barn och tonåringar sover betydligt mindre nu, jämfört med samma åldersgrupp 1985. Priset de betalar för sömnbristen är försämrade kognitiva förmågor och psykisk ohälsa. Förklaringen till den utbredda sömnbristen kunde du nog redan gissa – skärmarnas inträde i vardagen förstör sömnhygienen. I den här Special Nest-artikeln finns en lista med åtgärder för bättre sömnhygien, tipsen är användbara oavsett ålder.

– Jag tror inte att vi har nått botten ännu med skärmar, stress och sömnbrist. Normen i samhället är stark och bland många människor anses det fint att klara av att sova lite. Men en del människor börjar se att vi inte kan ha det såhär. Jag är övertygad om att diskussionen om sömn kommer att växa, säger Hanna Bergenkull.