”Motiverande samtal behöver anpassas för NPF”

Motiverande samtal (MI) är en metod för att hjälpa personer hitta sin egen motivation till förändring. Genom ett empatiskt och aktivt lyssnande hjälper samtalsledaren klienten att formulera en egen förståelse av sitt problem och hur vägen mot mål och delmål ska se ut.

Metoden har funnits i cirka 30 års tid, är internationellt utbredd, och används i Sverige inom bland annat primärvård, psykiatri, socialt arbete, skolhälsovård, institutionsvård och kriminalvård. Men för personer med NPF kan metoden i sin traditionella form vara svår, eftersom samtalsformen ställer krav på förmåga till uppmärksamhet, perception och föreställning.

Anpassning till neuropsykiatriska diagnoser
Psykologen Liria Ortiz har undervisat i motiverande samtal i många år och förstod tidigt att det fanns ett behov av att anpassa metoden till personer med neuropsykiatriska diagnoser. Många kursdeltagare frågade hur de kunde använda sig av MI vid Aspergers syndrom, autism, adhd och närliggande funktionsnedsättningar.

– Vissa delar av MI går ju att använda oavsett målgrupp, till exempel det utforskande förhållningssättet och att man betonar samarbete och personens självständighet, men andra delar är svårare för personer med nedsatt kognitiv förmåga, säger hon.

Personer med NPF har ofta svårt att hålla mycket information i ”arbetsminnet” och att snabbt kunna föreställa sig olika sätt att lösa ett problem, vilket krävs i det traditionella samtalet. De kan också ha svårt att se sammanhang och att formulera tankar och känslor i ord.

Vävs ihop med tydliggörande pedagogik
Tillsammans med Anna Sjölund, beteendevetare med fördjupning i neuropsykiatri och handledare i socialt arbete, har Liria Ortiz skrivit boken ”Motiverande samtal vid autism och adhd” (Natur & Kultur) som utkommer i slutet av oktober.

Anna Sjölund har länge upplevt precis samma behov av att anpassa MI till personer med NPF. Hon har arbetat med personer med autism och adhd i över 25 år och utbildar och handleder personalgrupper i tydliggörande pedagogik. Tillsammans väver de nu ihop de båda områdena.

– Vi vill ge ett smörgåsbord av olika konkreta tekniker som alla som arbetar med den här målgruppen kan använda. Det finns en stor efterfrågan på MI, men bristen är att man tidigare inte kunnat anpassa metoden, säger Anna Sjölund.

– När personen inte kan resonera på samma sätt som andra och inte har förmågan att tänka abstrakt, utan i stället väldigt konkret, behöver man anpassa samtalet efter det, säger Liria Ortiz.

Mindre prat – mer visuellt
Det aktiva lyssnandet, som består av öppna frågor, reflektion, sammanfattning och bekräftelse, är en mycket viktig del inom MI. Men både öppna frågor och reflektioner ställer krav på kognitiva förmågor. För personer med diagnoser inom NPF-spektrumet behöver man därför till exempel anpassa språket, ta fler pauser, och minska på ”pratet”. Det som normalt sett sker ”vid sidan av orden” i ett samtal, som mimik och tonläge, är också svårt för många personer med nedsatt kognitiv förmåga att ta till sig.

Tydliggörande pedagogik i form av visuella verktyg är viktig för att det som förmedlas ska kännas hanterbart och begripligt. Det kan handla om att använda bilder, rita och att använda sig av skalor med ”gladgubbar” och ”ledsengubbar”, att göra listor i punktform och kartor över sammanhang, och att visualisera tidsramarna med hjälp av ett timglas.

Sammanfattningar och bekräftelse av klientens styrkor är däremot en stor hjälp för personer med NPF.

– Personer med neuropsykiatriska funktionsskillnader har ofta känslan av att vara misslyckade och har svårt att tro gott om sig själv, så ett större fokus behövs på det som är bra, säger Liria Ortiz.

Inga strikta ramar för motiverande samtal
Motiverande samtal är ingen terapiform, utan en samtalsmetod som kan användas i exempelvis stödinsatser, konsultationer och psykoterapi, men också i vardagssituationer när samtalstiden är begränsad, i skolan och på boenden.

– Så fort man säger ordet ’samtal’ föreställer sig folk att man måste sitta i ett rum och titta varandra i ögonen medan man pratar. Med det behöver inte alls vara så, säger Liria Ortiz.

– Ett samtal kan pågå medan du dricker kaffe, städar eller tar en promenad. Även om det inte varar så länge, sår man kanske ett frö. Det handlar om att hitta det konkreta, det som motiverar personen till förändring, fortsätter hon.

En person med autism, som ofta kan ha svårt att sålla bland sinnesintrycken, bör kanske till exempel inte sitta mittemot samtalsledaren eftersom syn och hörsel då belastas samtidigt.

– Det finns inga pekpinnar. Det viktigaste är att anpassa samtalet och teknikerna efter individen, att fråga vad som kan underlätta samtalet för just den personen, säger Anna Sjölund.

Tror att behovet är stort
Både Liria Ortiz och Anna Sjölund tror att behovet av MI för personer med nedsatt kognitiv förmåga är stort bland alla som möter målgruppen; psykologer, lärare, kuratorer, handläggare boendestödjare, behandlingsassistenter och anhöriga.

Det kan handla om att öka motivationen att våga prova något nytt, att få hjälp med struktur i vardagen, bli bättre på att passa tider, att finna ett lämpligt arbete – och att hjälpa en förälder att kunna prata med sitt barn om dess diagnos.

– Motiverande samtal kan användas i allt förändringsarbete, hur liten förändringen än kan vara. Det är en fantastisk metod och stöd till den enskilde för att själv kunna göra sina val och leva ett gott liv, säger Anna Sjölund.