Nästa artikel
Premium Efter att syokonsulenten hade grusat hans konstnärsdrömmar gick Mikael Sjömilla in i ett mörker. En krokig väg senare blev han Riksteaterns och Cullbergbalettens prisade formgivare. För Special Nest berättar han om konsekvenserna av att få en adhd-diagnos efter 50, och hur den ger honom superkrafter när han ritar.
Det började på 70-talet i bruksorten Lindesberg i Bergslagen. Mikael Sjömilla hade alltid haft svårt med motivationen och att sitta still i klassrummet. De första skolåren försökte han hantera situationen genom att spela klassens clown. På högstadiet tystnade han i stället och var allt mindre närvarande i skolan. – Det enda ljuset i tunneln var bildlektionerna. När jag tecknade gick jag in i en annan värld där jag mådde bra, säger Mikael Sjömilla. I slutet på nian gick han t
Liknande innehåll
Annons
Populärt innehåll idag
- Nu avslutas projektet för diagnostisk omprövning – 55 av 75 unga vuxna fick sin npf-diagnos borttagen
- Friåkaren Jon Olsson om adhd-diagnosen: ”För mig har det varit mer positivt än negativt”
- Så här funkar WISC-testet
- Socialtjänstlagen – en lag full av gråzoner
- Adhd – fantastiskt, fruktansvärt och alldeles underbart
- Savanter – fascinerande, mytomspunna och sällsynta
- "Eleverna måste veta vad som förväntas av dem för att lyckas"