Samtal kräver 'läsning mellan raderna'

– När vi samtalar, speglar vi vanligen omedvetet varandras sätt och läser av kroppsspråk och ansiktsuttryck. Vi säger till exempel saker på olika sätt om vi pratar med en nära vän eller en myndighetsperson. Neurotypiska barn utvecklar förmågan att ”läsa mellan raderna” automatiskt när språket växer fram. Men har du en autismdiagnos så kommer det oftast inte av sig självt, säger Åsa Mellblom, socionom och konsulent i Aspergercenters vuxenteam i Stockholm.

Det finns också en mängd oskrivna regler som säger hur vi ska bete oss socialt. Vissa lär vi oss explicit av föräldrarna, till exempel artighet, och de utgör oftast inte något problem för personer med autism.

– Det svåra är snarare det som man förväntas plocka upp intuitivt under ett samtal. Många personer med autism fokuserar enbart på orden och ordens bokstavliga betydelse. När man har svårt att uppfatta den sociala delen av kommunikation, blir det svårt att förstå folks avsikter. Man kanske uppfattar att ”något dubbelt pågår”, men förstår inte budskapet. Socialt umgänge slukar därför mycket energi och i värsta fall kanske man börjar undvika socialt umgänge och blir isolerad, säger hon.

Visualiserar det sociala
För att hjälpa vuxna med Aspergerdiagnos att bättre förstå hur kommunikation och socialt samspel går till, erbjuds psykoedukativa grupper. Man får kunskap om sina svårigheter, kan träna på socialt samspel och dela erfarenheter med andra som har samma diagnos. I grupperna diskuteras vilka underförstådda budskap som kan finnas och varför, men man använder även bildstöd, rollspel och hemuppgifter.

– Vi brukar rita upp en cirkel som illustrerar närhet och avstånd i relationer, både kroppsligt och mentalt. I mitten på privatnivån placerar sig ens närmaste, i mellanringen och den yttersta ringen människor som finns på längre avstånd, som vänner och arbetskamrater respektive folk på bussen. Sedan diskuterar vi hur nära man kan ställa sig människor på de olika nivåerna och om det är lämpligt att inleda samtal och vilka ämnen som är tänkbara i så fall, säger Åsa Mellblom.

Gruppledarna illustrerar också konkret genom att ställa sig längre eller närmare varandra. De visar hur inbjudande respektive avvisande kroppsspråk kan se ut och hur olika känslor framkallar olika tonfall, kroppsspråk och ansiktsuttryck.

Rollspel och film
Med rollspel tränar man hur man inleder, håller igång och avslutar vardagssamtal. Deltagarna får öva två och två och sedan träna hemma i vardagen. Vid nästa tillfälle diskuterar man sedan erfarenheterna.

Med hjälp av en film med flera korta dialoger får deltagarna träna på att tolka andras signaler via kroppsspråk och tonfall. De får olika tolkningsförslag som sedan diskuteras i gruppen.

– Då kan man få syn på om man själv har ett typiskt sätt att tolka en situation och lära sig av varandras tolkningar, säger Åsa Mellblom.

Hon tydliggör också att det är viktigt att man själv får bestämma hur man vill förhålla sig till sina svårigheter.

– En del saker kan man träna på, annat går inte fullt ut, eller kan kännas oviktigt eller alltför främmande. Men man kan lära sig lite om vad som förväntas av en i olika situationer och undvika sådant som tar mycket energi, men också informera och instruera omgivningen att vara tydlig och konkret.