Npf-enkät med partierna i riksdagen: SD och V

Sverigedemokraterna:

Vad gör ni för att korta kötiderna till BUP?

– Sverigedemokraterna vill förstärka elevhälsan i skolan och på så vis sänka tröskeln för hjälpinsatser. Vi satsar 850 miljoner kronor på elevhälsan, vilket är de resurser som krävs för ett rimligt tak för hur många elever som skolans kurator, psykolog, skolsköterska och skolläkare ska få ansvara för. Det kommer att ge ökad tillgänglighet och avlasta barn- och ungdomspsykiatrin. Vi vill även att alla elever ges ett terminsvist möte med kurator. En viktig aspekt är att de behandlingsresurser som finns inte begränsas till enbart barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Långa köer till BUP motverkas om behandlingskompetens finns tillgänglig i skolan. För att tidigt fånga upp elever som behöver stöd och behandling vill vi därför utreda möjligheten att göra dessa bedömningar av psykisk hälsa redan i grund- och gymnasieskolan. Sverigedemokraterna satsar ytterligare 400 miljoner kronor för att stärka arbetet med att minska den psykiska ohälsan, genom framtagande av en nationell strategi.

Vad behöver göras för att fler elever med autism ska nå gymnasiet?

– Sverigedemokraterna har länge kritiserat inkluderingstanken, som inte tagit nödvändig hänsyn till att alla barns behov inte kan tillgodoses i den vanliga klassrumsundervisningen. Genom större lyhördhet för autistiska elevers behov, samt satsningar på små resursstarka undervisningsgrupper där personalen har adekvat kompetens, kommer gymnasiebehörigheten att öka. Vi vill även se satsningar på resursskolor för de elever vars förutsättningar till en lyckad skolgång skulle vara bäst i den skolformen.

Varför har inte Sverige någon nationell strategi för individer med autism, likt Storbritannien? 

– Sverigedemokraterna hade gärna sett att Sverige har en nationell strategi för barn och vuxna med autism, inte minst för att stärka livskvalitén för dessa individer och deras anhöriga. Det är vår uppfattning att kunskap om autism behöver öka i samhället i stort och vi anser att det brittiska exemplet är värt att studera närmare.

Vad har ni för förslag på åtgärder för att göra skolan mer anpassad för elever med npf?

– Vi måste stävja långvarig skolfrånvaro. Ett skäl till att uppskattningsvis 5 500 barn och unga är hemmasittande är att inkluderingstanken har drivits för långt, vilket är ett svek mot elever som inte kommer till sin rätt i stora klassrum. Vi vill se små elevanpassade undervisningsgrupper där elever med npf och elever med hög skolfrånvaro får adekvat stöd och en känsla av trygghet och samhörighet. Dessa elever bör fortsättningsvis höra till den ursprungliga klassen och delta i undervisning i den mån det fungerar. Vi motsatte oss beslutet med mer distansundervisning för hemmasittare eftersom risken är stor att det permanentar dessa elevers utanförskap. Vi vill istället återskapa en skola där alla elever kan och vill fullgöra sin skolplikt.

Vad vill ni göra för att det ska bli lättare för personer med npf att komma in på arbetsmarknaden?

– Vi vill se en mer tillgänglig rekrytering med syfte att göra arbetslivet mer tillgängligt för alla. Arbetsförmedlingens uppdrag gentemot målgruppen måste säkerställas även under och efter reformeringen. Digitaliseringen är inte ett verktyg som passar alla, det måste finnas möjlighet att boka ett personligt möte. Vi vill också se att Arbetsförmedlingen ges det fulla ansvaret för arbetsinriktat stöd. Inom ramen för Arbetsförmedlingens verksamhet vill vi bland annat utöka möjligheterna till arbetshjälpmedel och utöka stödet (både ekonomiskt och i form av utbildning och information) till arbetsgivare. Det är viktigt att insatserna är individuellt anpassade. 

Svar från: Linda Lindberg, Sverigedemokraternas socialpolitiska talesperson

Vänsterpartiet::

Vad gör ni för att korta kötiderna till BUP?

– Vi arbetar för att barn- och ungdomspsykiatrin ska uppvärderas och resurssättas för att alla barn och unga ska få en adekvat vård. Vi vill öka personaltätheten, förstärka kompetensutveckling och ge ökat utrymme för bättre arbetsvillkor för personalen. BUP behöver fler psykologer och läkare. Detta är det centrala i att korta köerna.

Vad behöver göras för att fler elever med autism ska nå gymnasiet?

– Elever med autism har rätt till stöd och hjälpmedel för att fullt ut och på likvärdiga villkor kunna tillgodogöra sig undervisningen. Kombinationen av friskolereformen, det fria skolvalet och kommunaliseringen har fått katastrofala konsekvenser för både likvärdigheten och kvaliteten i den svenska skolan. De åtgärder som hittills har vidtagits för att återupprätta kvalitet och likvärdighet är inte tillräckliga för att lösa denna problematik – särskilt inte för elever med autism. För att elever med autism ska nå gymnasiebehörighet behövs återuppbyggandet av en jämlik skola där en aktör, staten, tar huvudansvaret för den svenska skolan och tillsätts med utökade resurser så att stödet till elever med autism kan stärkas.

Varför har inte Sverige någon nationell strategi för individer med autism, likt Storbritannien? 

– Vi är positiva till en nationell strategi. Det finns ett stort behov av kontinuerlig kunskapshöjning och fortbildning om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och autism, förvärvade hjärnskador och neurologiska funktionsnedsättningar, bemötande, inom habiliterande och rehabiliterande arbetssätt och inom flera andra områden. Vi vill även stärka kompetensutveckling inom kommuners funktionshinderomsorg.

Vad har ni för förslag på åtgärder för att göra skolan mer anpassad för elever med npf?

– Vi vet i dag att det är många unga med framförallt neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som inte går till skolan eftersom skolan inte klarar av att hantera deras specifika funktionsnedsättning. De väljer att stanna hemma. Kompetensen och kunskapen om elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar måste stärkas bland lärare och skolpersonal, samtidigt som skolan behöver tillsättas med utökade resurser så att elever i behov av stöd kan stärkas.

Vad vill ni göra för att det ska bli lättare för personer med npf att komma in på arbetsmarknaden?

– Varje människa har rätt att genom arbete bidra till sin egen försörjning. Allas rätt till arbete är ett effektivt sätt att bygga ett samhälle där alla människor med sina olika erfarenheter är en tillgång. Vi anser att skyddet mot diskriminering av personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i arbetslivet måste säkerställas. Aktiva åtgärder mot diskriminering ska vidtas och funktionshinderperspektivet måste förstärkas i det systematiska arbetsmiljöarbetet. En nationell handlingsplan bör tas fram med målsättningen att sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning ska ligga på samma nivå som sysselsättningsgraden hos den övriga befolkningen. Arbetsgivare ska få tillräckligt stöd för att möjliggöra skäliga anpassningar på arbetsplatsen, däribland att utforma en arbetsmiljö som fungerar för en person med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Vi vill även möjliggöra för sociala företag att härbärgera personer i behov av det.

Svar från: Karin Rågsjö, Vänsterpartiets vårdpolitiska talesperson