”Det är tabu att prata om intelligens”

Det finns en grupp elever som ofta arbetar mycket hårt, men som aldrig når målen hur mycket de än sliter. Elever med svag teoretisk begåvning.

– Det handlar om elever som har svårt att reflektera och analysera. Förmågan att abstrakt bearbeta ett material är inte så utvecklad jämfört med många jämnåriga, och kraven på eleven är ofta högre ställda än vad eleven klarar av.

Oavsett vilken läroplan vi har så är det svårt för en del elever att klara skolans krav och miljö. Gunilla Carlsson Kendall har uppfattningen att pedagoger tycker att dagens läroplan, lgr-11, ställer högre krav på elevens förmågor än tidigare.

– Perspektivet att barn är i en utvecklingsprocess där alla kan nå samma mål vid samma tidpunkt är svår att förstå. Det kan finnas en enorm spridning mellan barn i en årskurs 3, till exempel, och långt ifrån alla klarar av att bilda hypoteser och dra slutsatser i den åldern trots att det förväntas av dem enligt läroplanen. Jag tror inte man ser vilka kognitiva krav man ställer på barnet.

Behövs en tydlig kartläggning
Gunilla Carlsson Kendall menar att det idag finns ett stort fokus på medicinska diagnoser i skolan. Men att diagnosen ger inte svaret på vad barnet behöver, utan att vi behöver se det enskilda barnets svårigheter och fundera över i vilka situationer problem uppstår och hur vi ska lösa dem.

– Det behövs en tydlig pedagogisk kartläggning. En analys av var svårigheterna för eleven ligger, hur långt eleven nått och om hur kunskapsutvecklingen sett ut. Det är ett pedagogiskt problem då en elev har svårt med att skriva, läsa och räkna. Sällan ett medicinskt. Undervisningsnivån måste anpassas efter den nivå som barnet befinner sig på kognitivt och kunskapsmässigt.

Elever som har svårt med teoretiskt tänkande i kombination med en NPF-diagnos kan ha svårt att klara sin skolgång. Autismen kan till exempel ge kognitiva svårigheter med att resonera och dra slutsatser.

– Många barn med en NPF-diagnos inom autism har svårt att nå målen i skolan även om man är normalt begåvad, och det är orättvist. Alla vet att det är skillnad på hur vi lär oss, säger Gunilla Carlsson Kendall.

För stort fokus på mål
Hon tillägger att det inte är ovanligt att elever med adhd eller autismspektrumsvårigheter underpresterar i skolan. Många elever borde kunna nå så mycket längre, men kunskap om vilket stöd de behöver i undervisningen saknas.

– Jag upplever att skolan har så stort fokus på målen i skolan att de tappar bort vägen till målen. Eleven måste lära sig så mycket som möjligt för att komma vidare i livet. Det handlar inte bara om att nå målen utan om att behärska de kunskaper som de behöver på vägen mot målet. Om eleven år efter år inte blir godkänd är det lätt att förstå att den tappar sugen och ger upp. Fokus bör ligga på hur långt du har hunnit, vad du kan och vilka mål du uppnått. Inte på det du inte kan.

Skollagen är tydligen med att alla elever ska ges samma möjligheter att utvecklas så långt som möjligt efter sina förutsättningar. Gunilla Carlsson Kendall menar att det inte är konstigt att föräldrarna kräver att deras barn ska nå målen eftersom att det är vad man lovar från skolans sida i skollag, läroplan och kursplan.

– Det är inte populärt att prata om intelligens. Det är laddat. Tabu. Ibland är det som om det inte finns en variation i hur förutsättningarna ser ut. Jag hör till och med talas om rektorer som tystar sina lärare när de säger sig ha gjort allt och eleven når ändå inte upp till målen. Vi vet att dessa elever finns i skolan, men vi får inte prata om det för alla ska nå målen. Att det inte är möjligt att prata om detta på ett seriöst sätt drabbar eleverna som inte får den förståelse de skulle behöva.

Undervisningsnivån måste anpassas
Barn som utretts och som ligger på gränsen till en kognitiv funktionsnedsättning kan man behöva följa upp med utredningar för att se hur de utvecklas i förhållande till barn i deras egen ålder, menar Gunilla Carlsson Kendall. En del av barnen följer sin utvecklingskurva och utvecklas i sin takt vilket gör att de aldrig hamnar inom området för en kognitiv funktionsnedsättning.

– Skulle målen ligga så att alla kunde nå dem i grundskolan så vore det inte något problem, men målen ligger inte där. Man måste anpassa sin undervisningsnivå till barnets kognitiva och kunskapsmässiga nivå. Nu har vi istället ett system där många slås ut för att vi inte har mål som alla klarar. Det är sorgligt.