"Hur får vi eleven att komma till skolan?"

Hej!

Det här är verkligen inte någon lätt fråga att svara på och jag skriver ett generellt svar om problematiken.

Först och främst får skolan aldrig någonsin ge upp på en elev som inte kommer till skolan. Det är bara att jobba på, tänk om och tänk nytt! En elev som har varit hemmasittande i två år behöver tid på sig för att komma tillbaka till skolan. Tre veckor är troligtvis alldeles för kort uppvärmning för att klara fulla skoldagar. Tyvärr är det här ofta en fälla vi går i. Det går bra, nu kör vi på! Men där säger jag av erfarenhet efter att ha sett detta hända flera gånger: Nej, stopp! Våga hålla i bromsen! Börja med att skapa relationer, och bygg dem starka. Det kostar mer att misslyckas igen än den tid det tar att bygga upp relation och självkänsla, därför måste en tillbakagång till skolan få ta tid.

En elev som inte kommer till skolan behöver kartläggas. Noga. Redan då eleven tenderar att börja stanna hemma så måste varningssignalerna tas på så stort allvar att skolan genast genomför en kartläggning för att kunna sätta in rätt anpassningar i miljön och bemötandet runt eleven. Det borde ha skett för över två år sedan, men det är aldrig för sent. För en bra kartläggning krävs kunskap att skilja på skolk och oförmåga att ta sig till skolan. Vid oförmågan att ta sig iväg finns det alltid en anledning till att eleven inte kommer till skolan. Föräldrarna vet att barnet är hemma och kämpar desperat för att få sitt barn till skolan. Det kommer inte att lösa sig självt och att vänta ut att eleven självmant ska komma tillbaka om hen bara får vila lite är inte en lyckad strategi. Det behövs anpassningar i skolmiljön och kanske i rutiner i hemmiljön. Ta genast kontakt med föräldrarna och sätt er i ett möte för att skapa en gemensam plan. Lyssna på föräldrarna och skapa en allians. Det här handlar inte om att föräldrar ska arbeta mot skolan eller att skolan ska arbeta mot föräldrarna. För att lyckas behöver du och elevens föräldrar ha en gemensam plattform att starta på, en väg att gå och sedan hålla er på den tills ni utvärderar. Det som lyckats gör ni mer av, det som inte fungerade tänker ni nytt kring. Det långsiktiga målet är att eleven ska vara i skolan, arbeta och få betyg och att föräldrarna ska kunna arbeta. Men för att nå ett så långsiktigt mål behövs små delmål med en utstakad väg.

Orsaken till att elever blir hemma kan vara många. Hur ser relationen till lärare ut? Kompisar? Hur fungerar det i familjen? Har eleven sårbarheter som påverkar? I ditt fall berättar du om att mamman är sjukskriven och hemma. Vad betyder det för eleven? Din elev har också ast och add. Två diagnoser som i sig ofta genererar behovet av struktur, förutsägbarhet och hjälp med igångsättning.

Försök att se lösningar i stället för ett misslyckande. Viktiga frågor att ställa sig: Vilka styrkor har eleven? Vad fungerar? En elev som har varit hemma i två år har troligtvis inga skolstrategier med sig. Det är lite som att börja träna för ett maraton. Du kan inte ge dig på milen om du inte har sprungit en meter de senaste två åren. Det krävs en lång uppvärmning och träningsperiod innan den första milen är avklarad. Sedan har du ytterligare tre mil kvar att springa innan du är där. Eleven behöver hjälp med rutiner, struktur och energireglering. Anpassa, anpassa, anpassa.

Slutligen vill jag återigen trycka på vikten av en god relation mellan hem och skola samt till eleven. Utan goda relationer och bra samarbete kommer eleven i kläm. Här gäller det att öppna upp för gemensamma lösningar, se på sin verksamhet och sig själva utifrån och inte vara lättkränkta. En sjukskriven mamma kan behöva låtsas gå till jobbet. En lärare som blir för mycket ”fröken” kan behöva tänka om i sin undervisning och se utanför ramarna. Och glöm för allt i världen inte att fråga eleven. Om eleven är mottaglig för att samtala med dig så tycker jag att du ska ta hjälp av eleven. Hen har ofta bra tankar om skoldagens upplägg för att orka, men det är även viktigt att ställa frågor om eventuella perceptionssvårigheter. Hur uppfattar eleven ljus, ljud och andra intryck? Att arbeta med skalor för eleven, som en rutin, kan också vara ett steg på vägen för att ta reda på energinivåer och känslosammanhang. Ibland kartlägger vi in i absurdum och glömmer att prata med eleven om vad hen anser kan vara en lösning, hjälp och stöd. Det kanske finns en enklare lösning än vad vi tror!

Lycka till!