”Vi sitter på en tickande bomb”

– Det finns ingen annan verksamhet i Sverige som har arbetat på ett så metodsäkert sätt och har träffat så många barn i tidiga förskoleåldern med oklara utvecklingsavvikelser som vi har. Det lär man sig mycket på, säger Harald Sturm, barnläkare och barnneurolog på Utvecklingspsykiatriska enheten, UPE, i Farsta

UPE vänder sig till barn under 4 år med oklara generella eller specifika utvecklingsproblem och möter drygt 200 barn per år. Medianåldern är 3 år. Anledningen till att de fokuserar på små barn är att förebygga att barnen utvecklar sekundära problem. Teamet erbjuder en allsidig utvecklingsbedömning, där barnets funktion gällande kontakt och kommunikation, språk, koncentrationsförmåga, vardagsfungerande och tänkande kartläggs.

– Barn med autismspektrumdiagnos i kombination med adhd och svag teoretisk begåvning har det jättetufft. Ju tidigare ett barn upptäcks och kan få hjälp desto mindre risk att barnet hunnit utveckla beteendeproblem eller eventuella självskadebeteenden.

Uppföljning innan skolstart
Syftet med utvecklingsbedömningen är att förstå vad barnet behöver för stöd och hjälp för att utvecklas så bra som möjligt. När barnet kommer till mottagningen träffar de specialpedagog, läkare, psykolog och kurator.

– Vi gör en allsidig utvecklingsbedömning av barnet där vi träffar barnet i olika miljöer och genomför tester och observationer. Vi tittar på både styrkor och svagheter. Närstående intervjuas och vi kartlägger hur barnet kommunicerar med sin omgivning, hur språk används och barnets förmåga att koncentrera sig. Vi kartlägger också hur barnet tänker i olika kravsituationer.

Teamet som träffat barnet gör en uppföljning innan skolstart. Ofta är de problem som identifierats vid första mötet kvarstående vid de senare tillfällena. Men det är viktigt att man följer upp barnen, menar Harald Sturm.

– En tvååring som kommer hit och som inte har börjat prata, men som inte heller pekar eller visar intresse behöver alltid prövas en gång till då hen väl börjat prata. Men vi har en diagnostisk validitet på 93 procent från första tillfället, säger han.

Förbereder föräldrarna
Harald Sturm menar att det är viktigt att den diagnostiska metoden är så patientsäker som möjligt från början och innehåller en möjlighet för föräldrarna att ”processa” även på ett psykologiskt sätt. Många föräldrar hinner då landa i att deras barn är i behov av särskilt stöd innan skolan börjar. Det underlättar för barnet, men även för föräldrarna.

– Behovet av kunskap och information om funktionsnedsättningen är det första föräldrarna och den pedagogiska personalen behöver. Den andra delen är att lära sig att hantera sitt barn på rätt sätt och där behöver man hjälp. Det kan också vara skönt att prata med föräldrar i samma situation och ha en plattform för det.

Folkhälsoproblem
Harald Sturm menar att tidig upptäckt av funktionsnedsättningar förebygger senare psykisk ohälsa.  Enligt deras erfarenhet är detta ett växande problem och ställer stora krav på samhället och expertisen.

– Vår känsla är att vi sitter på en tickande bomb. Vi har en 150-procentig ökning av remisser under tre års tid. Människor är hjälpsökande tidigare. 10 procent av befolkningen bedöms ha funktionsnedsättningar av mer eller mindre genomgripande omfattning. Det är ett folkhälsoproblem som kan och måste förebyggas så att psykiatrin inte blir vardag i framtiden.