Nästa artikel
Premium Hon drev en av Sveriges största bloggar och syntes ofta i etern. Vad hände sedan? Hanna Fridén berättar om den motvilliga publiceringen av diagnosen, varför hon klev av mediekarusellen och på vilket sätt svenska medier snabbt har blivit bättre på skildringar av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Först trodde läkarna att lilla Hanna var blind eftersom hon inte sökte ögonkontakt med andra. Språket kom sent, timmarna hos talpedagogen och logopeden blev många, inte förrän vid fyra års ålder kom de första orden. På förskolan var hon oftast ensam och fördrev tiden med att ta isär prylar och bygga ihop dem igen. På högstadiet gick hon inte till skolan överhuvudtaget. – Jag hade mått väldigt dåligt i några år. Jag klarade verkligen inte av att gå till skolan – det va
Annons
Populärt innehåll idag
- Idol-finalisten Margaux Flavet hyllas för sin öppenhet om autism
- Rustar unga vuxna med npf för arbetslivet: ”Ganska hoppfull på sikt”
- Hon slutade med adhd-medicin: ”Jag har fått bråka med psykiatrin”
- Här ges distansundervisning som särskilt stöd: ”Måste ha rimliga förväntningar och inte tro att detta kommer att lösa allt”
- Så här funkar WISC-testet
- Läs- och skrivkrisen i skolan slår hårt mot elever med autism
- Pandas – en autoimmun sjukdom med neuropsykiatriska symtom