"Jag ser mig som Asperger-aktivist"

Clara Osvaldo började föreläsa för ett år sedan. Föreläsningarna handlar om autism men har lite olika fokusområden kring bland annat stresshantering och att leva som vuxen med sin diagnos.

– Jag fyller på med personliga exempel från min vardag som publiken kan relatera till. Alla som jag föreläst för har varit imponerade och efteråt har det ibland hänt att folk vill komma fram och kramas. Då brukar jag säga ”Jag har fortfarande autism, vi kan kramas på avstånd”, säger hon och skrattar.

Under året har Clara Osvaldo rest runt i Sverige och hållit i föreläsningar på bland annat habiliteringar och familjecenter. Hon berättar att steget att börja föreläsa kom naturligt för henne.

– Jag har alltid varit kommunikativ, samtidigt som jag har upplevt att jag inte har något att berätta. När jag fick mina diagnoser förstod jag att det var det här jag vill berätta om, säger Clara Osvaldo.

”En väldigt märklig flicka”
Men vägen fram till diagnosbeskedet har varit lång. Clara Osvaldo är född i Rom men uppvuxen i staden Perugia i Italien. Redan som barn upplevde hon att hon inte var som andra.

– Jag var en väldigt märklig flicka, jag ville inte ha något med andra flickor att göra, utan brottades helst med killar. Jag tyckte att det var svårt att prata och förstå andra barn och var oftast tyst.

Svårigheterna att umgås med jämnåriga gjorde att hon tidigt ville bli vuxen.

– Jag ville inte vara barn. Jag visste inte hur jag skulle göra och bete mig kring andra barn och hade svårigheter med spontana lekar utan regler.

I tonåren ökade pressen på socialt umgänge och hennes problem förvärrades. Föräldrarna som tidigare trott att de sociala svårigheterna skulle försvinna sökte nu istället hjälp. Det ledde till att Clara Osvaldo utreddes och fick diagnosen antisocial personlighet med utåtagerande beteende.

– Men den diagnosen berättade mina föräldrar aldrig för mig, utan det är något jag fick reda på för några år sedan. De ville inte kännas vid den och de mediciner som föreslogs eftersom jag var så ung.

”Lätt att man skuldbelägger sig själv”
Efter att Clara tagit studenten flyttade hon som 19-åring till Stockholm.

– Jag har rest mycket och hade varit i Stockholm en gång innan. Jag fascinerades av staden, och det var också den första staden jag inte gick vilse i.

I Stockholm fortsatte sökandet efter vad som gjorde att hon inte kände sig som andra.

– Det är svårt att gå så länge utan att ha något svar varför det är så svårt med det sociala, varför man inte kan passa in och har repetitiva mönster som man inte kan ta sig ur. Det är lätt att man skuldbelägger sig själv.

När Clara Osvaldo blev tillsammans med en kille med atypisk autism och kände hon igen mycket av hans svårigheter hos sig själv började hon fundera över om även hon kunde ha autism.

– Jag hade då fått diagnosen personlighetsstörning men upplevde att den inte stämde. Som anhörig till min pojkvän kom jag i kontakt med autismföreningar och började läsa på om autism. Efter ett tag förstod att det måste vara det jag har.

Clara Osvaldo gick till sin läkare och bad om att få göra en utredning och vid 25 års ålder fick hon till slut diagnoserna autism och add.

– Det var en lättnad, jag fick möjligheten att kunna starta om igen. Både jag och de runt omkring mig kunde äntligen förstå varför jag är som jag är.

Anledningen att hon fick vänta så länge på att få diagnos tror hon till viss del beror på att kunskapen om flickor med autism inte är lika utbredd som den är hos pojkar.

– Det är lätt att en kvinna får fel diagnos eftersom autismen visar sig på ett annat sätt än hos killar. Dessutom finns det olika förväntningar på pojkar och flickor. Om en flicka är våldsam och aggressiv så tas det emot på ett annat sätt än om man är en utåtagerande kille.

Vill starta ett autismcenter i Italien
I dag är Clara Osvaldo glad att hon flyttade till Sverige och till slut fick rätt diagnoser, något som hon inte tror hade hänt om hon hade bott kvar i Italien.

– I Italien är inte kunskapen om autism så utbredd hos allmänheten, det talas inte lika mycket om det som här i Sverige. Om man till exempel frågar någon på stan i Italien vad autism är så är det troligt att du får svaret att det är en sjukdom.

Det är något hon vill ändra på och har därför planer på att starta ett autismcenter i Italien.

– Jag håller på att jobba med att samla ihop ett team som kan starta centret. Tanken är att det ska kunna vara en samlingsplats som erbjuder föreläsningar för att öka kunskapen om autism.

Framöver hoppas hon också på fler föreläsningsuppdrag i Sverige.

– Jag ser mig som Aspievist*. Det är otroligt viktigt för mig på ett personligt plan att hålla på med föreläsningar, sprida kunskap och mod att man ska få vara den man är. Jag vill aktivt kunna påverka samhället.