Nästa artikel

  • ”Det som är bra i mitt liv är mycket bättre än för gemene man, och det som är svårt är svårare. Det negativa är jättejobbigt, men jag skulle ändå inte vilja vara utan min adhd för det skulle innebära att jag också valde bort det som är positivt”, säger Michaela Dufva, verksamhetsansvarig på Omnia Personlig Assistans. 

”Jag uppfinner hjulet på nytt varje dag”

Premium När företagsledaren Michaela Dufva, 33, fick sin adhd-diagnos för två år sedan var det många pusselbitar som föll på plats. I dag är hon förstående mot sig själv och bra på att be om hjälp med det hon inte klarar av.

För elva år sedan startade Michaela Dufva, då 22 år gammal, Omnia Personlig Assistans. Företaget sammanför brukare som har en livsbeständig funktionsnedsättning med personliga assistenter. I dag omfattar företaget ett 50-tal brukare och cirka 250 anställda. Men det började med två personer: Michaela Dufva och hennes brukare. När Michaela, som är utbildad undersköterska, arbetade som personlig assistent tyckte hon att det var en hel del som inte fungerade och borde förbättras. Ho

Premium - tillgängligt för prenumeranter

Teckna prenumeration
2017-08-11 03:00
Text: 
Frida Anter
Bild: 
Privat
Kategorier: 
Liv & Hem
Liv & Hem

Liknande innehåll

  1. "Jag har lärt mig att sänka garden"
  2. Hennes inlägg om autism hos kvinnor blev viralt
  3. "Kyrkan missade något när de tackade nej"
  4. ”Få kvinnor har fått plats i adhd-debatten”
  5. ”Diagnosen var livsavgörande men också oerhört sorgsen”
  6. "Ångest ska vara lika naturligt som att vara förkyld"
  7. "Det finns så mycket fördomar om oss med asperger"
Annons

Populärt innehåll idag

  1. Behandling med bumetanid kan vara fördelaktig för vissa barn med autism – enligt unik svensk studie: "Ett värdefullt framsteg"
  2. Nytt vårdstöd ska korta adhd-kön till vuxenpsykiatrin
  3. Imvi Labs vill förbättra ögonens läsförmåga med VR-teknik
  4. Hon löste gåtan "Sveriges farligaste kvinna"
  5. Dopamin – nyckelspelaren i hjärnans belöningssystem
  6. Så här funkar WISC-testet
  7. Ny forskning om svårbedömda grupparbeten – kan blyghet tolkas som okunskap?