Målvaktsstjärnan vill berätta för att hjälpa andra

– Det handlar om att skicka ett budskap, det är många som är rädda att säga vilka de är, säger Linus Söderström.

För honom var det ingen stor sak att berätta om sina neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i media. Det var i en intervju med TV4 inför turneringen som ämnet kom upp. Linus Söderström har aldrig varit något annat än öppen kring sina särbegåvningar, som han själv benämner sin adhd och Aspergers. Tidigare har inte de som intervjuat direkt intresserat sig för annat än hockeyn.

– Att berätta var ingenting jag valde, utan det var helt enkelt första gången de frågade. Och då hade jag inte några problem att gå ut med det, förklarar han.

Linus Söderströms öppenhet har givit positiva reaktioner i hockeyvärlden. “Jag blev glad och jag blev varm av att Linus ville prata om sig själv”, sa exempelvis den annars ofta tvära, före detta elitserietränaren Niklas Wikegård på sin videoblogg. “Starkt”, twittrade Svt-kommentatorn Chris Härenstam om målvaktens intervjuinsats. Själv tycker Linus Söderström att fokuset i inslaget delvis hamnade fel.

– De fokuserade på problem jag haft med lagkamrater och motståndare. De borde egentligen ha lagt fokus på själva resan jag gjort, säger han.

Gått i specialskola
Resan, ja. Linus Söderström nämner i förbifarten att uppväxten bestått av “många tuffa och mörka dagar”, men verkar hellre vilja prata om stödet han fått, hur viktigt det varit och hur det fått honom att utvecklas både som spelare och som människa. Det var efter tredje klass som Linus Söderström började i en specialskola, där han kunde få den hjälp han behövde. Både skolarbetet och hockeyn gynnades.

– Jag kom vidare. Tack vare familjen, men framför allt tack vare lärarna. De betydde jättemycket för mig, jag har dem att tacka för allt, säger han.

Jag frågar Linus Söderström om han tror sig ha haft några fördelar av sina särbegåvningar. Han tycker det. Åtminstone var det tydligt under uppväxten.

– Det jag inte gillade kunde jag inte alls fokusera på, men det jag älskade kunde jag fokusera jättemycket på. Så det har varit en stor drivande kraft. Utan den hade jag inte varit där jag är idag, menar han.

Platsar i JVM-truppen igen
Idag är Linus Söderström en etablerad målvakt i den näst högsta divisionen: Hockeyallsvenskan. Han lånades ut till klubben klubben Vita Hästen av Djurgården, som han egentligen har kontrakt med. Ett uttalat syfte med utlåningen var enligt Djurgården att Linus skulle få mycket speltid och “ta sikte mot en plats i JVM-truppen”. Och där är han alltså, för andra året i rad.

– Det ska bli skitkul när det drar igång. Här har man gått och väntat i ett helt år, säger han.

Linus Söderström ska äta och sedan gå till sängs. Det gäller att få ordentligt med sömn. Nästa dag väntar en sista träningsmatch mot mästarna Kanada. Platsen som Juniorkronornas förstemålvakt är aldrig given, och för att maximera chansen att få starta i premiären mot Schweiz på annandagen gäller det att visa upp sig från sin bästa sida.

– Sen är det upp till coacherna. Det blir som det blir, säger målvakten.

Vid förra årets juniorvärldsmästerskap, då Linus Söderström fick spela alla sju matcher, blev det en snöplig fjärdeplats. Den här gången hoppas han på ett bättre resultat.

– Förhoppningsvis kan vi gå hela vägen och vinna guld. Vi har väldigt bra förutsättningar för att göra det: vi har mest internationell erfarenhet av alla lag i turneringen. Det handlar bara om att vi ska vara fokuserade på det vi ska göra, se till att vara bäst när det gäller som mest, konstaterar han.

Det märks att Linus Söderström är samlad, koncentrerad på uppgiften. Han har fått kämpa för att komma till den plats där han är idag. Men det gick.

– Känns det som du kommer få en annan roll efter den här hösten? Att du blir en representant för någonting?
– Det var en av anledningarna till att jag ville berätta. Jag vet själv hur det är i tonåren och under junioråren. Det kan vara tufft. På nåt sätt ville jag visa att det bara handlar om att kriga på, och ha bra folk omkring sig som ger kärlek och stöd. Då är ingenting omöjligt.