”Oro för medicinen kan göra att man inte tar den”

Medicinering är för många unga en viktig del av behandlingen vid diagnosen adhd. Men det finns få studier som undersökt hur väl unga patienter följer läkarens ordination.

– I vården har man ofta frågat bara föräldrarna hur medicineringen fungerar. Men jag tycker det är viktigt att fråga de unga själva om behandlingen. Tonåringar är ofta redan ganska självständiga och fattar egna beslut som föräldrarna kanske inte känner till, säger Maria Emilsson, sjuksköterska som undervisar på sjuksköterskeprogrammet på Högskolan Väst i Trollhättan.

Hennes avhandling vid Linköpings universitet handlar om följsamhet till läkemedel hos unga patienter med astma eller adhd. Den fokuserar särskilt på personrelaterade faktorer och inte till exempel ekonomi, som många tidigare studier gjort. Följsamhet innebär att man tar sin medicin enligt ordination, medan icke-följsamhet betyder att man avsiktligt eller oavsiktligt inte gör det fullt ut. Det kan vara så att man antingen medvetet minskar dosen eller gör uppehåll eller att man oavsiktligt glömmer att ta den.

Frågor om medicinen
Den del av avhandlingen som handlar om adhd bygger på enkätsvar från 101 unga patienter från två BUP-mottagningar. De hade alla långtidsbehandling med adhd-medicin och var i åldern 13-17 år. 35 var flickor och 66 pojkar, vilket motsvarar könsfördelningen när det gäller adhd på en vanlig BUP-mottagning. Enkäten innehöll frågor om hur de uppfattar medicineringen och sin adhd, om följsamhet och biverkningar. Personalen på mottagningen fick inte tillgång till svaren.

– Men det finns förstås ändå en risk att de svarar som de tror att jag vill att de ska svara. Det finns ingen optimal metod för att mäta följsamhet. Men fördelen med enkäten är att den mäter både avsiktlig och oavsiktlig icke-följsamhet, vilket ett salivprov som mäter halten av läkemedlet inte gör, säger Maria Emilsson.

Oro kan försämra följsamheten
Det som enligt avhandlingen har störst betydelse för hur väl ungdomarna följer läkemedelsordinationen är hur de uppfattar medicineringen. Följsamheten beror på om de anser att medicinen är nödvändig för att kontrollera tillståndet, jämfört med medicinens eventuella negativa effekter och biverkningar. De som anser att medicineringen är nödvändig är mer följsamma än de som är oroade för sin medicin. De som är oroade låter bli att följa ordinationen både avsiktligt och för att de glömmer att ta tabletterna.

– Oron kan handla till exempel om eventuella långtidseffekter, rädsla att bli beroende eller att man inte förstår hur medicinen fungerar, säger Maria Emilsson.

Ungdomarnas uppfattning om adhd:n, till exempel om de ser den som ett livslångt funktionshinder, hur den påverkar deras liv och om de upplever att de kan påverka sin adhd, påverkade däremot inte följsamheten till medicinen nämnvärt.

Tjejer kan behöva mer stöd
Avhandlingen visar att tjejer är mer oroade för sin adhd än killar. De är också generellt mer impulsiva än killarna.

– Det behöver vi uppmärksamma i vården. Tjejerna kan behöva mer stöttning med tydliga strategier för att få bättre kontroll över adhd:n och samtal för att minska oron kring diagnosen. Om någon misstänker biverkningar, behöver vi utreda om det rör sig om det eller något annat, säger Maria Emilsson.

Anpassa individuellt
Hon tycker att enkäten skulle kunna användas kliniskt för att kartlägga den enskilda patientens uppfattning om medicinen och följsamheten. Vården behöver anpassa bemötande och vård individuellt, också utifrån patientens personlighet.

– De som överlag är skeptiskt lagda är mindre följsamma, så med dem är det särskilt viktigt att prata om nyttan med läkemedlet, för att öka följsamheten. Och för en utåtriktad patient kan adhd-skola fungera bra, men kanske inte för en reserverad person som inte vill gå i grupp, säger hon.

Enkäten besvarades också av en vårdnadshavare till varje ung patient. I nästa studie vill Maria Emilsson jämföra ungdomarnas svar med föräldrarnas.