Selektivt ätande vid npf: ”Låt variationen komma efterhand”

Pelle som grimaserar vid åsynen av grönsaker, Ida som avskyr såser, Emil som strejkar om han inte får pannkakor! Att få ihop vardagsmatlagningen i en barnfamilj är inte alldeles lätt, utan kan snarare vara en källa till oro, stress och frustration. Den välkända dietisten Sara Ask är en av författarna bakom nya kokboken Hej, hej vardagsmat som genom fakta, favoritrecept och igenkänning ska ge familjer hjälp på traven med vardagsmatlagningen.

– Jag har sett att många barnfamiljer kämpar med att få ihop måltider som alla tycker om. Vi vill försöka avdramatisera vardagsmatlagningen och visa hur man kan komponera och anpassa en måltid så att den blir intressant för alla, säger Sara Ask till Special Nest.

”Behöver inte vara rädd för ensidighet”
I boken beskrivs bland annat barnets matresa från första levnadsåret upp till tonåren, hur man som förälder kan väcka matglädje, hur man kan förhålla sig till grönsakshatare och helfabrikatsälskare, och vad man kan göra för att få barnet att stanna vid middagsbordet. Ett övergripande budskap är att barnet inte behöver få i sig en komplett måltid vid varje tillfälle.

– Ett av de vanligaste missförstånden som jag har stött på under mina tjugo år som dietist är att vuxenuppdraget handlar om att skapa en komplett måltid här och nu – varje gång. Man behöver inte vara rädd för ensidighet, utan det handlar i stället om vad barnet får i sig under loppet av dagar, veckor, månader och år. I de allra flesta fall får barnet i sig tillräckligt med näring och energi även om det äter ensidigt, säger hon.

Viktigt att inte tjata
Att inte tjata, pressa eller tvinga barnet till att äta när det inte vill är ett annat viktigt budskap i boken, berättar Sara Ask. Forskning visar nämligen att detta snarare kan förstärka motståndet och göra det svårare att exempelvis introducera nya ingredienser och smaker.

– Det kan också göra matbordet och måltidssituationen till en tråkig plats både för barn och för vuxna. Att pressa innebär ofta bara mer skepsis och stress, säger hon.

Ätsvårigheter är vanligt vid npf
Många föräldrar upplever att deras barn är kräsna vid matbordet. Denna typ av mer ”vanliga” petighet ligger dock inte i närheten av de ätsvårigheter som kan uppvisas av barn med adhd och autism, vilket Special Nest har skrivit om till exempel här och här. Bland barn med npf är det avsevärt vanligare med ett selektivt ätande, det vill säga att barnet bara äter ett mycket litet antal rätter. Det rör sig ofta om snäll och ”blek” mat såsom pannkakor, spaghetti utan sås eller chicken nuggets. I boken ägnas ett kapitel åt just npf och ätande.

– Det är inte så att alla barn med npf har ett selektivt ätande, men inom denna grupp är det ändå klart vanligare med någon form av svårigheter med maten. Ofta beror det på att man vid npf hanterar sinnesintryck på ett annorlunda sätt, vilket gör att barnet vanligtvis blir extra känsligt för konsistenser, smaker och lukter, säger hon.

Undvik blandningar vid npf
Ett råd till föräldrar som har barn med npf och ätsvårigheter är att komponera maten så att den blir så ”stilren” som möjligt, alltså att undvika ihopblandade rätter och servera exempelvis grönsakerna var för sig. Detta gör det lättare för barnet att våga testa någonting nytt och successivt utvidga sin matrepertoar. Ett annat råd är att inte pressa barnet.

– Det är lättare sagt än gjort eftersom man som förälder är orolig och stressad själv. Dessutom kanske man får kommentarer från omgivningen: ”du skämmer bort barnet” eller ”vi lät vårt barn äta allt direkt och därför har det funkat så bra”. Med boken vill jag därför visa att det är olika lätt för olika barn att närma sig olika rätter.

Sätt tillväxten främst
Sara Ask tycker också att dessa föräldrar bör fokusera på tillväxten i första hand och låta variationen komma efterhand. Ofta har barn med npf och ätsvårigheter hittat en meny som fungerar, det vill säga en förvisso smal meny men som ändå ger tillräckligt med näring.

– Då kan man välja sina strider, luta sig tillbaka och försöka se tiden an. Det är dock viktigt att själv fortsätta vara en modell vid bordet genom att ställa fram och äta olika rätter. Med tiden vågar barnet ofta prova nytt, säger hon och fortsätter:

– Näringsbrist eller energibrist förekommer hos barn som äter väldigt selektivt eller ytterst lite mat. Men än vanligare är det med stor oro hos föräldrarna eftersom det är plågsamt att se sitt barn kämpa med maten. Ett bra sätt att komma runt oron är att ta kontakt med en dietist som kan räkna på det specifika barnets kost och hjälpa till att optimera där det behövs.

Egen erfarenhet
Sara Ask har själv ett barn med ett begränsat ätande och är därför väl införstådd i den oro och stress som många föräldrar brottas med. Hennes dotter är i början på tonåren och har i flera års tid ätit ett mindre antal ingredienser och rätter, såsom pasta, pannkaka och bröd.

– Tack vare att jag är dietist har nog stressen varit mindre för min del. Även om hon äter få livsmedel och utökar sin matrepertoar med en ingrediens varje år har hon haft en meny som ger näring och som gör att hon kan äta sig mätt. Jag har fått acceptera att hon exempelvis inte äter en gryta om det serveras utan väljer att bara äta ris och hackade jordnötter, säger Sara Ask.

Undvik att smygmixa
Sara Ask avråder starkt från att smygmixa nya ingredienser i rätter som det petiga barnet tycker om – ett misstag som hon själv har råkat göra. Detta kan snarare förvärra en redan prövande situation och göra att barnet börjar undvika en rätt som tidigare innebar trygghet.

– Det handlade dock inte om att jag smygmixade utan jag tänkte att jordärtskockor självfallet borde kunna mixas ned i potatismoset – så stor kan väl skillnaden inte bli ifråga om smak och färg? Det funkade inte alls, säger hon och fortsätter:

– Så nej, mitt råd är att undvika att mixa ned exempelvis grönsaker i pannkakorna, i synnerhet om man har ett jättepetigt barn. Barnen med ett selektivt ätande är ofta mycket duktiga på att känna igen nya smaker och texturer. 

Minsta gemensamma nämnare vid matbordet
Föräldrar till barn med npf och selektivt ätande kan också behöva fundera igenom måltidssituationen. Återigen handlar det om att välja sina strider, anser Sara Ask.

– För många barn blir det för mycket att sitta och lyssna på andras prat och smaskande samtidigt som de ska äta. Då kan det fungera bättre att låta barnet äta lite avskilt eller med hörselkåpor, säger Sara Ask och fortsätter:

– Man kommer sannolikt inte nå en perfekt måltidssituation, men det finns olika skruvar att skruva på för att få en så pass trevlig stund som möjligt och för att undvika besvikna miner och suckar.

Enligt Sara Ask vänder sig boken till alla som äter tillsammans med barn och som vill öka sin förståelse för att olika personer kan ha olika behov och förutsättningar gällande mat.

– Jag hoppas att boken kan ge inspiration till att mötas vid minsta gemensamma nämnare vid matbordet. Om man exempelvis serverar soppa, pannkakor och bröd är det helt okej om barnet äter bara pannkakor eller bara bröd och ingen soppa. Det viktiga är att allting står på bordet och att de vuxna äter av maten. Detta gör att barnet successivt kan vänja sina sinnen och våga testa nytt, säger hon.