"Eleverna måste veta vad som förväntas av dem för att lyckas"

– Man kan tänka sig en triangel där själva basens insatser når alla elever och personal på skolan. Mitteninsatserna är för de med större behov medan toppen består av individuella analyser och intensiva insatser för elever med stora svårigheter, säger Peter Karlsson, psykolog och specialist i pedagogisk psykologi.

Han och beteendeanalytiker Marie Grafström, båda från Psykologpartners Pedagogik & utveckling i Stockholm, arbetar tillsammans för att implementera Skolövergripande beteendestöd i skolan – en metod som syftar till att göra skolans personal och elever mer fokuserade på det som är bra, än det som är dåligt.

Skolövergripande beteendestöd, SWPBS (School Wide Positive Behavior Support) är ett evidensbaserat förhållningssätt som används i många brittiska och amerikanska skolor. Syftet är att hjälpa skolor att minska förekomsten av problemskapande beteenden, öka de akademiska resultaten samt skapa förutsättningar för ordning och studiero både i och utanför klassrummen.

– All personal behöver ha en gemensam grundsyn. Det är basen. Det måste finnas en överenskommelse om vad barnen ska lära sig, vilka övergripande regler skolan ska ha, hur man som vuxen ska förhålla sig i vissa situationer och hur man ska agera i väsentliga frågor, säger Marie Grafström.

Alla skolans miljöer involveras
SWPBS handlar om att flytta fokus från att säga till då någon beter sig illa och i stället uppmärksamma och uppmuntra beteenden som uppfattas som positiva för att skapa god lärmiljö. Det kan handla om att visa eleverna hur de förväntas göra i kön till matsalen och sedan berömma dem då kön flyter på bra. Förväntade beteenden går att koppla till alla lärande miljöer i skolan så som klassrum, korridorer, idrottssal och skolgård.

– Alla skolans miljöer involveras. Allt från hur man startar upp och avslutar lektioner till då man väntar på bussen efter skoldagens slut. All personal behöver vara aktiv i denna skolutveckling, säger Peter Karlsson.

I media debatteras ofta studiero och försämrade skolresultat.

– Alla vill ha ordning och reda, struktur i skolan. Men vi kommer inte längre än till diskussionen om kepsar och mobiler, säger Peter Karlsson och fortsätter:

– Dessutom pratar alla om inkludering. Men ingen vet riktigt hur det ska gå till. Så man tar elever som är stort behov av struktur och särskilt stöd, trycker in dem i sin vanliga klass där de redan misslyckats och lämnar läraren med problemet. Bära eller brista.

Tydliggör förväntningar
Implementeringen av SWPBS tar 2-3 år och involverar all personal i skolan. Nyckelpersoner är skolledning, skolhälsovård samt ett PBS-team (Positive Behavoiur Support) som formas tidigt i processen och som sedan ska fungera som stöttande i processer.

Marie Grafström menar att man måste tydliggöra förväntningarna i skolan på elever och personal. Egentligen borde vårdnadshavare också involveras, men det är svårt eftersom skolans uppdrag är tydligt riktat.

– Tydliga instruktioner, hjälp, prompt, miljöanpassningar och positiv feedback på rätt beteenden. Eleverna måste veta vad som förväntas av dem för att lyckas och personalen måste ha en samsyn i alla organisationsled.

Lyft ansvaret från eleverna
Peter Karlsson och Marie Grafström menar att ansvaret måste lyftas från eleverna till de vuxna. De vuxnas uppgift är att stå för tydlighet, struktur och förutsägbarhet och på så sätt rigga en optimal miljö.

– Vi vuxna är så snabba på att ge tillsägelser då barnet lämnar stolen. Men vi glömmer bort att förstärka det positiva i att barnet faktiskt sitter på stolen ibland. Det är det här som är SWPBS. Alltså fokus på det positiva. Förväntar vi oss positiva resultat och tydliggör dem så får vi också det!