-
"För föräldrarna kan det viktigaste vara att få ventilera de här tankarna och vrida och vända på dem ihop med andra, och på så sätt kanske komma till ro. Utbytet förändrar kanske inte den egna situationen, men efteråt bär man med sig de andras berättelser som referenser och det finns något stöttande i det", säger Helena Bjerkelius.
Hur ska det gå för mitt barn när jag inte längre finns? Det är en fråga som bekymrar många föräldrar till barn som av olika skäl har svårt att klara sig på egen hand. Men det är också en fråga som kan vara känslig att prata om och som man därför tenderar att hålla inom sig. Helena Bjerkelius, socionom och konsulent vid Habiliteringens resurscenter Habilitering & Hälsa, Region Stockholm, har genom åren mött många föräldrar och anhöriga som vittnat om just detta. I ok
Liknande innehåll
Populärt innehåll idag
- Ny rapport ger dyster bild av skolsituationen för elever med npf
- Varannan vecka vid adhd – så får ni det att funka
- Hyperlexi vid autism: En förbryllande fallenhet för läsning
- Kan yoga gynna ungdomar med adhd?
- Mikaela Jackleus: Så stöttar jag mitt barn med extrem kravkänslighet
- Så här funkar WISC-testet
- Mentalisering – att se sig själv utifrån och andra inifrån