”Kunskapen om dyskalkyli är ojämn”

Annikas son Viktor har precis börjat årskurs två i lågstadiet. För Viktor går det överlag bra i skolan. Han tycker om att läsa, skriva och rita – men han har det desto tyngre inom matematiken. Därför har Annika bestämt sig för att öva lite extra med Viktor på kvällarna. Men det blir inte bättre. Trots många timmar av extralektioner har Viktor svårt för grundläggande räknesätt som subtraktion och addition och fastnar ofta på till synes enkla övningar. Ibland gör han tillfälliga framsteg, men dagen efter har han återigen glömt informationen som han har övat på. Vad är det egentligen som står på? Annika känner sig frustrerad. Även Viktor blir mer och mer modfälld i takt med att känner att han inte förstår de matematiska uppgifterna samtidigt som hans klasskamrater greppar sakerna och går vidare. Ovanstående beskrivning är inte ett ovanligt scenario för någon har dyskalkyli, vilket betyder att man har svårt för grundläggande räknesätt och att uppfatta exempelvis antal och mängd. Dyskalkyli kännetecknas av att personen i övrigt har en normal inlärningsförmåga, men svårt att läsa av, förstå och memorera talfakta. Neuropsykologen Björn Adler har sedan 80-talet jobbat inom bland annat skolan och barn- och ungdomspsykiatrin. Idag driver han företaget Kognitivt centrum där han utvecklar kartläggnings- och stödmaterial kring matematiksvårigheter och arrangerar kurser inom dyskalkyli för pedagoger. Han säger att de första varningssignalerna på matematiksvårigheter vanligen visar sig redan i lågstadiet. Då ska man som förälder vara uppmärksam på att ens barn hänger med i undervisningen.

– Barn med dyskalkyli är ofta förståndiga och kloka och har inte svårt för logiskt tänkande i övrigt. Inom matematiken gör man däremot få framsteg, allt går mödosamt och det finns ofta inte en tillstymmelse till automatisering av räknandet. Man fastnar oftast på en låg nivå, exempelvis att man använder fingrarna.

Det är inte ovanligt att föräldrarna försöker anlägga motvärn genom att öva med barnet på kvällarna i förhoppning om att komma ikapp undervisningen – men utan framgång.

–  Man hoppas på att det ska släppa, men det sker inte. Det kan skapa förtvivlan hos föräldrarna och hos barnet, säger Björn Adler.

Måste stå på sig som förälder
Uppskattningsvis är det fem procent av Sveriges befolkning som är drabbade av dyskalkyli. Trots detta är diagnosen inte särskilt omskriven och därmed inte så känd bland gemene man, åtminstone om man jämför med närbesläktade dyslexi, alltså läs- och skrivsvårigheter. Men konsekvenserna av dyskalkyli kan man långtgående om eleven inte uppmärksammas av skolan och får nödvändigt stöd. Matematik är ett prestigeämne som är förknippat med intelligens och begåvning i kanske ännu högre utsträckning än läsande och skrivande. Därför kan den som har problem med matematik lätt få en stukad självkänsla.

– Personer som har dyskalkyli men inte får någon hjälp känner till slut att de är dumma i huvudet. Det påverkar den personliga utvecklingen och kunskapsinhämtningen på ett negativt sätt. När de kommer till mellanstadiet kan de helt enkelt ha gett upp för att matematiksvårigheterna har satt sig i personligheten och för att de mår dåligt.

För någon med matematiksvårigheter är det långtifrån hopplöst. Det finns hjälp att få, berättar Björn Adler. Han berättar att man som förälder dock behöver föra en diskussion med skolan och direkt begära en pedagogisk kartläggning med fokus på problemen inom matematiken.

– Kunskapen om dyskalkyli är tyvärr ojämn mellan skolor. Som förälder måste man helt enkelt stå på sig och begära de stöd som eleven har rätt till enligt skollagen, säger han.

Viktigt med framsteg
Vilka konkreta hjälpmedel som sedan kan understödja eleven i undervisningen kan variera, eftersom matematiksvårigheterna ofta ser olika ut hos olika individer även om det finns gemensamma nämnare. Björn Adler lyfter exempelvis fram att eleven kan ha en tallinje (en visuell presentation av reella tal) eller de fyra räknesätten som visuella stöd vid bänken. Om informationen finns tillgänglig och nedskriven runtomkring behöver eleven inte leta i minnet. Detta är vad elever med dyskalkyli har problem med just inom matematiken, även om de inte har samma problem inom andra ämnen, berättar Björn Adler. Han nämner också att eleven kan vara betjänt av miniräknare och olika appar för matematikstöd.

– Som förälder är det viktigt att känna till att man kan begära att eleven också har rätt till exempelvis utökad provtid och att använda hjälpmedlen vid provtillfällena, säger han.

Björn Adler säger att det viktiga från ett föräldraperspektiv inte är att fortsätta öva extra om man märker att ens barn har matematiksvårigheterna. Det riskerar bara att förvärra situationen. Viktigt är istället att ta hjälp av skolan och få tillräckligt stöd – snarast möjligt.

– Eleven måste få göra framsteg och uppleva segrar efter alla motgångar, säger han.

Hur har då kunskapen om dyskalkyli förändrats de senaste tjugo åren sedan Björn Adler började att intressera sig för fenomenet? Dessvärre inte särskilt mycket, berättar han.

– Om jag får vara lite rå i min beskrivning skulle jag säga att kunskapen är ganska bristfällig. Lärarna är intresserade, men de får inte med sig detta i sin ordinarie utbildning. De lärare som går mina kurser har ofta tvingats bekosta de själva. Det är ganska dystert med tanke på att många elever drabbas hårt av dyskalkyli.