Skolinspektionen: Fasthållning inte alltid kränkande

Varje år får Skolinspektionen ungefär tusen anmälningar om att elever utsätts för kränkande behandling av skolpersonal eller andra elever. Om skolan fälls kan myndigheten döma ut skadestånd till det kränkta barnet, eller i extrema fall stänga ner skolan.

När barn är våldsamma i skolan kan personalen ibland vara tvungna att använda våld för att hindra dem från att skada sig själv eller andra elever, eller från att störa ordning och studiero alltför mycket. Men ibland går det för långt: barn och deras föräldrar kan uppleva att skolpersonalen använder mer våld än situationen kräver, och att behandlingen blir kränkande.

Special Nest har i en tidigare artikel berättat om nioårige Oscar, som har adhd och Aspergers, och kan få ilskeutbrott. Men enligt Oscars mamma var bemötandet från skolpersonalen långt över gränsen. Bland annat skulle flera elevassistenter vid upprepade tillfällen ha suttit på Oscars rygg och hållit fast honom i ett så kallat polisgrepp. Övervåldet skulle enligt Oscars mamma ha upprepats varje gång det uppstod en konflikt i skolan. Hon gjorde en anmälan till Skolinspektionen, vilka inte bedömde tvånget som “kränkande behandling”.

Special Nest vänder sig till Skolinspektionen för att få reda på vilken typ av våld barn kan räkna med att utsättas för i skolan.

Marie Axelsson, rättschef på skolinspektionen, kan inte uttala sig om Oscars fall. Däremot berättar hon att det finns två övergripande principer att förhålla sig till. Den ena är att det är nolltolerans mot kränkande behandling. Den andra är att skolpersonal måste ingripa för att skydda elever från sig själva och varandra.

– Rektor och lärare har rätt att göra de åtgärder som krävs i en omedelbar situation. I lagtexten står det att åtgärderna ska stå i rimlig proportion till syfte och omständigheter, säger hon.

Det här innebär att skolpersonalen kan gå ganska långt ifall det är vad som krävs för att hindra andra människor från att komma till skada. Att lägga ner en elev och hålla fast händerna kan vara en vettig åtgärd ifall det är det enda sättet att hantera situationen. Och samtidigt kan en mindre våldsam metod räknas som kränkande behandling om den är alltför långtgående i sammanhanget. Det är ofta svåra beslut som skolpersonalen måste fatta på bråkdelen av en sekund.

– Man måste ingripa om det är för att skydda människor. Någon gång kanske det räcker att ta tag i eleven och fösa ut ur klassrummet. Eller också får man ta ut de andra eleverna, eller se till att andra vuxna kommer för att få stopp på situationen. Det finns inte uttalat exakt vad man får och inte får göra, utan läraren måste precis där och då bestämma vad som ska göras för att avvärja situationen, säger Marie Axelsson.

Vanligare med anmälningar
Anmälningarna om “kränkande behandling” i skolan blir allt vanligare. Under det första halvåret 2015 gjordes 810 stycken, en ökning med 13 procent jämfört med motsvarande period året innan. Av de många anmälningarna är det bara ett fåtal som leder till att friskolan eller kommunen fälls. Men i de fall det händer kan Skolinspektionen vidta vissa åtgärder. En möjlig påföljd är att eleven får skadestånd. Under årets första sex månader har detta hänt 22 gånger. Den som driver skolan kan också tvingas att göra en plan för att hindra att kränkningarna sker igen. Som en sista åtgärd kan skolinspektionen stänga skolan, ifall det inte blir någon förbättring.

– När det handlar om ett ärende som berör ett enda barn har jag i och för sig svårt att se att det kommer bli aktuellt att stänga. Det ska vara mer på systemnivå. Men man vet aldrig. Vi prövar ju ärenden hela tiden, och det här är ett av våra verktyg, säger Marie Axelsson.

Anmälan leder till prövning
Johanna Winblad är jurist på Barn- och elevombudet, en myndighet som är en del av Skolinspektionen men är inriktade på just kränkande behandling. Myndighetens statistik är inte tillräckligt noggrann för att Johanna Winblad ska kunna svara på hur ofta barn upplever sig utsatta för kränkande behandling av personalen. Det går inte heller att få svar på hur ofta just barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar anmäler. Men Johanna Winblads bild är att de här barnen ofta förekommer i anmälningarna.

– De elever som förekommer i våra ärenden är ofta de som har ett behov av särskilt stöd, exempelvis har de neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det gäller oavsett om de är utsatta för kränkande behandling eller själva utsätter andra elever. Det vi ofta ser är att det egentligen är ett bristande stöd från skolan som tar sig uttryck så här, säger hon.

Oscar ansågs inte ha blivit utsatt för kränkande behandling. I beslutet från Skolinspektionen står det att personalen har lagt ned och hållit fast Oscar, men att “ord står mot ord” när det handlar om påståendena om övervåld. Det är alltså inte visat att våldet var mer omfattande än situationen krävde.

– Förstår du att det kan vara svårt för en privatperson att veta vad som räknas som kränkande behandling?
– Ja, absolut. Det är ju en ytterst svår frågeställning man hamnar i. Det finns ju två regler i skollagen som jobbar på två olika nivåer, och så kommer bedömningen däremellan: Har det varit kränkande behandling eller var det nödvändigt för att avvärja en allvarlig situation?

– Men kan det alltså vara så att ett barn får blåmärken eller andra skador, men att det ändå inte bedöms som kränkande behandling?
– Ja, i teorin kan det bli så, om det är en väldigt allvarlig situation som man försöker undvika. Det sammanfattande svaret är att ingripandet ska stå i proportion till den situation som ska undvikas. Och då kan man själv räkna ut att om det enda man vill undvika är att andra elever blir störda av en elev som inte är tyst, då är det inte en allvarlig situation. Men om läraren måste hindra elever från att bli slagna eller få saker kastade på sig, då måste man kanske ingripa med en annan kraft. Samtidigt är det ändå alltid ett misslyckande om man som vuxen måste ta till våld för att avbryta en akut situation. Tanken är att man inte ska hamna där, utan arbeta förebyggande för att undvika de här riktigt akuta situationerna, säger Johanna Winblad.

Uppmanar att anmäla
Johanna Winblad tycker att man som förälder ska utnyttja möjligheten att anmäla skolan för kränkande behandling, ifall det är så man upplever det som hänt. Då kommer händelserna att belysas ordentligt, och förhoppningsvis får man ett svar på om ens barn blivit utsatt för kränkande behandling.

– Om en elev har upplevt sig kränkt är det ändå den känslan man får utgå ifrån. Rent generellt brukar jag säga att man kan göra en anmälan och få det prövat av oss.