Autismens historia del 3: Leo Kanner

Egentligen ville Leo Kanner bli poet och kritiker, men drömmen om en karriär inom litteraturen sprack när ingen ville ge ut hans poesi. Han har själv sagt att det räddade hans liv. Hade han slagit igenom i litteraturen skulle han ha stannat i Tyskland och antagligen blivit dödad under förintelsen.

Nu kunde han snart kalla sig författare ändå. Han skrev den första engelskspråkiga läroboken i barnpsykiatri, till stor del baserad på hans egna kliniska erfarenheter. Han gav ut ett tiotal böcker och över 260 artiklar om psykologi, psykiatri, undervisning, historia och folklore.

Emigrerade till USA
Leo Kanner föddes i en judisk familj i Brody i Österrike 1894. Kanners mamma var övertygad om att familjen måste lämna Brody för att barnen skulle ha en chans att lyckas i livet. Därför flyttade den 12-årige Leo till Berlin för att bo hos en släkting. Resten av familjen anslöt året därpå.

Den unge Leo Kanner ville bli poet och kritiker, men började efter gymnasiet läsa medicin på universitet i Berlin.

När han var klar med medicinstudierna och började jobba som läkare stod det snart klart att han som jude hade begränsade karriärmöjligheter i Tyskland. I Amerika såg det bättre ut och 1924 emigrerade Leo Kanner med sin fru och deras ettåriga dotter.

Första barnpsykiatriska kliniken
1930 fick han uppdraget att öppna den första barnpsykiatriska kliniken i USA, på Johns Hopkins sjukhus i Baltimore, Maryland. Det var där han träffade på flera barn som alla verkade ha ungefär samma avvikande beteende.

Barnen trivdes bäst ensamma och hade ingen känslomässig kontakt med andra människor. Språkutvecklingen var annorlunda och barnen var bundna till vissa rutiner och hade upprepande beteenden.

Leo Kanner publicerar 1943 artikeln 'Autistiska störningar i känslomässig kontakt'; en detaljerad beskrivning av elva barn – åtta pojkar och tre flickor.

Föräldrarnas roll
Ordet autism hämtade Kanner från beskrivningar av schizofreni. Kanner använde ordet för att beskriva att barnen var inneslutna i sig själva och ovilliga eller oförmögna att nå ut till omvärlden.

”Dessa kännetecken bildar ett inte tidigare uppmärksammat unikt ”syndrom” som visserligen verkar vara ganska ovanligt men som sannolikt är vanligare än vad detta ringa antal observerade fall tyder på. Det är ganska troligt att en del av dessa barn bedömts som sinnesslöa eller schizofrena. Faktum är att många av barnen innan mötet med oss stämplats som idioter eller imbecilla. Ett barn vistas alltjämt på en skola för sinnesslöa och två har tidigare ansetts schizofrena”, skriver Leo Kanner.

Han avslutar artikeln med en diskussion om vilken roll föräldrarna har i barnens tillstånd. Nästan alla föräldrar var intelligenta och högutbildade och det förekom många nära släktingar med tvångsmässighet och avvikande socialt beteende i familjerna. Många hade ett begränsat intresse för människor.

Ärftliga faktorer
Leo Kanner var tidig med att identifiera ärftliga faktorer i neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men efter hans första artikel trodde man att autism orsakades av känslokalla föräldrar. Kanner skriver själv: "Att barnen redan från första början valde ensamhet gör det svårt att tillskriva den tidiga föräldrarelationen hela orsaken till tillståndet."

Tyvärr hängde uppfattningen om att autism orsakades av föräldrars känslokyla kvar in på 60- och 70-talen. Då först visade forskning att orsakerna är fysiska snarare än känslomässiga.

Leo Kanner blev professor i psykiatri 1933, professor i barnpsykiatri 1957 och professor emeritus 1959. Han arbetade ända fram till sin död 1981, då var han 86 år.

Det är intressant att Leo Kanner aldrig nämner Hans Asperger i sina texter. Båda var från Österrike, utbildade i Berlin och publicerade sina studier om autistiska tillstånd ungefär samtidigt. Hans Asperger kände inte till Leo Kanner då, men jämförde senare syndromen och kom fram till att det rörde sig om två skilda tillstånd.

I dag är den allmänna uppfattningen att det rör sig om ett spektrum, dit både Kanners och Aspergers syndrom hör.